I en krönika i GP förra veckan skrev Dilsa-Demirbag-Sten ”När vänsterdebattörer, med en viss koncentration till landets kultursidor, utan att blinka talar om Jan Björklunds skolpolitik som fascistisk, slutar jag att läsa.”
Va, tänkte jag, hur har jag kunnat missa detta? Ett flertal kulturjournalister har alltså påstått att skolpolitiken är ”fascistisk”.
Eller om sanningen ska fram så tänkte jag väl snarare: okej, here we go again, vilda anklagelser utan substans mot dem som vågar ifrågasätta den förda skolpolitiken.
Så efter att ha googlat och inte hittat några kulturartiklar där skolpolitiken kallades för fascistisk så mejlade jag Demirbag-Sten och frågade artigt om hon kunde hjälpa mig ned hänvisningar till de åsyftade citaten. Jag väntade och väntade men fick inget svar. Först efter att jag mejlat igen fick jag följande svar:
”sorry för sent svar. En hel del att göra. Kulturtidskriften Mana har likställt JB:s politik med fascism (var en populär jämförelse förra mandatperioden). Går att söka i Manas arkiv, om de inte har tagit bort det nu.”
”Landets kultursidor” visade sig alltså vara liktydigt med ”liten kulturtidskrift på vänsterkanten”. Sanningen var det visst inte så noga med när Jan Björklunds kritiker skulle näpsas. Jag gissar att när målet är att avskräcka folk från att läsa kritik av skolpolitiken så känns det som en bra metod att framställa kritikerna som rabiata och oresonliga galningar som kallar saker för fascism lite hur som helst.
Tråkigt, för jag hade väntat mig lite mer av en annars ofta vettig debattör som Demirbag-Sten.
Jag har för övrigt sökt i Manas arkiv men inte hittat några artiklar där de kallas skolpolitiken för fascistisk. Kanske har de plockat bort just de artiklarna, kanske fanns även de bara i Demirbag-Stens fantasi.
Eva-Lotta Hultén 
Du måste nog ha lite fantasi! Naturligtvis hänvisar hon till benägenheten att kalla Björklund major och att tillskriva honom uttalanden om att kepsarna ska av, i kommandoton.
GillaGilla
Jan Björklund ÄR major. Och uttrycket ”ordning och reda” har varit mycket frekvent återkommande i hans retorik. Det gör honom inte till fascist. Att påpeka dessa saker är inte heller detsamma som anklagelser om fascism.
Att kalla någon för fascist är mycket grovt. Att påstå att andra debattörer slänger sig med sådana epitet i tid och otid är snudd på lika grovt. Det är ett försök att döda debatten genom att säga ”de är galna, lyssna inte på dem”. Mycket fult knep, om du frågar mig.
GillaGilla
Nej.
GillaGilla
Sådär har hon jobbat förrut. Påhittade eller grovt misstolkade Mannaartiklar som sen får representer vänstern.
GillaGilla
”Tråkigt, för jag hade väntat mig lite mer av en annars ofta vettig debattör som Demirbag-Sten.” Eva Lotta, ska skoja lite med dig och be dig om referenser här: vad är det Demirbag-Steen vanligtvis debatterar vettigt kring? Själv tycker jag att hon är populistisk och ofta grund.
GillaGilla
Hej
Jo, ni har rätt i att detta är en debatteknik som Demirbag-sten återkommande använder sig av. Jag skrev själv följande inlägg för drygt två år sedan här på min blogg:
”Dilsa Demirbag-Sten är i en krönika på lördags-GP:s ledarsida sur över att skribenterna på kultursidorna är så okunniga, otydliga och infantila. Själv tycker hon inte att hon behöver vara ens så tydlig att hon ger några konkreta exempel eller nämner namn på de där korkade kulturskribenterna som tydligen inte ens vet vad liberalism är. Det blir ju enklast så – då slipper hon mothugg från personer som kanske visar sig ha alldeles utmärkt koll på både det ena och det andra.
Ska man skriva om politik ska man vara ”politiskt skolad” tycker Demirbag-Sten. Vad betyder det – att man måste ha läst statsvetenskap? Att man ska ha varit politiskt aktiv? Att man är liberal? Demirbag-Sten verkar tro att alla som tycker annorlunda än hon, gör det på grund av bristande kunskaper. Att det kanske snarare beror på att man dragit andra slutsatser än hon verkar inte ha slagit henne. Men om man vill racka ner på andras analysförmåga bör man kanske hålla en anständig nivå själv och det gör inte Demirbag-Sten. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt en människa som verkar tro att politik är något från kulturen renodlat och som dessutom tycks vara omedveten om (eller väljer att inte låtsas om) att på landets kultursidor skriver skribenter med universitetspoäng i både statsvetenskap, sociologi, idéhistoria, filosofi, historia och alla möjliga andra ämnen där det ingår sådant som även Demirbag-Sten rimligen måste kunna kalla ”politisk skolning”. Och hur ser Demirbag-Sten på autodidakter – får de tycka och skriva något om politik tro?
”Vi gästande krönikörer har det bredaste handlingsutrymmet på ledarplats” konstaterar Dilsa Demirbag-Sten i sin krönika. Jo, så brett tycks det vara att en fast skribent knappast hade fått igenom en så här självgod och analysmässigt havererad drapa över huvud taget.”
Jag tycker att hon ofta tar upp intressanta ämnen, hon är en god berättare (hennes sommarprogram var fantastiskt). Och i t ex den här krönikan tycker jag också hon är både vass och viktigt:
http://www.journalisten.se/kronika/29460/pinsam-debatt-om-bildt-och-lundin. Så nog kan hon debattera bra, om hon anstränger sig.
GillaGilla
Nu måste jag protestera på det allvarligaste!
Eva-Lotta, ditt påstående att ”en annars ofta vettig debattör som Demirbag-Sten.” är en grov förvanskning av verkligheten!
Jag kräver rättelse då jag aldrig påträffat sagda vettighet.
GillaGilla