Åh vad vi älskar att älska stränga lärare! De som kommer in i klassrummet och pekar med hela armen och får eleverna att både prestera och sluta mobba varandra. Just nu valsar ytterligare en sådan artikel runt i sociala medier (nej, jag tänker inte dela den). En 43-årig lärare har fått nog av sina slappa elever och har börjat ställa hårdare krav och rapportera sena ankomster till föräldrarna, som han också, på något vis som inte riktigt förklaras, hädanefter ska tvinga att engagera sig i barnens skolarbete.
Det är en del som utelämnas i berättelsen om honom. Hur var han som lärare innan? Är han duktig på att undervisa, eller kanske helkass? Hur har hans förväntningar på eleverna egentligen sett ut innan hans nya hårda stil? Vad tycker eleverna om honom som lärare? Kan han motivera dem att prestera genom att faktiskt göra lektionerna intressanta och få dem att förstå varför de behöver lära sig saker? Om inte, tänker han lära sig det (eller är planen bara att barnen ska hotas – med angivelser till föräldrarna – till att prestera)?
Något är det också som känns lite skevt. Han är upprörd över att eleverna varit slappa och inte tagit sitt ansvar, men skyller samtidigt själv på föräldrarna för att han inte fått sina lektioner att fungera. Gör han inte rentav precis samma sak som sina elever – tycker att någon annan ska ta ansvar?
För att vara tydlig: jag tycker det är fullt rimligt att börja lektionerna på utsatt tid och kräva inlämning av elevarbeten i tid, och jag vill också att elever ska arbeta utan att klaga på att de inte har lust att lära. Det är bara vägen dit jag önskar att vi kunde resonera lite kring.
Eva-Lotta Hultén 
Åh, så skönt med lite motpol.
Jag fick en sådan olustkänsla i magen när jag läste ursprungsinlägget. Inte är det väl dit vi vill?
Jag vill nå precis samma saker – engagemang, ambition och hänsyn, men det är inget jag bara kan kräva. Det är just det som är mitt jobb att locka fram och få eleverna att välja. Inte för att jag säger det, utan för att de vill det.
GillaGilla
1. Som ”källkritik” kan du ju läsa igenom kommentarerna Fredrik fått från tidigare elever, de ger klara besked.
2. Har du besökt en svensk grundskola senaste fem åren? Om inte, gör det innan du skriver en rad till om förhållandena elev – skolpersonal- vårdnadshavare.
GillaGilla
Skolan är mitt huvudsakliga journalistiska bevakningsområde, sedan 7-8 år. Jag besöker regelbundet skolor och intervjuar lärare, rektorer och elever (kolla runt lite här på min hemsida så hittar du material). Jag intervjuar dessutom ofta skolforskare och läser mycket forskning. Utöver det är jag förälder till två barn i grundskolan, samt ordförande i föräldrarådet på deras skola. Så, jo, jag har varit en del i skolan. Och tänker fortsätta skriva ganska många rader till.
GillaGilla
Git: ja, jag blir också alltid obehaglig till mods när folk jublar över hårdhet i sig. Den här läraren kanske är jätteduktig, och kombinerar sina krav med stort personligt engagemang och god undervisning, men det framgår ju inte! Härligt att höra att du jobbar med elevernas egen lust att lära och utvecklas!!
GillaGilla
Jag är en fd elev till Fredrik. Han var bra på att få lektioner intressanta, kan säga att han är den bästa läraren jag har haft.
GillaGilla
Så bra!
Mitt inlägg handlar egentligen inte om läraren utan om folks reaktioner på den väldigt knapphändiga informationen i artiklarna om honom. Inlägget han skrev, och de artiklar jag hittat, handlade bara om att han tänkte bli bli sträng, ändå jublade en hel massa människor. Att vara sträng är inte synonymt med att vara en bra lärare, och alla metoder att få barn att anstränga sig är inte lika bra.
GillaGilla
Hej! Som förre detta elev till Fredrik så vill jag bara skriva några rader om hur han är som lärare.
En mer passande person för läraryrket existerar inte. Han är en fantastiskt rolig och snäll människa som är expert på att göra lektionerna till ”något mer” i sina ständiga försök att få eleverna att bli intresserade, nyfikna och motiverade. Jag har aldrig, vare sig innan eller efter, haft en lärare som jag har tyckt mer om. Jag grät när jag kom tillbaka efter ett sommarlov och upptäckte att vi skulle ha en annan SO-lärare. Jag ska till hösten börja plugga till historialärare, och den drömmen planterades när jag gick i Fredriks klass för över 10 år sedan.
Jag tror att anledning till att inlägget saknar en del info som du hade önskat finna är att Fredriks avsikt nog aldrig var att hans inlägg skulle sprida sig utanför lilla Vingåker, där de flesta vet hur han är som person och lärare.
Tack för mig!
GillaGilla
Som sagt, mitt inlägg handlar inte om hur Fredrik är som lärare, utan om hur människor reagerat på hans inlägg och artiklarna om honom. Jag kritiserar inte Fredrik, eftersom jag inte vet så mycket om honom, jag kritiserar människors okritiska beundran för stränga lärare.
Härligt att du vill bli lärare!
