Finanskrisen har fått världen att gunga. Reglering av skatteparadis och mer statlig inblandning i ekonomin är på gång på många håll i världen och det talas åter om globala skatter . Men kommer några verkliga förändringar att ske eller nöjer vi oss med att gnida av de värsta fläckarna på kapitalismens yta för att sedan köra på som vanligt?

I en bektraktelse över finanskrisen jämför Timbroekonomen Dick Kling krisen med dåligt väder: som om det inte alls handlade om processer styrda av människor utan om naturkrafter. Också riksbankschefen Lars Nyberg framställer i en DN-intervju de återkommande finanskriserna som något närmast naturbundet. Vidare förklarar han att det är viktigt att de hål som finns i regelsystemen täpps till och att myndighetstillsynen skärps för att man lättare ska kunna möta kommande finanskriser. ”Sådant kunde man inte framföra för ett år sedan och bli tagen på allvar” citeras han. Att det är ett stort steg framåt att kunna påtala brister i det nuvarande systemet visar bara alltför tydligt hur snäva de ramar som satts runt det ekonomiska tänkandet är. Hur långt är det då inte kvar till verkliga förändringar och till sådant som inte bara syftar till att bevara det gamla utan kanske riva och bygga nytt?

Vi har börjat röra oss bort från den sedan 80-talet dominerande tanken om marknaden som självreglerande, menar ekonomen och humanekologen Kenneth Hermele, författare till bland andra böckerna Det globala kasinot och dess kritiker från Keynes till Tobin samt Världens oordning: 60 år med Världsbanken och IMF. Han ser Internationella valutafondens ändrade inställning till inflation (från negativ till mer tillåtande) som ett tidens tecken.

– Men den enda konkreta stora förändringen hittills är att alltfler skatteparadis nu öppnar för insyn och har börjat samarbeta med andra länders skattemyndigheter, konstaterar Kenneth Hermele.

De frön till förändring som började spira efter Sternrapporten (som visade på kostnaderna för klimatförändringarna) för ett par år sedan och Al Gores film En obekväm sanning har dämpats av den ekonomiska krisen. Det nygamla tänkandet att man måste rädda jobben till varje pris dominerar åter, vilket är något Kenneth Hermele beklagar.

– Ta Trollhättan som exempel. Att Saab försvinner kan leda till en positiv omställning där nya idéer kan växa fram. Man måste bara se till att skydda dem som drabbas under omställningsperioden.

Här försäkrar sig Kenneth Hermele om att jag verkligen förstår hur han menar och får med att han naturligtvis tycker det är tråkigt när enskilda drabbas av arbetslöshet. Att säga att nedläggningar av företag är bra är känsligt men om samhället ska förändras är det en nödvändig utveckling, menar han:

– Det öppnar för vad nationalekonomen Schumpeter har kallat ‘creative destruction’. Vi får en chans att göra oss av med en del som är dåligt, som vissa gamla industrier, och ges möjligheter att styra om investeringar till mer hållbara produktionssystem än dagens.

När acceptansen för att stater ska lägga sig i ekonomin nu ökar borde vi ta chansen att göra något vettigt, menar Kenneth Hermele. Det finns ett större ekonomiskt nytänkande i många andra länder och han nämner Sydkorea som exempel. När ansedda tidningen Financial Times listade vilka länder som satsar störst andel av sina krispaket på sådant som syftar till en ekologiskt hållbar omställning av samhället kom Sydkorea i topp med 80 %.

Kenneth Hermele tycker att de globala finansiella institutionerna som Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen fungerar illa, men det är inte säkert att de behöver ersättas. Om de kan fås att göra det de skapades för: bidra till stabilitet bland annat på finansiella marknader (Valutafonden), finansiera utveckling (Världsbanken), och skapa handelsregler som passar alla och som tillämpas lika för alla (Världshandelsorganisationen) vore mycket vunnet, menar han.
– De internationella institutionerna måste också överge one-size-fits-allfilosofin och sluta tvinga på länder en och endast en ekonomisk politik. ”Policy space”, [det vill säga utrymme att skapa egna lösningar], är något som alla länder behöver och som de som är framgångsrika idag har utnyttjat under sina utvecklingshistorier, säger Kenneth Hermele.

Ekonomiskt nytänkande tycker han att man framför allt ser i många folkrörelser men han nämner också den brittiska tankesmedjan New Econmics Foundation och FN-organet UNEP.

Att den ekonomiska krisen är allvarlig tycks alla vara överens om så varför har inte debatten om hur vår ekonomi ska utformas och styras varit mycket livligare? Kanske för att de med makt att sätta dagordningen för den allmänna debatten inte är de som har mest att vinna på en annan ekonomi. Eller kanske för att de flesta av oss sitter fast i den föreställning om ekonomi som något som står över politiken som bland andra Carl Bildt försökt hamra in i oss med sitt prat om ”den enda vägens politik”? Kanske vet vi inte heller vart vi ska vända oss med våra frågor och vårt engagemang. Vill man arbeta för drägligare livsvillkor i tredje världen finns en uppsjö av stora hjälporganisationer att välja bland men för den som vill arbeta för en annan ekonomisk världsordning kryllar det inte direkt av föreningar. Men det finns de som kämpar på för en annan syn på ekonomi.

