När nu oppositionen börjar prata skolpolitik hade man ju kunnat önska att de kommit på något bättre än att positionera sig som en blekare kopia av folkpartiet. Jan Björklund vill ha betyg från sexan, oppositionen från sjuan. Jaha.

 Att mycket lite tyder på att betyg ö h t är en bra idé väljer alla att bortse från. Mycket ledsamt. Och att vi redan har ett mycket bra system för att ge elever feedback (de individuella utvecklingsplanerna) drunkar nu ännu mer i idiotdravelbabblet om betyg och skriftliga omdömen. Betygsliknande omdömen och betyg är som ändhållplatser – de saknar vägen vidare. Det eleverna behöver få veta är vad skolan och de själva kan göra för att de ska utvecklas och ta sig framåt. Utan den informationen är betyg och omdömen inte bara ganska meningslösa utan för många elever direkt skadliga. Betyg och betygsliknande omdömen involverar inte eleverna själva, det är bara de vuxnas stämplar på barnen.

Betygen har blivit ett vapen att slåss om väljarna med, och indirekt har även barnen blivit det. Nu vet vi att båda sidorna alltså skiter i barnen. Om än den ena sidan är lite värre än den andra.

I gårdagens GP drog Björklund sitt vanliga gamla tugg om skolan. I vanlig ordning helt utan hänvisningar till forskning eller statistik. Debattartikeln hade i princip vem som helst som inte vet ett smack om hur lärande går till eller hur skolan funkar, kunnat veva ihop. Kunskap är något för barn, inte för skolministrar, tycks det.