GillaGilla
Till er som är fd elever till Fredrik, jag undrar bara hur en så fantastisk lärare som ni beskriver kan ha så stora problem. Varför kommer eleverna försent till en sådan fantastisk lärare? Varför är de inte engagerade på lektionerna som är så intressanta?
Jag har själv haft en fantastisk so-lärare, men det fanns en skillnad. Alla elever lyssnade intresserande på hans lektioner och var motiverade att göra sitt arbete och han hade inga problem med sina elever.
Nånting är det ju som inte stämmer, frågan är bara vad?
GillaGilla
Så du menar alltså på riktigt att alla problem löser sig bara läraren gör lektionerna intressanta nog? Ursäkta, men vilket BS det är att ständigt tjata om dessa ”intressanta” lektioner. Det kommer aldrig vara så att en lärare kan göra ALLA lektioner intressanta för ALLA elever, och samtidigt följa läroplan och kursplan så att ALLA elever når målen. Ibland måste man göra sånt som inte är superduperlustfyllt och skitkul. Och DET ingår väl då i en lärares uppdrag att förmedla. Skolan, liksom lovet i övrigt, handlar om att göra sånt som är kul och sånt som är mindre kul, och allt är inte alltid kul för alla.
GillaGilla
Det som Fredrik Andersson beskriver stämmer in i minsta detalj! Vi lägger ner timmar av förberedelser, timmar av engagemang både i skolan och utanför skolan. I praktiken arbetar vi dygnet runt, då kraven som ställs på oss är så gott som orimliga. Det är nu dags att ”vända på steken”. Ja säger;ja till flera Fredrik i skolan! Det får vara slut på den totala slappa attityden från elever som inte kopplar sambandet mellan ansträngning och kunskap. Då stora delar av världens barn skulle göra vad som helst för att få gå i skolan – gör våra skolungdomar vad som helst för att slippa den! Något är fel här! Sena ankomster, slapp attityd för inlämningar, mängder av fusk, (som oftast inte leder till några åtgärder). Men klart, vi lärare kanske borde iklä oss clowndräkter och röd näsa- då kanske vi åtminstone blir roliga!
GillaGilla
Att göra skolan meningsfull och intressant och att få eleverna motiverade kräver nog något helt annat än clownnäsor.
GillaGilla
Möjligt, men det lär ju kränka var och en, om de ska förväntas göra nåt själva …. slut på ironi!
Problemet är ju att det verkar saknas en beredskap för all form av besvär i skolans värld, framför allt på ledningsnivån. Direktiv saknas, plan-B saknas, lärare är utlämnade att lösa även övergripande problem, och rektorer sticker huvudena i sanden …
Sedan detta med ”intressant” och ”kul”? Det blir inte ett jota intressantare eller mer kul än vad man gör det själv! Ska man ha det skoj på lektionerna är första kravet att man som elev går in helhjärtat i arbetet, för det är ett arbete, och deltar fullt ut. Finns inte möjlighet i världen för någon lärare att ”göra” lektionerna intressanta nog, för en oengagerad klass.
GillaGilla
Jag jobbar som elevassistent och jag behöver varken clownnäsa eller pajaskostym för att göra mitt jobb men hade jag kommit undan med det så hade jag gjort det. Jag som tänker sadla om till lärare undrar istället vad det är för fel på alla oengagerade, tråkiga, trista ”pedagoger” som dels gör lektioner tråkiga, dels hyllar ännu ett ”hårdare tag”-inlägg i skoldebatten men kanske framförallt, har något emot clowner. Om man inte kan underhålla barn då är väl pedagog det sista man ska vara?!
GillaGilla
Vad är det Fredrik beskriver eller har som är så himla bra då? Det enda jag läser i hans inlägg är lätt auktoritära floskler. Att man ska komma i tid, lämna in arbeten när man ska och inte slipper undan för att man ”är trött” måste väl rimligen gälla redan sidan tidigare? Eller? Jag tycker det låter jättemärkligt om det finns lärare som inte tillämpar dessa grundregler.
Nu är det förvisso ca 10 år sedan jag lämnade skolan, så jag vet inte om det förändrats drastiskt. Redan på min tid fanns det en del som misskötte sig, en del skoltrött, en del som ofta kom för sent… men faktum är att även många av dem lyssnade och trivdes när vi hade några av våra mest engagerade lärare. Sedan fanns det de lärare som bara hade disciplin. De fick möjligen lugnt på lektionerna, men de fick inte respekt och jag tror inte de stökiga eleverna lärde sig särskilt mycket heller.. de led nog mest igenom.
GillaGilla
Det handlar inte om Clownerier, det handlar om att vara aktivt engagerad i sin klass, att känna individerna och skapa förutsättninhar för lärande samtidigt som man ställer krav. Jag reagerade också på responsen på hans artikel. Jag ställer krav på mina studerande men via samtal med dem inte via deras föräldrar. Det här är någpn man måste lära dem och om du verkligen väcker intresset med ett inspirerande och kreativt lärande (dvs använder alla sinnen i klassrummet) då krävs det klara riktlinjer men inte hårda tag. DET är en stor skillnad.
GillaGilla
Heja! Just så.
