Vad behöver en lärare kunna?

  Som lärare i historia i en sjundeklass höll jag prov på 1700-talet och på frågan varför det uppstod konflikter mellan adeln och borgarna svarade en flicka: ”Borgarna var sura för att adeln fick dela ut all post.” Jag bläddrade i deras historiebok och kunde konstatera att där stod att ”adeln fick alla höga poster i samhället”.

Då såg jag mest det hela som en lustig historia, medan jag nu ser det som ett typiskt misslyckande för mig som lärare och för den tradition av faktainbankande som rått (och åter är på frammarsch) i skolan. Att det kunde uppstå allvarliga samhällskonflikter för att folk så gärna ville få dela ut posten måste ha framstått som ganska orimligt för denna flicka, ändå kom hon inte på tanken att fråga mig om innebörden utan plitade bara ner det i syfte att få höga poäng. Hon hade inte gjort kunskapen till sin.

 Läs fortsättningen på min artikel, idag i GP, här.

Kanada nya miljöskurken

I söndags såg jag på Dokument inifrån, om spelet inför klimatmötet i Köpenhamn, och blev lätt deprimerad och djupt bekymrad. Utsikterna att nå resultat som verkligen gör skillnad ser ganska dystra ut. Något förvånande fick jag också lära mig att Kanada är det land som varit sämst på att leva upp till sina åtaganden sedan Kyotomötet. I stället för att minska sina utsläpp har de ökat dem med 26 procent. Även George Monbiot skriver intressant och klargörande om detta på sin blogg. Kanada är alltså de nya (och inte så nya heller, tyvärr) miljöskurkarna i världen. Deppigt.

Igår hade jag för övrigt en krönika i GP om lärare i England och Frankrike, som börjat gå samman och protestera mot den förda skolpolitiken. Jag ser fram emot något liknande här i Sverige.

Idag är min recension av Cecilia Åses bok om monarkin inne i samma tidning.