Hur gick det när du arbetade hemma i tisdags?

På morgonens ringsamtal ser läraren Carina Strandberg till att alla får synas och höras en stund. Eleverna i nian har skapat händelsekedjor (tänk fallande dominobrickor) i fysiken. De har fått välja plats för experimentet själva och ska redovisa med var sin film. Ringsamtalen inleder alla dagar på Fridaskolan i Trollhättan. Eleverna får chansen att berätta hur någon uppgift gått, tycka till om undervisning och planering eller berätta lite om sin kommande dag.

Medan eleverna börjar arbeta med dagens uppgifter visar Carina Strandberg runt på skolans översta våning där niorna huserar. Flertalet grupprum går i dämpade toner med sobra, grafiska mönster och det finns även ett orangeri och ett rum i 1930-talsstil. Alla har designats och renoverats av eleverna själva. Allt från budget till inköp och tapetsering har skötts på lektionstid. Det blev både matematik, slöjd, teknik, bild, so och hemkunskap, berättar Carina Strandberg.

Fridaskolans motto är att man ska utbilda tågluffare, inte charterresenärer. Eleverna ska kunna välja sina egna vägar, improvisera, ta ansvar och samverka med andra, inte bara följa med flocken. Det innebär frihet att styra över sitt eget lärande. En stor del av undervisningen är ämnesövergripande och i form av projekt som sträcker sig över flera veckor. Eleverna är delaktiga i planeringen och får vara med och bestämma allt från vilka och hur många läxor de ska ha till hur de ska redovisa sitt arbete. På fredagar finns ett långt pass där varje elev väljer ämne fritt.

Nere i lärarrummet sitter ett gäng elever och pratar högljutt. Det är som det ska vara. Ju fler möten mellan lärare och elever desto bättre. Eleverna har samma tillträde till lokalerna som de vuxna och alla salar är vanligtvis olåsta. Det finns bara en enda regel på skolan: Man får inte kasta snöboll. Mobilerna får eleverna ha med sig på lektionerna med kravet att inte använda dem till annat än att lyssna på musik när de jobbar enskilt. Det fungerar bra, intygar Thelma Laimaa Lindblom i åttan:

– Lärarna kan ta mobilerna men det händer typ aldrig. Det funkar utan regler.

Johan Arnell är SO-lärare på Fridaskolan och berättar att det tog ett tag att ställa om sig när han kom hit 2006 efter att ha jobbat på en annan skola tidigare.

– Jag fick en aha-upplevelse när jag släppte iväg eleverna för att arbeta själva. När jag gick runt för att se vad de gjorde hittade jag några av dem sittandes i trappan nere vid entrén och frågade snäsigt varför de satt där och hängde. Det visade sig att de väntade på en leverans av en soffa som de fixat gratis av kommunen. Nu har jag lärt mig att om jag visar att jag litar på eleverna och tänker gott om dem så tar de också ansvar.

Tillit och trygghet är kärnord på Fridaskolan, liksom flexibilitet. Johan Arnells kollega Jonas Berling påpekar att eleverna aldrig får betraktas som något slags störande moment i undervisningen. Dialog och social samvaro är viktiga för att skapa goda förutsättningar för lärande. Det ska alltid finnas utrymme för improvisation och ändringar i schemat. Ibland är elevernas idéer helt enkelt bättre än lärarnas. Själv- och kamratbedömning är också en viktig del i undervisningen.

– Att de kan bedöma var de själva befinner sig är en förutsättning för att kunna ha inflytande över sitt lärande, konstaterar Jonas Berling.

En annan förutsättning är att eleverna känner sig hemma med vad läroplanen säger så att de kan stämma av verkligheten mot kartan. Att låta eleverna jobba fram låtsaskurser kan vara ett lekfullt sätt att få dem att förstå styrdokumenten. Det är också ett utmärkt tillfälle för läraren att fördjupa sig:

– Jag har lärt mig massor om Lgr 11 genom eleverna, säger Johan Arnell.

Till förskoleklassen tar Fridaskolan in 30 elever och de flesta fortsätter hela vägen upp till nian. I sexan tar man in ytterligare ett 40-tal elever. Då är de gamla redan inkörda på skolans sätt att arbeta – men de kan dras med när de nya eleverna ser den stora friheten på Fridaskolan som ett tillfälle att slappa. Under en period kan man behöva lägga ganska mycket tid på att prata om att med frihet följer ansvar, säger Jonas Berling.