GillaGilla
Jag tolkade inte Fredriks artikel såsom att han skulle ta i med hårdhandskarna på ett negativt sätt. Hans militära referenser förstod jag såsom ironi – men också att han menar på att han iom det militära har ytterligare ett perspektiv på lärarrollen. Jag är själv gymnasielärare sedan flera år tillbaka och jag är helt överens om att det finns många olika sätt att nå elever på/flera olika vägar att gå.. Dock är jag överens med Fredrik om att det behövs tydligare krav i skolan – handling och konsekvens är något som tas mycket lätt på idag – i mellan raderna kan sägas att det i princip inte existerar.. Du må vara journalist som jobbar med skolfrågor, förälder (det är jag med) aktiv i dina barns studier/skolgång (det är jag med) osv.. Men du är inte lärare och du upplever inte den vardag vi gör.. Jag jobbar nu på en skola där många elever är mkt studiemotiverade, de flesta har akademikerföräldrar osv.. Tidigare jobbade jag söder om Sthlm – helt annat elevunderlag, helt andra socia problem..men mycket ändå detsamma.. Skolan är viktig fattar de flesta.. Men att prestera, komma i tid, göra det man ska, lämna in i tid etc.. Det är inte lika viktigt.. Varenda gång en förälder sjukanmäler sitt barn på en provdag innebär det att vi måste hitta tid för ett omprov.. Och jag lovar – det är mer rutin än tillfällighet att föräldrar sjukanmäler sitt barn på en provdag, fast hen eg inte är särskilt sjuk.. Varenda gång EN elev kommer försent så stör den dem som faktiskt var i tid.. Tänk om du satt i ett möte och endast 2 av tio deltagare var där i tid.. Resten droppade in var femte minut.. Och detta skedde varje dag.. Hur hade du reagerat?
Jag blir så ledsen när jag läser inlägg som ditt – för att jag tycker att det ringaktar oss som faktiskt står där, och orkar stå där (ingen annan gör det!) för era barn! Jag älskar mitt jobb – men jag förstår att många lärare överväger att jobba med annat.. Jag har bara varit lärare i fem år.. Får se hur jag känner om ytterligare fem..
Avslutningsvis undrar jag – när blev sträng synonymt med elak/dålig/farlig? Jag hade flera stränga lärare när jag växte upp.. För mig innebär sträng att någon kanske höjer rösten och ryter till för att få tyst i klassrummet, men när blev det så farligt att höja rösten och ta ton? De lärare som jag tyckte var lite stränga var också dem som var mest fantastiska (för mig iaf!).
GillaGilla
Jag har jobbat en hel del som lärarvikarie tidigare så jag har också erfarenhet av att undervisa. Jag vet att det är tufft. Jag vet att lärare idag har oerhört tung arbetssituation (jag har skrivit en del om det också, t ex här https://evalottahulten.com/2012/04/04/lararna-skrams-pa-flykten/). Jag beundrar människor som orkar vara lärare enormt. Jag vet inte vad det är du lyckas läsa in i mitt inlägg som ringaktning för lärarkåren. Jag är också väldigt tydlig med (läste du hela mitt inlägg till slutet) att jag tycker att krav är helt i sin ordning. Det är valet av metoder för att få barn att prestera som jag vill att vi ska prata mer om.
GillaGilla
Jag hade Fredrik som SO lärare och mentor dom sista 3 åren innan han drog sig tillbaka och slutade undervisa under en period.
Det finns ingen (!) lärare som Fredrik. Hans sätt att engagera och inspirera är otroligt. Jag var den där skoltrötta eleven som inte gärna tog mig i tid till lektionerna, men Fredriks lektioner kom jag i tid till för dom var roliga!
Jag tycker att du är ute på djupt vatten, för du har verkligen ingen aning om vad du pratar om.
Tack och hej.
GillaGilla
”Något är det också som känns lite skevt. Han är upprörd över att eleverna varit slappa och inte tagit sitt ansvar, men skyller samtidigt själv på föräldrarna för att han inte fått sina lektioner att fungera. Gör han inte rentav precis samma sak som sina elever – tycker att någon annan ska ta ansvar?”
Jag blir ledsen när jag läser din artikel, ledsen över att du gör precis det som du säger att han gör -skyller på något annat. Personligen tycker jag att han genom att agera som han gör faktiskt tar ansvar. Du insinuerar att något är fel med den här läraren för ”det känns lite skevt” och menar att han ska rättfärdiga sina fullt rimliga krav. Varför då? Borde det inte vara så att eleven bör ha lärt sig det han kräver, speciellt om eleven som jag uppfattar det går på högstadiet?
Nej, tyvärr så har Fredrik helt rätt. Elevernas attityder till skolan och till vuxna har under de senaste tio -femton åren förändrats markant till det sämre och det kryper nedåt i åldrarna. Ingenting får vara jobbigt eller tråkigt för då vill man inte, orkar inte eller bryr sig inte och ofta har barnet stöd hemifrån av föräldrar som tycker synd om och inte förstår hur illa de gör sitt barn.
Som tur är är det långt ifrån alla elever som har den här attityden, men det räcker med en handfull för att de ska förstöra för en hel klass. Jag ser samma attityder hos mina elever som går på mellanstadiet och om det inte vore för att det finns elever som tar ansvar, som gör sitt bästa och inte ger upp när de kommer till en uppförsbacke och för att det finns föräldrar som kämpar för att hjälpa dem, så hade jag nog idag inte kunnat säga att jag älskar mitt jobb och aldrig ångrat att jag blev lärare.
