När det är dags att skriva kontrakt med ett skogsbolag har den enskilde skogsägaren all anledning att studera kontraktet noga.

– Det finns en godtrogenhet, på gränsen till naivitet, hos många skogsägare om att bolagen tillvaratar deras intressen men standardavtalen är alltid skrivna för att gynna dem som skrivit dem, konstaterar Rickard Josefson, jurist på LRF Konsult.

Vid slutavverkningen på sin mark utanför Arvidsjaur hade Curt Norman gjort upp med inköparen att ett område på runt 7,5 hektar skulle lämnas med fröträd. När han inspekterade området efteråt hittade han 86 fröträd som felaktigt tagits ner. Han krävde kompensation men fick bråka en hel del innan han fick betalt även för de träd som egentligen skulle lämnats stående. Som kompensation för att självsådden försvårats krävde han också markberedning och fick efter ytterligare diskussioner gehör även för det.

– Det är tur att jag är intresserad och springer och tittar på avverkningsställena efteråt, så jag ser sånt här, säger han.

Vid ett annat tillfälle fick han betydligt mindre pengar än utlovat för en gallring. Löftet om pengasumman hade givits muntligt men inte skrivits in i det slutliga kontraktet.– Man har allt varit för blåögd ibland, säger Curt Norman självkritiskt.

– En extern rådgivare satt med vid hans möte med inköparen och dennes chef och Curt Norman tror att det var det som gjorde att de gick honom delvis till mötes.

– Nöjd vart man ju inte men det blev i alla fall plåster på såren, konstaterar han.

 

Per-Gunnar Jonsson är områdeschef för skogsbruksområde Norrköping, inom Södra och van att teckna avtal med Södras medlemmar. Han berättar att Södra har en enhetlig kontraktsmall som gäller i två år, om man inte kommit överens om annat och själv har han aldrig varit med om att någon säljare velat ändra på något. Avtalet medför bland annat att Södra förbehåller sig rätten att utföra åtgärderna när som helst på året. Enda undantagen är vid tjällossning eller vid mycket långvarigt regn. Per-Gunnar Jonsson berättar att det ibland kan komma synpunkter i efterhand från markägaren, på att det blivit mycket spår i terrängen men säger att man måste vara medveten om att allt skogsbruk ger avtryck i marken. Södras avtal friskriver dem från ansvaret för den typen av skador.

– Men har förhållandena tangerat vad man kan kalla ihållande regn så händer det att vi kompromissar. Vi försöker vara lyhörda. Och skulle den entreprenör som vi anlitat klanta sig på något vis så får Södra naturligtvis vara beredd att ersätta markägaren, säger Per-Gunnar Jonsson.

Inom Södra använder man sig av titeln inspektor i stället för inköpare, för att betona att man även ger rådgivning.

Han konstaterar också att det är sällan som säljaren efter en sådan rådgivning säljer sitt virke till någon annan och 75 till 80 procent av Södras medlemmar säljer allt sitt virke till Södra.

– Ofta börjar ett virkesköp som allmän rådgivning, berättar Per-Gunnar Jonsson.

Södras inspektorer är alltså både rådgivare och köpare samtidigt. Det är en ordning som jägmästaren Sverker Forsén ställer sig skeptisk till. Han driver sedan 1997 konsult- och mäklarfirma i Luleå med inriktning mot enskilda, mindre skogsägare.

Han är mycket noga med att betona att hans firma Skogsmästarna inte köper in något virke utan bara fungerar som rådgivare.

– De stora bolagens inköpare har ofta mycket kunskaper men deras målsättning är alltid att köpa in virke så billigt som möjligt. För mig är det självklart att om man ska vara trovärdig som rådgivare så kan man inte samtidigt fungera som inköpare.

Han menar att de flesta inköpare visserligen är seriösa men att det finns drag av hästhandel i branschen.

– Det är svårt att tänka sig en annan handelsvara där man överlåter så mycket befogenheter till motparten. Det finns de som utnyttjar den godtrogenhet som finns.

Många av Sverker Forséns kunder är sådana som tidigare blivit missnöjda med affärer eller avtal. Bland hans kunder ser han också en övervikt för kvinnor och för yngre skogsägare.

– De unga är ofta mer affärsmässigt medvetna och beredda att ställa fler krav. Äldre skogsägare är mer benägna att bara acceptera ett avtal som det är, säger han.

En av de vanligaste fällorna som man som säljare faller i är enligt Sverker Forséns erfarenhet att man anser sig muntligt ha blivit lovad en viss prismässig miniminivå men att det sedan inte skrivs in i kontraktet och att köparsidan om den verkliga ersättningen blir lägre hävdar att det bara var en uppskattning man angav.

Tidigare i år kom Sverker Forséns bok Avverkning och virkesförsäljning, där han delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

– Mindre skogsägare är ofta okunniga vad det gäller det affärsmässiga och behöver stöd. Deras motparter är så drivna och har stora resurser och det blir lätt obalans, säger Sverker Forsén.

 

Rickard Josefson är jurist på LRF Konsult och arbetar både med rådgivning till enskilda skogsägare och med utbildning av virkesinköpare. De skogsägare som kontaktar honom gör det ofta för att det efter avverkning uppstått en konflikt med det inköpande bolaget och han menar att det ibland beror på att skogsägaren är dåligt insatt i vad som står i avtalet.

När han får i uppdrag att reda ut en kontraktskonflikt mellan säljare och virkesköpare är den vanligaste metoden att helt enkelt ordna samtal och få parterna att mötas och komma överens.

– De flesta inköpare är ju måna om relationen eftersom andra bolag annars står på tur. Det gör att det ofta löser sig ganska bra och det är väldigt sällan som ärendena drivs vidare till domstol, konstaterar Rickard Josefson.

Rickard Josefsons uppfattning är att standardavtalen generellt har blivit bättre, med färre villkor i den finstilta texten, men att det fortfarande finns starka skäl för skogsägare att läsa igenom kontraktet noga. Ofta står det till exempel att tvister ska avgöras med skiljedomsförfarande och eftersom det är en process som alltid medför stora kostnader för en privatperson bör man se till att det ersätts med att tvister ska avgöras i allmän domstol, menar Rickard Josefson.

– Det visar sig ofta att skogsägaren inte varit medveten om exempelvis vilka måttenheter som stadgas i avtalet, hur lång tidsperiod det gäller eller vilka priser man avtalat om. Många avtal träffas per telefon och så skrivs de under i efterhand och då kan det finnas med sådant som man inte tog upp per telefon, säger Rickard Josefson.