Jag har sett del 1 och del 3 och har gillat vad jag sett. I denna omgång av serien läggs fokus på lärarnas lärande. De ordinarie lärarna får hjälp att utvecklas av ”tre av Sveriges främsta pedagoger” (SVT:s uttryck) och jag ser mycket fram emot att få se hur lärarna utvecklas. Av de tre inkallades pedagogerna är jag mest skeptisk till Stavros Louca, som verkar vara mycket duktig på att förmedla matematik men lite sämre på att lära andra att undervisa, och även på att möta eleverna som människor (men jag kan ha fel – behöver se fler avsnitt för att veta säkert om jag har rätt). Bäst gillar jag Thomas Holmqvist som jag tycker har en mycket sympatiskt inställning till eleverna och en sund inställning till vad som bör vara skolans uppdrag. I en artikel i UNT säger han bland annat :
Månad: januari 2011
Sånt här gillar jag
Förslag på hur vi kan åstadkomma en värld utan utsläpp, med enbart förnybara energikällor har tagits fram av två amerikanska forskare. De föreslår:
3,8 miljoner 5 MW vindkraftverk
49 000 st. 300 MW koncentrerande solanläggningar
40 000 st. 300 MW solcellsanläggningar
1,7 miljarder 3 kW taksolcellsanläggningar
5 350 st. 100 MW geotermiska anläggningar
270 nya 1300 MW vattenkraftverk
720 000 st. 0,75 MW vågkraftverk
490 000 st. 1 MW tidvattenverk
Detta menar de kan åstadkommas till 2050. Ett förbud mot att bygga anläggningar för icke förnybara energislag bör införas 2030.
Jag tror det är så här vi måste jobba mycket mer: stora visioner och forskningsbaserade och konkreta förslag. Sedan får man naturligtvis alltid vara beredd att diskutera sig vidare. Deras rapport hittas här och här. Och Ecoprofile har skrivit en bra artikel om dem.
Forskning om skolan
I senaste Skolvärlden handlar det om skolforskning och om hur en del av de undervisningsmetoder som används i svensk skola och en del av de reformer som genomdrivits är direkt kontraproduktiva för elevernas lärande. Ett flertal intervjuade personer önskar sig mer forskning om vilka metoder som faktiskt fungerar och fler och bättre forskningsöversikter på området. Samt bättre metoder att sprida och integrera forskningsresultat i skolorna. Läsvärt.
Och på GP:s ledarsida kommenteras den galna Amy Chua på ett bra sätt av Maria Haldesten. Amy Chua är juristen och författaren som i Wall Street Journal berättade om den kränkande och elitistiska uppfostran hon givit sin döttrar. Även i DN, kommenteras hennes artikel klokt av Po Tidholm. Själv lämnade jag nyligen en artikel om barnsyn och barns rättigheter till Ord&Bild. Deras nästa nummer har tema Barn och jag ser fram emot läsning av de andra texterna.
En klok lärare om betyg
I gårdagens GP skriver en lärare i specialpedagogik klokt om betyg och sätter det här med omprövning av dem i sitt sammanhang. Det är lätt att ta betygen som instrument som något självklart och glömma den viktiga diskussionen om vad de egentligen ska vara bra för och användas till.
Om gympa och fitnesskolonialism
Förra veckan gick jag på mitt livs första gympapass och valde ett pass med det blygsamma namnet ”medel”. Idag läser jag på bloggen hatahatahata.blogspot.com om alla olika sorters gympapass som finns. Mycket roligt. Men jag tror jag håller mig till medel jag.
Ministern vill ha underkastelse och lydnad
I en utredning som presenterades i onsdags föreslås att elever ska ges rätten att få sina betyg omprövade av rektorn i de fall då eleven menar sig ha blivit orättvist bedömd. Jan Björklund var i vanlig ordning snabb med att bilda sig en uppfattning: förslaget är inte bra. Det kommer att leda till en ”väldig byråkratisering” av läraryrket, som han vill undvika eftersom ”lärarna ska ägna mer fokus åt undervisningen och inte åt byråkrati.” Det är fascinerande hur samma person som under de senaste åren ägnat en stor del av sin energi åt att propagera för sänkt betygsålder, fler prov och tester (vilket självklart leder till mer byråkrati) och fler kontroller av skolan helt plötsligt talar emot en ökad byråkratisering. Men ser man det i ljuset av att samma person också varit emot att låta elever utvärdera sina lärare och emot ett ökat medbestämmande för eleverna så blir mönstret tydligt. Jan Björklund är helt enkelt emot allt som ger eleverna mer makt och inflytande i skolorna. Hans främsta fokus är inte kunskap utan lydnad och underkastelse. Eleverna ska lära sig veta sin plats i samhällshierarkin.
För många elever kan ett enskilt betyg vara helt avgörande för framtiden. De flesta lärare är redan så professionella att de inte sätter betyg efter vad de tycker om sina elever som personer men undantag finns. En omprövningsrätt ökar kraven på att göra rättvisa bedömningar. Den fungerar förhoppningsvis också som ett incitament för lärarna att förbättra sin kommunikation med eleverna om hur de ligger till och för att öva eleverna i självbedömning för att undvika överraskningar i slutet av terminen. I så fall är det utmärkt, för det är trots allt feedback och inte bedömning som är lärandets motor. En väldigt klok invändning mot det förslag som lagts fram kommer från MUF-ordförande Erik Bengtzboe, som gilar förslaget i stort men menar att rektorn är fel instans för överklagande eftersom de flesta rektorer troligen kommer vara lojal med läraren, snarare än med eleven. Jag håller helt med om att det bästa vore om överklagandet gjordes hos en helt opartisk instans och skulle gärna se att Skolpinspektionen fick ett sådant uppdrag.
En annan invändning kommer från Lärarförbundet som menar att omprövningsrätten medför krav på ökad dokumentation, som i sin tur kommer att styra undervisningen mot sådant som är lätt mät- och dokumenterbart. Jag håller med om att det är en risk men ser trots allt att fördelarna med rätt till omprövning av betyg överväger. Lärare behöver få mer stöd i hur de bedömer och dokumenterar eleverna. Fokus måste ligga på sådan feedback som är användbar för eleverna för att komma vidare i sin utveckling men så länge vi har betyg måste det också finnas en utvecklad rättssäkerhet kring hur de sätts.
De svaga fortsätter att halka efter.
De elever som lever i socialt utsatta områden får allt svårare att klara skolan, enligt statistik från SCB. Inget nytt men värt att lyfta fram än en gång. Den ökade segregationen i skolan gynnar inte de duktiga eleverna (som inte höjt sina prestationer trots att de ”slipper” de lågpresterande eleverna) men missgynnar de svaga. Jag väntar på den reform som är tänkt att hantera detta problem.
För övrigt håller jag på med en krönika som kommenterar förslaget att elever ska kunna överklaga sina betyg, och Jan Björklunds reaktion på det. Att denne byråkratiskapare nu säger sig vara rädd för en ökad byråkratisering av läraryrket är, tja, intressant, kanske man kan säga om man vill uttrycka sig snällt.
Eva-Lotta Hultén 