GillaGilla
Fredrik är anledningen till att jag själv är behörig lärare sedan många år. Han kom som lärarkandidat till vår klass i årskurs 9 och när jag lyssnade på honom tänkte jag ”wow, undervisning kan vara underhållande”.
Nej, jag har inte delat hans inlägg då jag tycker att sociala medier, bloggar och dylikt är lite larvigt. Behöver inte jaga efter likes och har heller inget behov av att vara ”motpol” till det andra skriver/tycker. Vill dock ge en bild av Fredrik som en underbar lärare och numera även vän (tillsammans ska vi f.ö. dricka öl på onsdag).
När jag ändå, för försts gången givit mig in i en sådan här diskussion vill jag passa på att kommentera den svenska skolan (där jag ju då också själv arbetar).
Skolan måste börja och sluta i hemmet. Vi lärare ”lånar” eleven några timmar men omyndiga elever är föräldrarnas ansvar. Min upplevelse är sorgligt nog den att de (föräldrarna) inte ”bryr sig”. Föräldrar signalerar också ofta att skolan inte är viktig (i alla fall att annat är viktigare, sociala medier exempelvis). Var på ett lekland med min 5-årige son häromdagen och då såg jag att i princip alla föräldrar satt med näsan i en mobil eller surfplatta. Istället för att leka med sina barn. Då ”visar” föräldern vad som är viktigt och barn gör som bekant som sina föräldrar.
Nej, Fredrik har ingen universallösning på att förtappade generationer nu blivit föräldrar. Det är lite Don Quijote som slåss mot väderkvarnarna. Dock är han en hyvens kille som väckt känslor hos många. Hans lite ”militärnördiga” text är skriven med glimten i ögat. Vill avsluta detta med att citera min mor (som varit rektor i många år): ”jag har förlåtit varenda elev som betett sig illa när jag sedan har träffat hens föräldrar”.
Med förhoppning om en fortsatt trevlig dag till alla som orkat läsa detta.
Vänligen
Per
GillaGilla
Ni som kommenterar, kan ni inte ta och läsa mitt inlägg igen, och de kommentarer och svar som nu hör till? Återigen: jag kritiserar inte Fredrik, jag kritiserar de okritiska hyllningarna av hans text! Det hjälps inte hur många elever och vänner som träder fram och berättar att han är en bra kille och duktig lärare – problemet är och förblir att han i media hyllades för att han berättade att han tänker bli tuffare mot sina elever, utan att de som hyllade visste ett smack om hur han var som lärare i övrigt. Allt hyllande blir inte mer rimligt för att det i efterhand framkommer att han är bra. Hårdhet i sig gör ingen bra lärare.
GillaGilla
De som svarat har ju gjort precis det som du gjorde; kritiserat. I det här fallet var de oeniga med dig.
Det skulle vara spännande att få veta hur du tänkte att vägen fram till en trevligare och mer positiv inställning till skolarbetet med allt vad det innebär ska se ut. Särskilt som du inte verkar anse att krav, en rak kommunikation och bestämda regler är en bra väg att börja.
GillaGilla
Jag har inga problem med att folk kritiserar saker jag skriver. Menar du att jag inte bör svara, när de gör det?
Du kan läsa massor om hur jag ser på skolan och vägen till lärande här på min hemsida. Arkiven sträcker sig tillbaka till 2008. Vad gäller att jag inte tycker att krav och rak kommunikation är bra så är det ett rent hittepå från din sida. Ibland är det rimligt att ställa krav, men det är inte alltid krav som leder framåt, särskilt inte på lång sikt.
GillaGilla
Fast du skriver ju om Fredrik som person. Du frågar om han är duktig som lärare eller helt kass och vad eleverna egentligen tycker om honom. Du blir personlig i din artikel och du ifrågasätter honom som lärare (ja, jag har läst din artikel flera gånger). Eftersom du inte känner honom blir det bara fel.
Det är mitt ansvar som förälder att lära min dotter vad som är rätt och fel, vikten av ömsesidig respekt och konsekvenser av sitt handlande. Jag kan inte förvänta mig att lärarna ska göra det jobbet åt mig.
Jag förstår Fredriks frustration och hans ”stränga” regler är väl bara självklara?
GillaGilla
Nej, jag skriver INTE om Fredrik som person och jag ifrågasätter iNTE honom som lärare. Jag skriver att det är mycket information som saknas i hans inlägg och i artiklarna omhonom, och ger exempel på sådant som hade varit rimligt att få veta innan man börjar jubla över att han är en bra lärare.
GillaGilla
Hela dina text handlar om läraren och hans metoder. Du skriver ”Det är en del som utelämnas i berättelsen om honom. /…/ Vad tycker eleverna om honom som lärare? Kan han motivera dem att prestera…” När sedan gamla elever svarar på dina frågor, fyller i sådana delar du menar utelämnas i berättelsen, säger du att det inte hjälps ”hur många elever och vänner som träder fram och berättar att han är en bra kille och duktig lärare – problemet är och förblir att han i media hyllades för att han berättade att han tänker bli tuffare mot sina elever”. Men det är inte det du skriver om i originaltexten. Återigen: Där skriver du om läraren och hans metoder. Det är, som sagt, något som känns lite skevt här…
GillaGilla
Se svar på ovanstående inlägg.
