En bok kan knappast komma mer rätt i tiden än Agnes Hellströms Att vara utan att synas. Författaren är gammal internatskoleelev och boken är en kritisk granskning av de tre svenska riksinternaten. Agnes Hellström använder sig av egna erfarenheter, arkiv och gamla klipp och intervjuer med nuvarande och före detta elever. Hon besöker också Grennaskolan och Sigtunaskolan (Lundsberg släpps hon inte in på) och skildrar återträffar och middagar med egna gamla internatskolevänner. Fram träder en värld som sluter sig kring en vi-känsla som är så stark att de som blivit del av den kallar sig för familj. Tyvärr visar det sig vara en till stora delar ganska dysfunktionell familj, som försöker sopa alla problem under mattan. Hellström menar att det råder en tystnadskultur och visar hur de som bryter den riskerar uteslutning. Sedan hennes roman Ränderna går aldrig ur, som bygger på hennes skoltid på Sigtunaskolan, kom ut 2009 har hon själv fått känna på kylan. Gamla vänner och bekanta kommer med nålstick. Den adliga släkten markerar avstånd. Middagsinbjudningarna slutar att komma.
Precis samma ovilja att prata och att lyssna tycks utmärkande för hur också Sigtunaskolans och Lundsbergs ledningar hanterat de problem som de alldeles uppenbart har (Grennaskolans svårigheter är, framgår av Hellströms efterforskningar, inte alls av samma dignitet). Det är inte de upprepade kränkningarna, misshandelsfallen och övergreppen som är bekymret, det är att någon tjallar för folk som inte kan förstå.
I ett kapitel resonerar Hellström kring likheterna mellan internatskolorna och religiösa sekter. De visar sig vara förfärande många. Gamla elever hon intervjuar, och som är kritiska till sin tid på skolan och den människosyn de fick med sig därifrån, beskriver hur de blev mer eller mindre personlighetsförändrade.
Pennalismen har alltid varit en självklar del av framför allt Lundsberg och är så normaliserad för de invigda att de antingen inte ser den alls eller vägrar erkänna att det är något fel med att äldre utnyttjar yngre, låter dem bada i filmjölk uppblandad med matrester, snus och fimpar, slår dem, kränker dem sexuellt, väcker dem mitt i natten för att tvinga dem att göra armhävningar, och så vidare. De som gör motstånd och knäcks, eller som hoppar av skolan av andra skäl, skuldbeläggs: de är svaga typer som inte klarat av att anpassa sig. Många vuxna, både föräldrar och personal, vet mycket väl vad som händer men låtsas som det regnar eller, än värre, uppmuntrar det på olika sätt. Lundsbergs och Sigtunaskolans styrelser, liksom Lundsbergs rektor, framstår inte bara som världsfrånvända utan också som inkompetenta, ur vilken synvinkel man än väljer att se på deras agerande.
Också den senaste veckans reaktioner på beskedet att Lundsberg stängdes talade sitt tydliga språk. Representanter för skolan pratade harmset om att åtgärden inte stod i proportion till vad som hänt och att det var en kollektiv bestraffning. Det var brösttoner från personer som var ovana att bli ifrågasatta – och som tappat förmågan att se att det faktiskt är högst rimligt att stänga en skola där grov pennalism är en del av verksamheten, vilket både Hellströms bok, Uppdrag gransknings reportage och Skolinspektionens rapport visat. Stängningen handlade inte om kollektiv bestraffning utan om att skydda unga människor från att utsättas för övergrepp. Men om man skolats till att anse att rättigheter tillhör de starka, och de svaga endast har skyldigheter, så är det helt logiskt att se något som görs till skydd för svaga som en bestraffning av de starka. Stängningen bör därmed betraktas som ett skydd av alla elever – från att fostras till pennalister och skaffa sig en människosyn som inte hör hemma på 2000-talet.
