För barn kan det vara lättare att hantera och närma sig sexualitet om de först dömer ut den som äcklig. Det kom forskaren Jenny Bengtsson fram till genom sina studier av livet i två skolklasser. Hon såg också att barnen ofta agerade normbrytande.

 

Till en musiklektion om bugg har läraren Stina tagit med sig en 50-talsklänning med klockad kjol. Hon frågar vem som vill prova den. Andreas viftar ivrigt med handen men ignoreras; det blir Maja som får ta på sig klänningen. Andreas uttrycker öppet hur avundsjuk han är men när han lite senare går fram till läraren för att be att prova klänningen får han ändå ett nej till svar.

Scenen finns återgiven i Jenny Bengtssons avhandling Jag sa att jag älskade han men jag har redan sagt förlåt för det. Ålder genus och sexualitet i skolans tidigare år. Det är en studie utförd i två klasser i årskurs två och tre, på två olika skolor. Scenen med Andreas och klänningen är ett exempel på att de elever Jenny Bengtsson studerade bryter mot normer och bidrar till att omförhandla dem.

– Ofta sägs det att barn är de mest könsstereotypa men det blev väldigt tydligt för mig att det inte är så, säger Jenny Bengtsson.

Eleverna var väl medvetna om vilka normer som finns och visade det bland annat genom att ge väldigt stereotypa beskrivningar av vad som är pojkigt och flickigt. När Jenny Bengtsson ställde direkta frågor fick hon svar som att flickor har långt hår och pojkar slåss. Samtidigt stämde det inte in på hur de själva såg ut och agerade. De pratade om skillnader men levde inte upp till dem. När eleven Alexander fick kommentaren att bakgrundsbilden på hans dator var tjejig svarade han att det inte finns tjej- och killbilder, utan att det var en söt bild. Pojkarna som påstod att flickor har långt hår och pojkar kort hade själva halvlångt hår och flickorna som sa att pojkar slåss gjorde det själva ibland.

Normskapande pågår hela tiden

I avhandlingen ger Jenny Bengtsson exempel på hur lärarna bidrog till att förstärka normer genom att prata om pojkar och flickor på ett stereotypt sätt, till exempel när en lärare i en renodlad flickgrupp sa att en bild med en kvinna med nakna bröst skulle få pojkarna att uppföra sig fjantigt och konstigt. Flickorna protesterade, så hade pojkarna inte uppfört sig tidigare.

– Som vuxen i skolan måste man granska sig själv, vad man säger och hur man agerar. Man måste se att normskapande och normförhandlingar pågår hela tiden, säger Jenny Bengtsson.

Jenny Bengtsson konstaterar att det är omöjligt att prata om genus och sexualitet utan att vara normerande men att normer alltid riskerar att fungera exkluderande – mot dem som inte passar in. Normer måste därför hela tiden ifrågasättas och omförhandlas i skolan.

– Det behövs en öppenhet och ett klimat där man gemensamt undersöker och reflekterar kring normerna, säger hon.

Hon påpekar att det ofta finns ett stort avstånd mellan det färdiga värdegrundsmaterial som många skolor idag använder sig av och den vardag som finns på skolan.

– Materialet kan också ha ett värde men det gäller att ta vara på de tillfällen till diskussion som uppstår spontant, säger Jenny Bengtsson.

Det var lärarna i hennes studie generellt duktiga på, men allt kan man som lärare inte hinna med att fånga upp, precis när det sker. Då går det att återkomma till situationen vid ett senare tillfälle, menar Jenny Bengtsson.

 

En banal sexualitet

Jenny Bengtsson använder begreppet ”banal sexualitet” för att beskriva den sexualitet som mötte barnen i skolans värld. Det var en förväntad, icke hotfull, ”gullig” och på många sätt avsexualiserad sexualitet, ett vuxet sexliv med reproduktion som mål, som visades fram för eleverna.  Barnen förhöll sig ofta avståndstagande vilket tog sig uttrycket att de dömde ut exempelvis en barnboks skildring av hur samlag går till, som ”äcklig”.

-Att säga att det var äckligt gjorde det möjligt att prata om sexualitet, som ju ändå var ständigt närvarande. Genom avståndstagandet kunde de skoja om, och förhålla sig till det laddade, säger Jenny Bengtsson.

Att kalla sexuella handlingar för äckliga var också en del i elevernas gränsarbete. De undersökte och förhöll sig till de spänningsfält som genus, sexualitet och ålder innebar för dem och navigerade mellan olika poler, som barn-tonåring, sexualisering – avsexualisering. Ett exempel Jenny Bengtsson använder sig av utspelas i omklädningsrummet efter idrottslektionen, där en flicka försöker dölja sina knoppande bröst men får skäll av en av de andra flickorna. Den attackerande flickan menar att i ett omklädningsrum med bara flickor finns inget pinsamt (sexuellt) med att visa sig naken och hon framställer det som barnsligt att skyla sig.

– Barnen har hela tiden att förhålla sig till normer och gränser och det är långt ifrån självklart för dem vad som gäller, säger Jenny Bengtsson.

För både barn och vuxna pågår alltså hela tiden ett parallellt arbete med att komma underfund med vilka normer som är underförstådda – för att sedan kunna ifrågasätta dem.

 

Jenny Bengtsson

Jag sa att jag älskade han men jag har redan sagt förlåt för det. Ålder genus och sexualitet i skolans tidigare år.

Avhandling vid Linköpings universitet

 

Fotnot. Titeln är en replik av pojken Andreas och fälls i samband med att han och en annan pojke vill ha lärarens hjälp att reda ut att han blivit kallad för bög.