GillaGilla
”Krav” i sig är ju ett helt tabubelgat ord i skolan. Bara en sån sak att du läser in i hans text att det skulle handla om någon slags ”hårdhet” eller ”kadaverdiciplin” är ju helt symptomatiskt, när det enda han gör är att tala om att han från och med nu kommer att ställa tydliga krav, och sätter upp tre (3!) helt rimliga och acceptabla regler för att underlätta för allas gemensamma arbetsklimat. På Aftonbladet såg jag någon likna detta vid ”svart pedagogik”. Och så undrar man varför skolresultaten ser ut som de gör. I skolan får ingen ställa krav över huvud taget, prov är i princip frivilliga, elever har all rätt att skita i vad läraren säger om hen inte är tillräckligt underhållande…
GillaGilla
”Kadaverdisciplin” är det du som läser in i min text, inte jag i hans ( har inte använt det ordet). Att ”krav” skulle vara ett tabubelagt ord i skolan har jag missat – tycker knappt att de senaste tio årens skoldebatt handlat om något annat och har snarare sett att den debatten har resulterat i en hel massa hårdare krav i skolan. Och vem är det som ger eleven rätt att skita i lärare som inte är underhållande?
Den här typen av svepande anklagelser hjälper knappast varken lärare, elever eller institutionen skolan framåt.
GillaGilla
Min fråga till dig är, vad ska lärarna göra när grundproblemet förmodligen är abdikerade föräldrar? Hur skulle du själv lösa problemen eftersom du tydligen verkar anse att denna lärare nu gör/har fel?
GillaGilla
Se tidigare svar. Jag ansåg inte att han gör fel, jag ansåg att det inte gick att veta om han gjorde rätt eller fel eftersom så gott som all väsentlig information om hur han var som lärare saknades. Återigen: jag ifrågasätter inte honom, jag ifrågasätter reaktionerna på hans inlägg och artiklarna om honom.
GillaGilla
Jag tror att en svårighet i den här diskussionen är att vi jämför äpplen och päron. Visst finns det säkert barn som behöver tydligare riktlinjer, barn som behöver få förstå varför man ska gå i skolan. Men det finns också barn som behöver mer stöd än vad de får idag. Jag är själv mamma till ett barn med asperger och adhd. Under låg- och mellanstadietiden hade det absolut inte fungerat att få honom att prestera bättre genom högre krav, han hade helt enkelt inte förmågorna till det (vi försökte med hårdare krav redan under förskoletiden och fick honom att må riktigt dåligt innan vi ändrade strategi). Genom ett anpassat bemötande från både lärare och oss föräldrar och hans mognad har jag däremot nu en ungdom som arbetar ambitiöst utan att lärarna behöver vara hårda och ställa krav. För honom är det självklart att komma i tid och ta med sig sina böcker (som jag hjälpt honom att organisera upp). Det är självklart att han gör det han ska på lektionerna (om lärarna lyckas förmedla det på ett tydligt sätt, annars kan han fortfarande bli sittande och göra ingenting en lektion, men han stör inte, så lärarna märker då inte att han inte arbetar). Hans stora önskemål är att lärarna ska vara tydliga. Jag är inte en sån förälder som struntar i skolan. Tvärt om har jag jobbat enormt för att skolan ska fungera för min son. Man får inget gratis om man har barn med särskilda behov. Jag är inte en sån mamma som har suttit och tittat i mobilen på leklandet för har vi alls varit på den typen av aktiviteter så har vi först fått välja ett tillfällen när det har varit lugnt och när vi väl varit där har jag inte kunnat växla två meningar med andra där (bokstavligt talat, fått säga hej och sen springa vidare) för jag har hela tiden behövt ha uppmärksamheten på mitt barn. Sen har vi också pratat hemma om hur man får bättre valmöjligheter på arbetsmarknaden om man har en högre utbildning och gången i det hela att man till att börja med måste klara målen i grundskolan. Vi har pratat om skolplikt och att det är sonens rättighet till utbildning som det handlar om, om bakgrunden till skolplikten och att det handlar om att vi vuxna inte får hindra honom från att gå till skolan för att vi till exempel skulle vilja att han klipper gräset istället. Vi har fått jobba hårt för att han ska få det stöd han behöver i skolan men har också haft turen att han till stor del har fått det stöd han behöver. Mycket ligger fortfarande på mig som förälder gällande att strukturera hans skolarbete men skolan gör tillräckligt för att sonen ska klara sig med mitt stöd. Det finns många engagerade föräldrar i nuläget som har barn som inte får det stöd som de behöver, som redan pressas över sin förmåga, där skulden läggs på föräldrarna när det handlar om funktionsnedsättningar hos barnen. Man kan inte uppfostra bort koncentrationssvårigheter, svårigheter med flexibliitet, nedsatt föreställningsförmåga, dyslexi, dyskalkuli mm gällande de bitarna krävs anpassning inte krav, eller rättare sagt anpassningar och anpassade krav. Det här gäller inte bara enstaka elever utan det är en ganska stor grupp, jag tror man pratar om 13% som av olika orsaker har svårt att klara skolans mål idag. Många elever drabbas redan av för hårda krav i skolan, därav kommer denna starka reaktion när ”samhället” vill lösa skolproblemen genom högre krav.