KarinMalin Ekström är ordförande för JAK Medlemsbanken, som är en helt räntefri bank, och hon menar att krisen har gjort att många människor fått upp ögonen för det ohållbara i dagens system och att det har börjat synas i debatten. Samtidigt tror hon att det är långt kvar till ett verkligt systemskifte, där även de högt uppsatta nationalekonomerna på universiteten skulle börja tänka om. Det hon hoppas är att krisen ska innebära att man börjar se på pengar och ekonomi på ett annat sätt där fokus inte ligger på den finansiella delen av ekonomin utan snarare på reell ekonomi som handlar om vad vi med vårt arbete skapar för värden av den jord vi har. En ekonomi som bygger på relationer mellan människor och som inte tär på jordens resurser.

Ekonomiskt nytänkande ser hon inom till exempel miljörörelsen och det årligen återkommande World Social Forum är en viktig arena för att diskutera alternativa ekonomiska synsätt. Även inom JAK tycker hon att nytänkandet frodas:

– Vi ordnar kurser och seminarier för våra medlemmar och försöker skapa miljöer där folks tankar och idéer kan utvecklas, säger hon.

JAK driver främst frågor om hur man kan utveckla lokal ekonomi och KarinMalin Ekström menar att stora institutioner och system alltid är problematiska att införa och styra. Fick hon chans att ändra på hur institutioner som Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen och Världsbanken fungerar så skulle hon önska att de fokuserade mer på att skapa fungerande lokala ekonomier genom att hjälpa fram och stötta initiativ i lokalsamhällen runtom i världen.

– De borde låta lokalsamhällena styra sig själva mycket mer och lita på människornas egna initiativ. De stora organisationerna kunde stötta med kunskaps- och teknikutveckling.

Om man som enskild individ vill hjälpa till att byta riktning för ekonomin finns en hel del att göra, utöver att rösta på politiker som vill ta tillbaka makten över samhällsekonomin, menar KarinMalin Ekström:

– Vi kan styra våra egna kapitalflöden: äga kooperativt och använda oss av medlemsbanker. Där finns en enorm potential till förändring.

Att skaffa sig kunskaper om ekonomi och kasta sig in i debatten är också ett bra sätt att påverka.

– Att diskutera ekonomi är inte bara för dem som läst ämnet på universitet. Ekonomi är inte svårt – vi är alla ekonomer! slår KarinMalin Ekström fast.

Det saknas inte idéer om hur vi skulle kunna stöda om vår ekonomi. Här följer en lista över några ekonomiska idéer, varav några redan är i bruk och andra bara existerar på idéstadiet.

Tobinskatt, eller CTT

Tobinskatten kom på allas läppar när organisationen attac bildades vid millennieskiftet. Tanken med tobinskatt är att med låga skatteuttag på alla valutatransaktioner dämpa de penningspekulationer som skapar oro på den globala marknaden och med jämna mellanrum försätter enskilda länder i ekonomiska kriser. Tobinskatten har fått sitt namn efter den amerikanske ekonomen och nobelpristagaren James Tobin som först framkastade idén i början av 70-talet. Idag kallas ofta tobinskatten för CTT (Currency Transaction Tax). Heikki Patomäki är professor i internationella relationer vid universitetet i Helsingfors och 2002 utarbetade han ett komplett förslag till globalt avtal om införande av CTT, färdigt att skriva under och börja arbeta utifrån. Texten inbegriper förslag på hur en demokratisk organisation som skulle hantera pengarna skulle kunna se ut. Förra vågen av tobin-/CTT-debatt drevs fram av Asienkrisen i slutet av 90-talet och dog följaktligen ut några år efter att krisen bedarrat. Idag har frågan om globala skatter åter börjat lyftas, av organisationer som attac och Tax Justice Network

LETS, bytesringar, Timebanks

LETS är förkortning för Local Exchange and Trading System och är helt enkelt en lokal valuta. Genom att gå med i någon bytesring eller LETS-förening kan medlemmarna sedan köpa och sälja varor och tjänster med den egna valuta man har upprättat. Fördelen med systemet är att det är helt räntefritt och att pengarna stannar i lokalsamhället. Det första LETS-nätverket startades i Kanada 1983 av Michael Linton. Idag används LETS på flera hundra platser världen över och i Sverige finns det i bland annat Göteborg, Jämtland, Uppsala, Lund och Stockholm. Timebanks är en variant av lokalvalutasystemet, med den skillnaden att byteshandeln sker i timmar – en timmes hårklippning byts in mot en timmes husmålning, eller vad nu de andra medlemmarna i föreningen har att erbjuda.