Också beskyllningarna om att stängningen berodde på ”klasshat” är befängda. De många händelsernas allvar talade sitt eget tydliga språk. Vi formas alla av de sammanhang vi hamnar i. Slutna grupper kan skapa kulturer som är väldigt svåra att bryta. Miljöer som främjar stark lydnad och en absolut hierarki är ingen bra grogrund för demokratiska värden, empati eller mod att stå upp för sig själv eller andra, vare sig man kommer från överklassen eller från någon annan samhällsklass. Det framgår med all önskvärd tydlighet av Agnes Hellströms välresearchade bok att de traditioner som Lundsberg lever med inte går ihop med den svenska skolans styrdokument och värdegrund. Det räcker gott att hata pennalism för att vilja se en stängning av Lundsberg. Att de nu får tillåtelse att öppna igen inger oro för att signalerna blir att det inträffade trots allt inte varit så farligt.
Agnes Hellström brottas boken igenom med sina egna minnen och gärningar, egna privilegier och val i livet. Här finns både skarpa fördömanden, medkänsla, ambivalens och jobbiga insikter om de konsekvenser bokens publicering kommer få både för andra och för henne själv. Ännu en gång utsätter hon sig för att betraktas som en förrädare och bli baktalad både bland släkt och vänner. Allt detta gör boken levande, sympatisk och fängslande. Den andas både klokhet och en moralisk resning som tyvärr är allt för ovanlig – och som hennes gamla skola av allt att döma inte kan ta åt sig äran för.
I GP i lördags
Eva-Lotta Hultén 
Debatten om Lundsberg Skola har nått orimliga proportioner och jag anser att media, debattörer och ”tyckare” måste lyfta blicken och se hur det ser ut i resten av landets skolor år 2013.
.
Lundsberg kan alltid bli bättre och händelsen som inträffade på Lundsberg är inte acceptabel oavsett vad som nu egentligen inträffade. Den fråga som vi alla skall ställa oss är om Lundsberg skall behandlas hårdare/strängare enbart för att det är en internatskola, och då för en händelse som kan inträffa på vilken skola som helst, eftersom inga skolor i Sverige kan friskriva sig emot Pennalism, mobbing och våld.
.
Jag anser att vi i Sverige skall ha en Skolinspektion som är värd namnet d.v.s. en Skolinspektion som skyddar alla barn oavsett skolform.
Det som är lite märkligt i denna händelse är att Skolinspektionen har lämnat sitt godkännande för fortsatt drift av Lundsberg i april månad och redan efter sommar uppehållet så har skolan hunnit försämras till den grad att Skolinspektionen nu önskar stänga den.
.
I sin motivation för stängning så har SI angett att det finns tidigare anmärkningar som har legat till grund för deras beslut.
Är inte detta lite märkligt eftersom i ena stunden så godkänner Si en skola och sedan utövar SI retroaktiv bestraffning trots att skolan kan uppvisa att de uppfyllt alla tidigare krav som SI har ställt.
Något måste vara fel hos denna myndighet och jag hoppas att det görs en grundlig juridisk prövning av Skolinspektionens handlande.
.
Den fråga som vi alla skall ställa oss är hur en Svensk myndighet kan utöva retroaktiv bestraffning som enligt lag är förbjudet.
Är det nu så att retroaktiv bestraffning av skolor är tillåten då kommer genast en följdfråga, och det är hur skall då skolor i Sverige kunna överleva framtida anmärkningar från SI om skolorna nu aldrig vet om SI kommer att lasta skolan för historiska händelser, som sedan adderas ihop med en ev. nuvarande anmärkning från SI och då till ett straff som därefter saknar alla rimliga proportioner.
.
Innan Skolinspektionens beslut mot Lundsberg är juridiskt prövat, så lever alla fristående skolor i Sverige ett ”farligt liv”. Den enda skolform som idag inte behöver känna oro inför framtiden är en kommunal skola eftersom sådana skolor kan inte eller får inte SI stänga oavsett hur dålig nu situationen än är på sådana skolor.