GillaGilla
Tack, en mycket klok kommentar som väl beskriver det jag försöker förklara: varför hårdhet i sig inte är synonymt med att vara en bra lärare!
GillaGilla
Bra skrivet, tycker jag. Frågorna om Fredrik som lärare handlar ju inte om att han skulle vara dålig, bara att hans pedagogiska kvaliteter inte framgår av hans blogginlägg. Och det är det Eva-Lotta kommenterar.
GillaGilla
Det Fredrik inför är inte hårdhet. Det är fasthet och förutsägbarhet. Det ger eleverna en trygghet i att de har ett litet antal tydliga regler att förhålla sig till. Det tar inte lång tid att få acceptans för regler som är rimliga i den miljö som klassrummet utgör. Så snart man har fått det frigörs tid för att skapa entusiasm, utveckla ämnet på ett intressant sätt o.s.v.
Att inte insistera på ett visst mått av ordning och reda är att göra eleverna en grov otjänst.
GillaGilla
Tack för detta! Är trött på kulturen där den stränga läraren alltid är den som gör rätt – vill man diskutera detta är man själv en slapp lärare! Om man skapar en god relation till eleverna och ett bra klassrumsklimat behöver dessa situationer inte ta dessa proportioner. Dessutom tycker jag ibland vi ställer högre krav på ungdomar än på vuxna – det är inte ofta man är på ett möte där ingen fingrar på sin mobil eller lap top. Dessutom är detta ”nya” medium en mycket större del av deras liv än det är för oss. Vi kan tycka det är bra eller dåligt, men det är i den riktningen samhället utvecklas. Oftast tycker vi att det är dåligt eftersom det är annorlunda än när vi gick i skolan.
Och jag undrar också på hur många andra ställen än i skolan önskar vi oss en mer auktoritär ordning?
Mvh/Daniel (gymnasielärare i samhällskunskap och historia)
GillaGilla
Instämmer!
GillaGilla
Det är helt enkelt bekvämt att kräva hårdare tag och Ordnung. Det finns ju de som ser det som en universallösning att ställa hårdare krav… På invandrare, på brottslingar, på elever, på arbetslösa. Jag tror inte att det löser någon problematik. Eleverna är människor; ser de det meningsfulla i det som ligger framför dem, och de ser sig själva som kapabla att utföra det som efterfrågas, så kommer eleverna att bli motiverade. Det behöver inte vara ”clownnäsor”, det räcker med att det känns meningsfullt och intressant och genomförbart. Det är väl det vårt jobb är? Att möta varje elev där den befinner sig, och hitta sätt att göra våra ämnen begripliga och meningsfulla för eleverna i deras verklighet.
Jag ser inga problem med tydliga ramar, men huvudproblemet med slappa elever är att vi lärare antingen saknar resurser eller förmågan att möta eleven där den är. ”Slö och slapp” är ofta i själva verket ”dåligt självförtroende och ser inte poängen”.
//Micke, gymnasielärare webbutveckling och programmering
GillaGilla
Här är ett väldigt klokt inlägg från en lärare, om ansvar och hur man får elever att vilja lära! http://www.jonastheteacher.se/2015/05/10/sitt-still-hall-tyst-lyssna-eller/
GillaGilla
Det är helt otroligt att Eva-Lotta Hultén,som anser sig vara sakkunnig i skolfrågor och med journalistiska ambitioner, inte förstår undertexten i det Fredrik Andersson vill ha sagt. Uppenbarligen gör de flesta det här, och alla de övriga 24.000 som delat inlägget, men inte Eva-Lotta Hultén! Detta kanske mer talar för, hur det kommer sig att skolfrågan och dess problematik aldrig kommer till konsensus i media, mer än att Fredrik och många många med honom, sedan länge förstått varför våra utbildningskurvor pekar nedåt, och nu konkret vill göra en förändring. Han, och inte minst hans åsikter borde hyllas utifrån alla perspektiv. Du, ”En mamma”, vars son inte verkar få den hjälp han behöver. Jag vet vad du går igenom! Då jag själv har fler elever med liknande diagnos i min klass – så betyder, ordning och reda, lugn och ro och inte minst tydlig struktur – allt för elever med liknande problem. Dessa elever kan tacka sina övriga klasskompisar för en raserad skolgång, om han råkar gå i en klass där läraren abdikerat och eleverna gör lite som de vill. För exakt så här ser den svenska skolan ut idag. Så Eva-Lotta Hultén, du har trampat på en mycket känslig mina denna gång, och det förstår du säkert!
GillaGilla
Du har ägnat 7 – 8 år åt att bevaka skolan. Under den tiden har du inte gjort annat än att racka ner på dem som inser att skolan – liksom alla arbetsplatser – behöver organisation och struktur. Att du inte delar Fredriks artikel är ett bra exempel på härskarteknik. Liksom enklare så.
När jag tänker efter har du inte ”bevakat” skolan. Du har propagerat för den syn som fört svensk skola rätt ner i träsket.
GillaGilla
Är du ett troll? Annars får du gärna bemöta saker jag skrivit, men lite referenser och saklighet skadar ju aldrig.
GillaGilla
Jag har läst dig i GP i många år. Sammantaget finns det en tydlig ideologisk linje; den traditionella vänsterpedagogiken hyllas och allt som andas krav och ordning motarbetas.