Medborgarlön

Idén om en medborgarlön bygger på tanken att alla människor har rätt till en basinkomst som säkrar deras överlevnad, oavsett om de har ett arbete (eller ärvda pengar) eller ej. Förslag om medborgarlön har dykt upp i historien ända sedan 1700-talet då filosofen Thomas Paine introducerade idén och tanken har sedan torgförts av representanter från både höger och vänster. Många olika varianter har presenterats men vanligast i den svenska diskussionen har varit att man diskuterat att ersätta alla nuvarande bidrag och socialförsäkringar samt studielånet med en medborgarlön i form av en fast summa till alla medborgare (men med lägre ersättning till barn). En variant på det är medborgarlön med negativ skatt, där medborgarlönen minskar i takt med individens inkomst. Medborgarlönen kallas ibland också basinkomst, eftersom ordet ”lön” är så starkt förknippat med arbete och därför kan skapa oklarheter kring vad medborgarlönen innebär.

Internationell avräkningsunion, ICU

Förslaget om en internationell avräkningsunion lades 1944 av den britttiske ekonomen John Maynard Keynes, vid FN-konferensen i Bretton Woods, men blev aldrig verklighet. Keynes idé gick ut på att skapa ett system där en sorts global bank skapades. Banken skulle ha en egen valuta kallad bancor, med en fix växelkurs mot andra valutor och användas för att mäta handelsbalansen mellan nationer. Alla länder skulle rapportera in både sin export och sin import och all export skulle medföra att bancor skulle läggas till deras konto medan import skulle dra ifrån. På så sätt mättes om ett land hade handelsöverskott eller handelsunderskott. De länder som fick överskott av bancor skulle få betala en andel av dem till ICU och få sin valutakurs uppräknad, vilket skulle dämpa deras export. Länder som importerade mer än de exporterade skulle få sin valutakurs devalverad för att öka dess export. Systemet skulle, menade Keynes, fungera självreglerande och gynna den internationella handeln. De ekonomiska skillnaderna mellan världens länder skulle utjämnas eftersom länder med överskott uppmuntrades att handla från länder med underskott och riskerna för att hämna i skuldfällor eliminerades. Keynes förslag blev aldrig verklighet men det dammades av och lades fram på nytt av den brittiske samhällsdebattören George Monbiot i hans bok Manifesto for a new world order, 2003.

demurrage

Systemet med demurrage utarbetades av den tyske ekonomen Silvio Gesell som var verksam i slutet av 1800- och början av 1900-talen. Med negativ ränta på pengar skulle penningcirkulationen i samhället öka, vilket minskar arbetslösheten och fungerar inkomstutjämnande, menade Gesell. För att de pengar man innehar ska behålla sitt värde måste man i ett demurragesystem varje månad köpa ett frimärke att klistra på sina sedlar, annars minskar de i värde (på samma sätt som det mesta man äger som inte underhålls minskar i värde). Det leder till en vilja att snabbare spendera sina pengar eller låna ut dem, för att de inte ska hinna förlora i värde. Rent konkret har demurrage prövats på flera håll runtom i världen, med lokala valutor, bland annat i den österrikiska staden Wörgl under 30-talet. Effekterna blev de av Gesell förutspådda, med kraftigt minskad arbetslöshet, men försöket stoppades av centralbanken när fler städer visade intresse för att skapa sin egen lokala valuta med demurrage, i rädsla för att förlora kontrollen över landets pengasystem.

räntefri ekonomi

I vårt samhälle ses ränta på pengar närmast som en självklarhet men ränta har varit omstritt länge; både i bibeln och koranen stadgas att det är förbjudet att ta ut ränta. Även idag finns det de som menar att ränta egentligen är helt onödigt och påverkar vår ekonomi i negativ riktning. En av de mest kända förespråkarna för en räntefri ekonomi är den tyska arkitekten och doktorn i internationella relationer, Margrit Kennedy. Hon har bland annat skrivit boken Pengar utan ränta och inflation och hon menar att ränta på pengar bygger på att man ser evig tillväxt som en reell möjlighet och bortser från att jordens resurser är ändliga. Ränteekonomin gynnar endast de rikaste och har negativa konsekvenser för alla andra, anser Margrit Kennedy. I många muslimska länder är räntefria banker vanliga. Svenska JAK-banken är en räntefri bank.

Några länkar:

http://www.schysstekonomi.se/ (debattforum som drivs av JAK)

www.attac.se (Föreningen attac driver frågor om bland annat skuldavskrivningar för tredje världen, globala skatter och avskaffande av skatteparadis.)

www. neweconomics.org (New Economics Foundation är en brittisk tankesmedja som arbetar för att ge nya ekonomiska synsätt fotfäste i samhällsdebatten.)

http://www.ekonomiskreform.se (Hemsida startad av en ung man som vill skapa en plattform för ekonomiskt nytänkande.)