– Men man kan gå här även om man inte kan ta ansvar. Det är ju något vi hela tiden tränar på. En del elever kan behöva både lotsning och bärgning. När eleverna kommit upp i nian är det få som inte klarar att själva ta ansvar för sin skolgång.

Vad tycker eleverna själva att de lär sig av Fridaskolans sätt att arbeta? Vara självständig, ta ansvar, hitta information själv, klara sig bra på gymnasiet och i arbetslivet, prata inför grupp och lyssna på andra, blir några av svaren från fyra elever i nian. Passar Fridaskolan för alla elever då? Jadå, man lär sig efterhand. Men ibland kan det vara jobbigt att behöva ta så mycket eget ansvar; ibland vill man bara att lärarna ska bestämma, tycker Anton Olausson. Johan Magnusson och Linnea Bjursell håller inte riktigt med.

– Det går av sig självt att tänka och ta ansvar, man tänker inte så mycket på det, säger Linnea Bjursell.

När jag äter lunch med läraren Carina Strandberg och kollegan Kristina Melén säger de att Fridaskolans arbetssätt ger stora möjligheter att utvecklas också för de elever som behöver extra stöd. Undervisningen individanpassas och de som behöver mer styrning får det. Att höra klasskompisarna prata på ringsamtalen skapar idéer också hos dem som inte är så drivna själva.

– Vissa elever har inga planer och tycker inte om att sitta i ringen, men att bli sedd av andra är också en bra träning inför livet, säger Carina Strandberg.

Tillsammans hälsar vi på hos de yngre eleverna. I en femteklass pågår febril aktivitet med barn utspridda framför datorer, på golvet, i soffan och vid bänkarna. De håller på att förbereda sin examensfest. Vartannat år bjuds föräldrar in till en dag då eleverna visar upp vad de lärt sig och vad de varit med om de senaste åren i skolan. De får själva välja vad de vill redovisa och Mio Larsen berättar att han ska visa att han blivit bättre på matte, utvecklats i engelska och lärt sig mer om Europa. Klasskompisen Daniela Daoud ska visa en film från kabarén då hon hade huvudrollen och fick träna på sitt mål ”att lära sig att prata inför grupp”.

Vi går vidare till ettorna.

– Sitt här! hojtar en pojke och makar plats åt mig.

Vi kommer mitt i ett pågående ringsamtal och eleverna berättar att de tidigare under dagen har pratat om vilka förväntningar de har inför höstterminen.

– Om lärandet ska bli djupt och bestående krävs att elevernas tänkande är involverat. Då måste läraren göra sig möda att förstå vad barnet förstår, lyssna in och se saker ur barnets perspektiv, säger Margareta Aspán.

Hon är forskare och lektor vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet. Hennes doktorsavhandling handlar om hur barn kan göras delaktiga i sin skolvardag och kunskapsbildning.

Margareta Aspán menar att delaktighet inte handlar om att lämna över allt ansvar till barnen. Snarare handlar det om att skapa villkor för lärandet som gör barnen intresserade och engagerade. Det är inte något lätt avprickningsbart utan en kvalitet i förhållningssättet. Tilltron till att barnen kan och vill lära sig är central.

– Utan delaktighet finns inget verkligt lärande. Barnen kanske lär sig att rabbla glosor men glömmer lätt bort dem igen. Allt kan inte vara roligt i skolan, men man måste skapa en vilja hos barnen att ta sig an utmaningar
och över trösklar, säger hon.

Henrik Kamp är rektor för Fridaskolan och en av dem som varit med sedan starten i mitten av 1990-talet. Elevinflytande har varit en självklar del av skolans koncept hela tiden och det innebär att eleverna är med också vid rekrytering av nya lärare. Många vill jobba på Fridaskolan men det är inte alla som passar. Det krävs stor flexibilitet, en vilja att samarbeta tätt med de andra i arbetslaget och förmåga till ständiga värdegrundsdialoger med elever och kollegor.

Henrik Kamp berättar att man måste vara beredd på att saker inte alltid blir som man som lärare har tänkt sig. Ibland blir det bra ändå och ibland kan man behöva göra om en gång till.

– Det har varit alldeles för mycket av ”ha, där ser ni, eleverna kan inte ta ansvar” inom svensk skola, men det kan de. Misslyckas vi en gång så försöker vi bara igen. Vi ger inte upp. Allt vi vuxna gör kan eleverna vara en del av.