Europa befinner sig i en ekonomisk kris och högerextrema grupper är på frammarsch. Hur påverkar det förutsättningarna för feminism i EU? Sofia Strid har forskat på finanskrisens konsekvenser för kvinnorna och Mikael Gustafsson driver frågor som rör jämställdhet i sin roll som ordförande för EU-parlamentets jämställdhetsutskott.

– Jag ser två spår. Jämställdhetsfrågan har blivit mer intressant. Fler går upp och debatterar och den tas mer på allvar. Tidigare kunde man bli utskrattad om man lyfte prostitutionen men det händer inte längre. Samtidigt har det blivit en tydlig backlash vad gäller exempelvis abortfrågan, säger Mikael Gustafsson.

Efter att ha arbetat 25 dagar i sträck är EU-parlamentarikern Mikael Gustavsson ganska trött och sugen på helg, säger han, men det är inget som märks under vårt telefonsamtal. Han pratar engagerat och snabbt om de frågor han arbetar med i egenskap av ordförande för EU-parlamentets jämställdhetsutskott. Under våren har de två spår han talar om manifesterat sig i två omröstningar där utfallet blev helt olika.

– Det lades fram ett betänkande som handlade om aborträtt och där avslog man att ens ta upp det till behandling med hänvisning till att det var en fråga för de enskilda medlemsländerna. Vi som debatterade för att ta upp det blev utbuade i plenum. Bara två månader senare så antog man sedan resolutionen om att förbjuda sexköp, berättar Mikael Gustafsson.

Abortmotståndet växer

Att ledamöter buar i plenum hör till ovanligheterna. När det händer är det oftast frågor som rör abort, främlingsfientlighet och hbtq-området, berättar Mikael Gustafsson. Han beskriver abortmotståndet som växande, och mycket starkt i stora delar av Europa. Nyligen fick parlamentet ta emot en namninsamling med 1,7 miljoner underskrifter för hårdare abortlagstiftning och inför omröstningen kring abortresolutionen fick parlamentsledamöterna ta emot tusentals mejl som bad dem rösta nej.

Bakom abortmotståndet står framför allt katolska rörelser, enligt Mikael Gustafsson, men högerextrema och nationalistiska krafter trycker också på och påverkar i frågor som rör kvinnors rättigheter. Deras idéer smyger sig in i parlamentet och påverkar även de parlamentsgrupper som är konservativa.

– De grupperna är inte högerextrema men fokus flyttas åt det hållet. Det som vi i Sverige tycker är självklart blir nästan extremt i parlamentet.

Frågor som rör invandrarkvinnors eller lesbiska kvinnors rättigheter väcker också motstånd.

– Ingen säger det rakt ut men attityden som man visar med miner och kroppsspråk är ’måste vi alltid prata om detta?’, säger Mikael Gustafsson.

Han spår ett än mer polariserat klimat med hårdare motsättningar och räds att de högerextrema ska få ökad representation i valet.

– Europas problem göder mörka krafter. Det är samma tendens nu som på 30-talet, säger Mikael Gustafsson.

Ministerrådet är största bromsklossen

– Efter decennier av jämställdhetspolitik så består ojämlikheten och den är utbredd. Det handlar om allt från olika lön för lika arbete till våld mot kvinnor, säger genusforskaren Sofia Strid.

Hon är knuten till Örebro universitet och Lancaster university i England och är specialiserad på bland annat kvinnors villkor i EU och vilka konsekvenser finanskrisen fått för kvinnor respektive män. Sofia Strid lyfter fram det EU-utskott för jämställdhet som Mikael Gustafsson är ordförande för:

– De har varit fantastiskt pådrivande med bland annat rapporter om våld mot kvinnor och kvotering i bolagsstyrelser.

När det gäller det civila samhället nämner hon European Womens Lobby som en viktig part, liksom HBTQ-organisationen ILGA-Europa.

För ett av sina forskningsprojekt intervjuade Sofia Strid representanter för olika lobbyorganisationer om kvinnors organisering för jämställdhet inom EU. Hennes informanter menade att inom administrationen så är det ministerrådet som är den värsta bromsklossen, och att motståndet även kommer från konservativa och religiösa grupperingar. I sin forskning har hon också kunnat se att neddragningar i den ekonomiska krisens spår främst har drabbat kvinnor.

– Till en början såg vi en ökad arbetslöshet inom traditionellt manliga yrken i bygg- och bilindustrin. 2011 kom en ny policy med stärkt fokus på att bekämpa staters finansiella underskott med neddragningar i offentlig sektor och det gjorde att det skiftade till högre arbetslöshet inom kvinnoyrken i stället.

Det har också bland annat lett till att kvinnohus och organisationer som arbetar med våld mot kvinnor har förlorat statlig finansiering, berättar Sofia Strid.

– Det finns tecken på att jämställdhet kan förhandlas bort när det krisar – ungefär som att det skulle vara en lyxvara vi inte har råd med.

Precis som Mikael Gustafsson så menar hon att högerextrema grupper göds av krisen. De skapar ett vi och dom-tänkande och de som inte ingår i vi-et ses som dränerande.

– De högerextrema och nazistiska grupperingarnas kvinnosyn går hand i hand med deras invandrarfientlighet.

Motståndet mot jämställdhet i Europa är idag också så inbäddat i olika institutioner att många inte ens kan se det, menar Sofia Strid.

– Vatikanens konstanta motarbetande av handlingsplaner för våld mot kvinnor i Europarådet är ett tydligt exempel på hur det visar sig.

Statistiskt går det framåt

Inom EU är kvinnor fortfarande underrepresenterade i beslutsfattande positioner och utför större delen av det obetalda arbetet. Sofia Strid ser EU:s jämställdhetsintegreringstrategi som en möjlig väg till förändring . Den innebär att varje politiskt beslut ska ha ett jämställdhetsperspektiv. Problemet är att den inte tas på allvar:

– Om man utgått från den så skulle vi till exempel ha sett andra förslag på åtgärder för att komma tillrätta med den finansiella krisen. EU hade kunnat välja ökad inkomst- och förmögenhetsskatt – där ekonomiska resurser omfördelats från privat till offentlig sektor och från män till kvinnor.

Rent statistiskt går det ändå framåt. Lönegapet har minskat, våldet mot kvinnor har – lite beroende på hur mörkertal räknas – minskat och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden har ökat. EU:s medlemsländer har lagar som förbjuder många former av våld mot kvinnor och kvinnor har samma politiska och formella rättigheter och skyldigheter som män i medlemsländerna.

– Med ett strukturellt helhetsperspektiv på jämställdhet, och om medlemsstaterna samarbetar och den politiska viljan backas upp med ekonomiska resurser, så finns det hopp om ökad jämställdhet, säger Sofia Strid.