Två riskkapitalbolag slåss just nu om att köpa Sveriges största utbildningsbolag. Academedia driver förskolor, grundskolor, gymnasier och vuxenutbildning genom bland andra Vittra, Fenestra, Framtidsgymnasiet och IT-gymnasiet. Riskkapitalbolagen EQT och Providence är villiga att betala runt två miljarder kronor för att ta sig in på den svenska skolmarknaden. (Ordet ”skolmarknad” – klingar det inte väldigt fel i öronen?)

Så börjar den krönika jag hade inne i GP igår. Jag landar i slutsatsen att riskkapital och skolor inte hör ihop: riskkapital bygger på kortsiktiga ekonomiska vinster medan skolors vinster ses på lång sikt och bäst mäts i annat än pengar.

Något som kan vara lite farligt med att ha det yrke jag har är att det är ganska lätt att få en känsla av att ha gjort något åt eländet i världen när man i själva verket bara har skrivit om det. Men om ingen reagerar på eller agerar utifrån det jag skrivit så är det ju i själva verket fullkomligt meningslöst. Så alla tips på vad man mer kan göra än att skriva krönikor för att förhindra denna vansinniga försäljning emottages tacksamt.

Det är alltid kul när folk debatterar vårt statsskick med lite glöd. Det gör Per Svensson i sin senaste bok, där han representerar den republikanska sidan, medan PJ Anders Linder får skriva för monarkisterna. Jag har recenserat boken för GP och plågade mig igenom Linders del, och njöt av Svenssons snygga argumentation, t ex: ”Man föds inte till kunglighet, man blir presentförpackad.”

Igår var min recension av Margareta Rönnbergs bok om nyheter för barn inne i GP. En intressant bok om hur nyhetsprogram för barn skulle kunna hjälpa dem att bli mer aktiva i hur vårt samhälle utformas. Jag avslutar min text med förslaget att återuppliva Barnjournalen. Gärna med Jonas Leksell och Katti Hoflin som programledare. ” Och så rejäla anslag från SVT för att verkligen åstadkomma något som är så bra att dagens barn väljer att se det och har konkret nytta av det. Ett program som tar barn som samhällsmedborgare på allvar.”

Lite roligt måste man ju få ha även som republikan mitt i denna hysteriskt rojalistiska bröllopstid.

… i Helsingsborgs dagblad om vilken information som faktiskt är relevant att ta med när man berättar om kriminalitet. Jag önskar att det var jag som hade skrivit den. Krönikören föreslår på ett väldigt roligt vis att man alltid ska berätta om det är en fattig som begått brottet.

Intressant om wikileaks i Aftonbladet. De funderar på att etablera sin organisation i Sverige.

Och så sjunker tydligen stödet för monarkin i Sverige – enligt mätningar från SOM-institutet. Härligt! För den som vill låta sig inspireras går den republikanska antologi jag  var redaktör för fortfarande att köpa på adlibris och bokus. Bara 39 respektive 37 spänn!

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, skriver bra om vikten av att skolan arbetar med barns nyfikenhet och inre motivation. Han konstaterar att skolans form är ett hinder för att bebehålla barns lust att lära och ställer frågan hur skolan skulle se ut om vi utgick från modern forskning om hur optimalt lärande ser ut. Det är en fråga jag hoppas få tid att fördjupa mig i snart. Nils Christies bok Om skolan inte fanns väntar fortfarande på mig i min att-läsa-hög.

Flygbolagen har börjat protestera mot att trafiken stoppats i fyra dagar eftersom de ekonomiska konsekvenserna blir så stora. En intressant tankevurpa: säkerhetskrav kanske bara är något att hålla sig i när inga verkliga faror föreligger?

För egen del har faktiskt vulkanutbrottet varit något av en ögonöppnare. Visst var jag redan innan medveten om att folk flyger mycket men om man är med på facebook nu så blir det uppebart att folk flänger hit och dit extremt mycket per flyg. Själv har jag fattat beslutet att aldrig mer flyga på semester och jag har mycket få anledningar att göra det å jobbets vägnar (det är nu tre och ett halvt år sedan jag flög senast) så flygtrafikstopp gör mig mest upplivad. En gång för många miljoner år sedan utrotade ett askmoln från en vulkan dinosaurierna. Kanske kan detta askmoln förebåda utrotningen av flygtrafiken?

Idag i GP kan man läsa min krönika om hur medierna bidragit till att sjukfrånvaron deifinierats som ett fuskproblem, när det snarare är brist på rehabilitering som gjort att sjukfrånvarotalen ökat. Jag skriver bland annat:

”Självkritik har aldrig varit någon journalistisk paradgren och att få till smaskiga rubriker eller få sista ordet tycks allt som oftast vara viktigare än att verkligen ha rätt. Att sparka på dem som redan ligger har ju dessutom alltid varit en verksamhet utan större risker. Debatten om sjukfrånvaron illustrerar detta oerhört väl.”

Vilket hyckleri som pågår i detta land när det gäller barns rättigheter! Jag har precis sett Dokument inifrån: ”Hon ville ju inte lyda”, om hur barnmisshandeln är på väg tillbaka, och hur rättsystemet tycks anse att det i stort sett är okej att slåss – bara det är en vuxen som slår och ett barn som blir slaget!

Man kan, och bör, fråga sig vad det är i samhällsklimatet just nu som gör regler, ordning och reda, gränssättning och lydnad till populära begrepp att svänga sig med när man pratar om barn och unga. De människor som har makt att påverka politik och samhällsdebatt på barnområdet bör fråga sig vilket ansvar de har för att anmälningarna om barnmisshandel ökar idag. För det är onekligen ett hårdnande samhälle som växer fram för barnen, och det kommer inte av sig självt. Vi idag har en sittande skolminister som i TV-sänd debatt försvarar barnmisshandel, utan att det blir ramaskri, eller ens debatt alls. Det är ganska talande för hur lång väg vi har kvar att gå när det gäller barns rättigheter. Och just nu tycks det alltså gå åt fel håll, inte bara i skolans värld utan också inom rättssystemet.

 Offren, de misshandlade barnen, skuldbeläggs, och allt som på något vis skulle kunna räknas som uppstudsighet från barnet, före misshandeln, räknas som förmildrande omständighet när våldsutövaren ställs inför rätta. Knytnävsslag, slag med tillhyggen, sparkar, allt går att förklara med att barnet ”provocerat”. Det är mycket svårt att föreställa sig samma resonemang om något givit sig på en arbetskamrat med knytnävarna. ”Han kallade mig för idiot så jag tyckte det var dags att sätta gränser genom att klippa till honom med knytnäven i ansiktet ett par gånger.”

Själv blir jag tokig av allt idiotsnack om gränssättning, som utgår från att allt man behöver göra är att hota med (och vid fortsatt olydnad verkställa) straff för att det ska bli bra människor av barn. Att med våld försöka lära barn att uppföra sig har framför allt en effekt på barnen: de lär sig att det är rätt för dem med övertaget att ge sig på dem som är svagare.

Var kommer allt detta förakt för barn ifrån?