Och nej, jag är inget troll.
GillaGilla
Okej, då ska du få ett svar. Att inte dela ett inlägg man tycker är dåligt är knappast härskarteknik. Jag intedelar tusentals inlägg och artiklar varje dag. I det här fallet delade jag inte eftersom jag dels inte tycker att det han säger behöver spridas ännu mer, och dels för att det inte är just denna lärare som är intressant för det jag vill säga, utan våra reaktioner på alla berättelser om stränga lärare.
Vad gäller krav och ordning: jag är inte emot krav, ibland gör det nytta (och ibland inte). Ordning tycker jag är ett tråkigt ord, som andas makt uppifrån (pratar någon någonsin om ”ordning” när det handlar om grupper av vuxna?). Jag föredrar ordet arbetsro, som jag tycker signalerar att det är barnens behov av lugn för att lära som är det viktiga.
”Traditionell vänsterpedagogik” är fel att kalla det. Mycket av de tankar jag lyfter fram har traditionellt burits av liberaler. De där av Björklund så hatade,”flummiga” läroplanerna från tidigare, är t ex båda antagna under borgerliga regeringar.
GillaGilla
Patricia, min son får ett relativt gott stöd jämfört med många andra och har haft turen att få det hela tiden. Han har hela tiden klarat av att gå i skolan. Många andra barn får inte det stödet. Det tragiska är att av de barnen som ”gör som de vill” finns troligen en ganska stor grupp av barn som med rätt utredning skulle få en diagnos eller som inte uppfyller diagnoskriterier men har ordentliga svårigheter med tex koncentration eller flexibilitet. När vuxna börjar straffa barn för att barnen inte gör saker som de inte klarar så tappar barnen förtroendet för vuxenvärlden. Min son är nu lugn och skötsam men han har inte alltid varit det. Som tur är har han haft personal som har förstått att när han har pratat utan att räcka upp handen, kommenterat vad andra har gjort, fått utbrott över att saker inte blivit som han har tänkt, så har det inte handlat om att han vill bete sig på det viset utan om att han saknar förmågor. Istället för att skälla, straffa, ställa krav så har man hjälpt honom att hitta strategier så att han har fått lyckas. Det har lett till att han idag har ett stort förtroende för vuxna och han respekterar vuxna för att vuxna brukar respektera honom för den han är.
GillaGilla
Så skönt att höra att din son fått ett så klokt bemötande! Just att vara flexibel, att kunna läsa av barn, intressera sig för dem som individer och förstå att de är olika och behöver olika saker – att det inte finns några patentmediciner för alla barn – tycker jag är något att det som allra mest utmärker en bra lärare. Till det kommer så klart en god förmåga att undervisa, att kunna hantera konflikter, och en massa annat.
GillaGilla
Och inget av det du säger där är en motsättning till det Fredrik vill åstadkomma. Han talar ingenstans om straff till exempel. Det finns ingen motsättning mellan att kunna läsa in barn, vara flexibel och ändå ha höga krav. Och självklart finns ingen patentmedicin för alla elever, men en lärare är ändå el ledare för en grupp, glöm inte bort det.
GillaGilla
Jag vet inte vems inlägg det är du kommenterar, men det tycks i a f inte vara mitt. Jag skriver ingenting om ”straff” och har heller inte påstått att det finns någon motsättning mellan att kunna läsa in barn, vara flexibel och ändå ha höga krav. Däremot anser jag att krav i sig inte automatiskt är något gott och att vi behöver prata mer om vilka metoder man som lärare och ledare använder sig av, vilka som får elever att både må bra, lära bra och prestera bra, (och vilka som kanske får elever att visserligen hålla tyst och se ut som att de pluggar, men inte bidrar till särskilt mycket annat).
GillaGilla
Du letar efter vad som inte stämmer.
Allt stämmer. Även i den bästa av världar prioriterar vi olika o vissa, särskilt de som är konstruerade så att man lättare än andra blir sen eller ”måste bara” behöver tydliga besked. Detta handlar ju inte om sträng. Detta handlar om tydlighet och det behövs vet jag som då och då utbildar vuxna och efterhand infört de saker han nämner.
Att en grupp människor förblir fokuserade i fyrtio minuter är en väldigt stor utmaning eftersom vi människor inte är konstruerade för att ta emot kunskap på detta sätt.
De tydligaste lärarna har alltid varit de mest älskade eftersom vi människor mår bra av förutsägbarhet.
GillaGilla
Tydlighet är bra men det finns många sätt att vara tydlig på.
Hur vore det om fler lärare i stället för att försöka tvinga människor att ta in kunskaper på ett sätt vi inte är konstruerade för, i stället började använda andra metoder än de skolan traditionellt arbetat med? Det kanske inte är eleverna det är fel på, och inte lärarna heller, utan systemet, ramarna, resurserna, ja, själva förutsättningarna för både elever och lärare?
En del mår bra av förutsägbarhet, andra gillar att bli överraskade. Vi är olika. Själv höll jag på att tråkas ihjäl av skolans förutsägbarhet.
