I en utredning som presenterades i onsdags föreslås att elever ska ges rätten att få sina betyg omprövade av rektorn i de fall då eleven menar sig ha blivit orättvist bedömd. Jan Björklund var i vanlig ordning snabb med att bilda sig en uppfattning: förslaget är inte bra. Det kommer att leda till en ”väldig byråkratisering” av läraryrket, som han vill undvika eftersom ”lärarna ska ägna mer fokus åt undervisningen och inte åt byråkrati.” Det är fascinerande hur samma person som under de senaste åren ägnat en stor del av sin energi åt att propagera för sänkt betygsålder, fler prov och tester (vilket självklart leder till mer byråkrati) och fler kontroller av skolan helt plötsligt talar emot en ökad byråkratisering. Men ser man det i ljuset av att samma person också varit emot att låta elever utvärdera sina lärare och emot ett ökat medbestämmande för eleverna så blir mönstret tydligt. Jan Björklund är helt enkelt emot allt som ger eleverna mer makt och inflytande i skolorna. Hans främsta fokus är inte kunskap utan lydnad och underkastelse. Eleverna ska lära sig veta sin plats i samhällshierarkin.
För många elever kan ett enskilt betyg vara helt avgörande för framtiden. De flesta lärare är redan så professionella att de inte sätter betyg efter vad de tycker om sina elever som personer men undantag finns. En omprövningsrätt ökar kraven på att göra rättvisa bedömningar. Den fungerar förhoppningsvis också som ett incitament för lärarna att förbättra sin kommunikation med eleverna om hur de ligger till och för att öva eleverna i självbedömning för att undvika överraskningar i slutet av terminen. I så fall är det utmärkt, för det är trots allt feedback och inte bedömning som är lärandets motor. En väldigt klok invändning mot det förslag som lagts fram kommer från MUF-ordförande Erik Bengtzboe, som gilar förslaget i stort men menar att rektorn är fel instans för överklagande eftersom de flesta rektorer troligen kommer vara lojal med läraren, snarare än med eleven. Jag håller helt med om att det bästa vore om överklagandet gjordes hos en helt opartisk instans och skulle gärna se att Skolpinspektionen fick ett sådant uppdrag.
En annan invändning kommer från Lärarförbundet som menar att omprövningsrätten medför krav på ökad dokumentation, som i sin tur kommer att styra undervisningen mot sådant som är lätt mät- och dokumenterbart. Jag håller med om att det är en risk men ser trots allt att fördelarna med rätt till omprövning av betyg överväger. Lärare behöver få mer stöd i hur de bedömer och dokumenterar eleverna. Fokus måste ligga på sådan feedback som är användbar för eleverna för att komma vidare i sin utveckling men så länge vi har betyg måste det också finnas en utvecklad rättssäkerhet kring hur de sätts.
Eva-Lotta Hultén 
Jag har funderat mycket på vem som kan lösa detta: ditt barn får en lärare som inte borde ha blivit lärare. Vi har alla stött på dem i olika yrkesgrupper – de som dessvärre valt fel. Om man som lärare behöver ämneskunskaper, pedagogiska insikter, ansvarskänsla, omdöme – då inser vi att det är svårt att vara perfekt i detta svåra jobb. Åkej, men mitt barns lärare under hade inte ämneskunskaperna (gav felaktiga svar på frågor, även när barnen visste bättre, snäste till svar när barnen bad om hjälp, ibland med risk för skador dessvärre – tänk dig ett kemiexperiment som går fel). Mitt barns lärare hade inte pedagogiken heller, med andra ord. Mitt barns lärare underlät att kontrollera att alla barn var samlade och prioriterade något faktiskt oväsentligt. Ett barn skadade sig. Mitt barns lärare hade inte omdömet heller med andra ord. – Kanske kan läraren lära sig? Ja, men inte allt detta. – Mitt barn vill absolut inte skvallra. Det finns många som delar insikten att ingen uppskattar den som framför kritik. Barns och föräldrars betyg på lärare hade faktiskt hjälpt här. Det potentiella godtycke som det kan föra med sig är inte något jag egentligen önskar. Men vad finns för alternativ?
Tack för att du för denna debatt.
GillaGilla
Ja, det är ingen lätt sak att lösa. Kanske kan lärarlegitimeringen göra viss nytta – de som absolut inte passar kanske faktiskt inte kommer få någon legitimation. De direkt olämpliga som redan är verksamma bör nog man verka för att de omplaceras till administrativ tjänst. Men det är ju väldigt stora gråzoner och när barns ord står mot vuxna så tenderar de vuxna att dra det längsta strået. Jag håller tummarna för att ditt barn inte kommer till skada!
GillaGilla
… ja – en bra sammanfattning. I detta fall har läraren examen. Men jag kan inte låta bli att tänka på barnen som har denna lärare framöver. Mina barn, andras barn.
Ska man nödgas se det som att barna tidigt får lära sig att världen är hård?