.
Förändringar kommer att ske på LS efter det som nu har hänt. Vi gamla fd. elever kommer att aktivt verka för att vi med hjälp av föräldrar kommer att öka tryggheten både på skolan och de enskilda hemmen. Vi är många fd. Lundsbergare som är vår skola evigt tacksam, och jag hoppas att FGL d.v.s. Föreningen gamla Lundsbergare nu kan samla alla GODA konstruktiva krafter, så att vi i framtiden undgår att uppleva samma situation som vi har varit med om den senaste tiden.
.
Vad jag kommer att verka för är att Lundsberg fortsättningsvis inte särbehandlas i negativ bemärkelse med anledning av att skolan är en internatskola. Vi som medborgare skall kräva att alla skolor i Sverige behandlas lika oavsett om det är en kommunal skola, privat skola, fri skola eller internatskola. Förekommer det mobbing, pennalism, våld, rån och övrig brottslig verksamhet på övriga skolor i Sverige så är detta minst lika allvarligt som den händelse som nu skedde på Lundsberg.
.
Vi medborgare skall kräva av ansvariga politiker att alla skolor i Sverige har samma studieresultat och värdegrundsarbete som Lundsberg. Alla barn i Sverige skall vara trygga på sina skolor och denna målsättning borde Skolinspektionen haft för länge sedan.
GillaGilla
Du skriver flera gånger ”händelsen på Lundsberg” som om allt detta bara handlade om en enstaka incident. Antingen är du dåligt påläst eller så tillhör du de av Lundsbergs försvarare som försöker mörka att detta handlar om väldigt mycket mer än en enstaka grej.
Den som läser Skolinspektionens rapport, och Agnes Hellströms bok, inser snabbt att det handlar om hundratals ”händelser” och en kultur som fostrar barn till pennalister.
Hur du får begreppet ”retroaktiv bestraffning” att passa in i sammanhanget övergår mitt förstånd. Lundsberg övervakades extra noga under drygt ett år och som du skriver så ansåg Skolinspektionen i april att man skärpt till sig såpass att det släppte denna särskilda övervakning. ”Händelsen” (det vill säga den vidriga misshandeln med strykjärn) som inträffade i samband med skolstart, uppmärksammade dem på att problemen de trodde varit på väg bort i allra högsta grad fanns kvar.
Det handlar inte om bestraffning utan om att SKYDDA BARN!
Jag håller med om att det finns många skolor där mobbning förekommer och att det behöver motarbetas överallt, inte bra på Lundsberg. Det är dock få skolor där det satts i system som på samma sätt som på Lundsberg, och där det sker med de vuxnas goda minne. Att Lundsberg är en internatskola gör faktiskt också att det finns anledning att ställa extra höga krav. Barnen vistas där dygnet runt, till skillnad från på vanliga skolor. De kan inte komma undan ens efter skoltid.
Jag måste säga att jag tycker det är häpnadsväckande och djupt osmakligt hur alltför många med kopplingar till Lundsberg försöker bagatellisera skolans problem och de kränkningar och den misshandel som förekommit. Det är att fortsätta kränkningarna av all dem som genom året råkat illa ut där, och det bådar inte gott för framtiden.
GillaGilla
Är helt med dig och tycker du kunde nämnt att nat.int.skolan under all denna tid haft gynnande särregler som cementerat kulturen. Skolinspektion jo, men nu har det ändå kanske visat sig att staten Björklunds skolinspektionsliga linje nått vägs ände (inte helt oförutsägbart). Dags för lite politiskt kurage! Alla? Någon?, nähä, ingen… Lundsberg kommer högst troligt lämpas över i S-regeringens knä nästa höst.
GillaGilla
Jo, enklast är ju så klart att stoppa huvudet i sanden och hoppas att någon annan vågar ta striden.
GillaGilla