GillaGilla
Tråkigt att du blivit så missuppfattad. Vi får hoppas att även Fredrik blivit det. Tråkigt att se så många av hans ”försvarare” som inte kan ta till sig att det är att redan ha gett upp att skylla på föräldrar. Det är nämligen ingenting du som lärare har något större inflytande över. Det kan du däremot ha över en elevs tråkiga attityd. En högstadieelev är inte alltid (sällan?) mogen att se möjligheter i sin utbildning. Det är ert jobb att se till! Jag tror även att det är sant för gymnasieelever.
GillaGilla
Jag håller med: att klaga på föräldrar leder sällan någon vart. Men har man tid och ork att försöka få föräldrar att engagera sig, och lyckas med det, så är det ju inget fel i det.
GillaGilla
Måste bara tillägga att jag gick i skolan i slutet av sjuttiotalet och nästan hela åttiotalet. Och har barn som precis gått ut skolan.
Och ser man till pisaundersökningar och min åsikt. Så var det bättre förr.
Med katederundervisning och stränga lärare. Känns som i procent räknat så klarade fler av grundskolan med den sortens undervisning. Finns visserligen svårare förutsättningar med ”latare” föräldrar numera. Men finns inte obsklasserna kvar? Obsklasserna gjorde åtminstone klasserna lite mer ordningsamma, för de elever som ville ha lite ordning med mindre störningsmoment.
Får man inte använda ”kvarsittning” längre? Skicka elever till rektorn?
Mvh fd ”mönstereleven”
GillaGilla
Sjuttio- och åttiotalet var enligt andra blomstringstiden för flumskolan. 🙂
Av flera skäl går det inte att rakt av jämföra resultaten då med resultaten nu. Elevunderlaget har förändrats, läroplanen är en annan, samhället öht helt annorlunda. Visst finns mindre undervisningsgrupper fortfarande kvar. Kvarsittning och att skickas till rektorn finns också kvar. Vad jag vet finns inget som helst forskningsstöd för att kvarsittning skulle ha några positiva effekter. Och rektorssamtal är en bra idé eller ej beror ju på vad det är som händer där.
GillaGilla
Vet om att läroplan och elevunderlaget har ändrats. Men menar också att om det finns ett klart ”straff” så är det iaf någon som låter bli dumheterna. Och ju fler ”någon” som låter bli dumheter så blir det en positiv effekt. För om det finns ”straff” så lockar det iaf inte fler till dumheter. Så i min värld så ger ”straff” effekt.
Så med det i tanke så finns det egentligen ingen vinst att mjäka med eleverna.
Men fd ”mönstereleven”
GillaGilla
Eva-Lotta, på samma sätt som du inte kritiserar Fredrik som person så uppfattar jag att hyllningarna angående hans inlägg inte handlar om honom som person (även om han får stå som symbol i många fall) utan man hyllar ramar och tydlighet, struktur. När någon går in praktiskt och sätter detta i verket så blir entusiasmen riktad till detta enskilda fall. Egentligen tror jag det handlar om en längtan efter de kvaliteter i klassrummet som presenteras. Och en oro och maktlöshet i botten. Barn och tonåringar ”släpper ju taget” av många skäl och det optimala vore ju om det fanns resurser att se och tillgodose varje individ. Jag har själv upplevt detta då jag några år var elev i Waldorfskolan. Men såna resurser finns ju inte i skolan idag och då blir dom grepp Fredrik tar till välkomnat eftersom det är bättre än ingenting.
GillaGilla
Jag är inte emot ramar och struktur, ibland behövs sådant, men att jubla över strikthet och ramar i sig blir väldigt konstigt för mig. Det var väldigt uppenbart på folks reaktioner att många tycker att unga ska veta hut och vill lägga all skuld för skolans misslyckanden på eleverna.
Fler borde i stället jubla när lärare skriver brinnande inlägg om hur de tänker motivera och entusiasmera eleverna, jobba med att utveckla sin undervisning, kämpa för mer resurser och bättre förutsättningar att hjälpa sina elever. Det finns ju massa kloka lärare som tycker så och bloggar om det, varför får inte de det enorma genomslag som de förtjänar!?
GillaGilla
”Något är det också som känns lite skevt. Han är upprörd över att eleverna varit slappa och inte tagit sitt ansvar, men skyller samtidigt själv på föräldrarna för att han inte fått sina lektioner att fungera. Gör han inte rentav precis samma sak som sina elever – tycker att någon annan ska ta ansvar?”
Oavsett vem som har rätt eller fel i den här frågan, så måste du väl ändå medge att detta är kritik även mot läraren i fråga? Det känns lite som om du retat dig rejält på hans inlägg och skrivit en artikel som du efter all respons inte riktigt klarar att stå för. Bara en reflektion.
GillaGilla
Jag är kritisk till hur han i artikeln formulerar sig kring ansvar, det är riktigt. Det står jag gärna för. Hur han är som lärare har jag emellertid inga synpunkter på.
GillaGilla
Glömde tillägga att jag tror att ramar och struktur är EXTREMT viktigt och att barn och ungdomar både behöver och vill ha detta. Bristen på detta tror jag är en orsak till att den svenska skolan står och svajar. Därmed inte sagt att entusiasm, motivation och resurser inte är lika viktiga. Alla dessa grundstenar måste samspela. Genom att sätta ribban högt och faktiskt ha förväntningar på sina elever skapar också motivation i sig.
GillaGilla