Bara inte fler skador inträffar – fysiskt eller mentalt. I detta fall handlade det om dålig tillsyn i farlig miljö, dåliga instruktioner vid experiment, dåliga instruktioner vid gymnastik. Och väldigt dåligt bemötande när barn som anar svaret får ett ”nej så är det inte” (fastän detta var fel). Väldigt dåligt bemötande när barnet ber om hjälp – ”det får du faktiskt lösa själv”. (Men visst häpnar man?)
Så jag är orolig. Men det är svårt att göra något. Lita på barnens förmåga att klara sig trots allt, kanske?
GillaGilla
Protestera hos rektor, skolchef, politiker, tycker jag! Försök få andra föräldrar med dig. Barn ska inte behöva stå ut med att bli kränkta och få en dålig undervisning!
GillaGilla
Det hela hänger ganska mycket på hur säkra berörda chefer känner sig i sina roller, tror jag. Det är rätt stor risk för till intet förpliktigande uttalanden om de inte har bra med civilkurage. Politikerna kanske inte är lika osäkra som jag uppfattar cheferna… – Föräldrarna vet jag inte om jag vågar samla, det blir lätt uppfattat som en ‘lynchmobb’. – Neej, barn ska absolut inte behöva stå ut med detta. Jag är bara så rådvill. Mycket nyttig diskussion därför! 🙂
Det behövs en allmän diskussion känns det som, där mitt barn inte behöver lämnas ut… (vilket han alltså absolut inte vill). Jag förstår honom. Men jag måste försöka göra något.
GillaGilla
Undrar om det hela delvis kan lösas om den som anställer en lärare ställer många frågor? Varför man valt att bli lärare? Hur man svarar om ett barn vet mer än man själv vid något tillfälle? Hur man gör om ett barn behöver instruktioner mer än vad man redan givit? Fråga om de gånger när hon/han tidigare haft hand om barn, före lärarexamen.
Fråga hur hon/han hanterar en klass som inte lyder; med bestraffningar?
Vore inte det en bra ”självbevarelsedrift” för skolan? Detta kanske tyvärr behöver påminnas om – det kan vara ont om förment bra sökande till just den lärartjänsten.
GillaGilla
Det bästa är nog att börja prata med rektorn och med läraren själv men om inte det hjälper så tror jag att någon form av protestskrivelse är bra.
Jag tror inte att ett brev från en grupp föräldrar behöver uppfattas som lynchmobb. Om ni är flera som skriver under och inte nämner några namn på eleverna så går det ju att berätta hur de upplever lektionerna med denna lärare utan att någon av eleverna behöver känna sig utlämnad. Jag tror att det enda som kan funka är att visa att det är många föräldrar som tycker samma. Ännu bättre är det förstås om ni kan höra er för hur andra klasser uppfattar denna lärares undervisning.
Är det riktigt illa så ska det väl numera också gå att anmäla till Skolinspektionen att undervisningen inte håller måttet. Lycka till!
GillaGilla
(Det är så väldigt väldigt bra att få lov att ventilera detta, man vet som sagt inte vem man ska prata med…)
Jaa, man måste nog prata med rektorn, och före det måste man lämpligen prata med andra föräldrar…
Jättesvårt att veta vilka barn och föräldrar som uppfattat vad. Och hur de reagerat / reagerar. Men man får väl börja i någon ände.
Just de expempel jag räknade upp kanske ingen annan uppfattat? Det kanske bara var mitt barn som bad om den typen av hjälp? Det kanske bara var mitt barn som frågade om något som läraren inte kunde (samtidigt som han trodde och kollade senare att han hade rätt). Det kanske bara var mitt barn som var van att uppfatta om lärare-utanför-klassrummet styrde upp barnen/kollade att de var där? Osv. Han har haft fantastiska mulle/dagis/nollan-lärare, då gick han inte i denna klass.
Men… någon annan måtte väl ha märkt något. Så ofta och så fel som det har blivit under hösten.
Tack för tipset om Skolinspektionen, inte för att jag tror att jag måste vända mig dit, men det är bra för oss alla att veta att den möjligheten finns.
GillaGilla
Överklaganden av barns betyg!, eventuellt införande av barns (och kanske föräldrars) betyg på lärare, i nödfall kanske till och med anmälan till Skolinspektionen… Väldigt noggrann diskussion med läraren, både inför lärarexamen och inför anställning.
Men är det inte solklart?
Vi kan inte bara ”vara trevliga” och därför avstå från att ställa kraven på vettiga betyg.
Betyg i lägre årskurser än nian ger rejäla signaler både till elev och kommande lärare om ”vem eleven är”. Ett sådant ansvar kan man inte bara lägga på läraren? Även ett enstaka missvisande betyg kan få återverkningar på andra betyg. Även en enstaka missbedömning från en lärares sida kan stoppa dig från en önskad (typ av) gymnasieutbildning.
Det argumentet måtte väl vara solklart tyngre än att lärarna inte vill ha mer dokumentationsjobb för just detta? Dra ned på annat i så fall, eller hur?
Lärare är också människor.
Låt dem slippa ha ansvar för oåterkalleliga betyg.
GillaGilla