Kalhyggesfritt i Danmark. Reportage SkogsEko december -10

 

I de danska statsskogarna är kalhyggen förbjudna. Det är både för miljöns och ekonomins skull. Med tio danskar på varje hektar skog är också rekreationen ett tungt vägande skäl – så gott som all skog är mer eller mindre stadsnära och utnyttjas flitigt av allmänheten:

– Man kan fälla träd pö om pö och det märks knappt någon skillnad för dem som rör sig i skogen, förklarar skogsprofessor J Bo Larsen.

Danska skogsägarföreningen Skovforeningen har 500 medlemmar. Det är inte många ens med danska skogsmått mätt. Framför allt är det de stora skogsägarna som är medlemmar i Skovforeningen och tillsammans äger de en tredjedel av landets privatägda skog.

    – De frågor vi driver gynnar alla skogsägare, och vi har försökt i många år att bli fler, berättar Martin Einfeldt, informationschef på Skovforeningen.

Många danska skogsägare har bara några få hektar skog och bedriver inget aktivt skogsbruk men åtminstone 10 000 skogsägare bedömer han borde ha intresse av att gå med.

Martin Einfeldts kontor i Köpenhamnsstadsdelen Frederiksberg är inrett med gamla möbler och inger en känsla av att befinna sig i farmors vardagsrum. Martin Einfeldt själv ser snarare ut att vara hämtad från någon miljöaktivistgrupp, med sina slitna jeans, munkjacka och håret lite på ända. Han betonar att Skovforeningen uteslutande är en politisk påtryckarorganisation. De har inga egna industrier och köper inte in virke. Rådgivning och säljhjälp för skogsägare sköts av sju lokala skogsägarföreningar med sammanlagt 5000 medlemmar. Ett samgående diskuterades för några år sedan men stupade på att de lokala styrelserna inte villa tappa inflytande. Men Martin Einfeldt skulle gärna se att produktion och industri blev mer integrerade i Danmark, på samma sätt som i Sverige. Han tror att det skulle stärka skogens ställning i det danska samhället och öka samarbetet mellan produktion och industri. Den danska skogsindustrin producerar framför allt möbler och golv men en stor del av virket till industrin importeras idag från Tyskland och Polen samtidigt som danskt virke går på export till Japan och Kina eftersom det betalar sig bättre. Barrträden går till svenska pappersbruk.

Han skyller politikernas ointresse bland annat på medierna som han menar alltför sällan rapporterar om sådant som rör skogen och ger exempel på de tre största skogsnyheterna i danska medier det senaste året. Mest rapportering har det varit kring de 1200 hektar statlig skog som hotas på grund av en planerad vindkraftspark. Näst största skogsnyheten var att miljödepartementet slagit fast att det är tillåtet att ha sex i de danska statsskogarna och den tredje största var att en man sett en amerikansk ekorre i sin trädgård att att de på sikt kan komma att föröka sig och bli ett hot mot den danska skogen.

Det märks att Martin Einfeldt inte är särskilt imponerad av den nyhetsvärderingen. Han skulle vilja se mer fokus på skogens betydelse för energi- och klimatfrågor och av staten önskar han sig ett program för ökat byggande i trä, enligt svensk modell. Och så skulle han vilja att det politiska samtalet om skogen handlade mer om naturvärden, biodiversitet och friluftsliv och om hur de privata skogsägarna skulle kunna vara med och bidra – mot skälig ersättning. Han menar att sådana värden kan säljas likt andra varor på en öppen marknad. På frågan om inte det är lite som att begära betalt för allemansrätten instämmer han nickande och tycks inte se några konstigheter med det.

Martin Einfeldts största utmaning är att få upp frågor som rör skogen på agendan. Danska politiker är helt ointresserade av skogsfrågor, enligt Martin Einfeldt.

    – Vi måste banka hål i huvudet på politikerna och få in i skallen på dem att skogen har enormt många möjligheter!

Han tror på att gå försiktigt fram och han beklagar det saknas politisk uppbackning för att utbilda skogsägarna om naturvärden.

Den danska allemansrätten är inte lika omfattande som den svenska och på privat mark får man bara röra sig längs redan upptrampade stigar och vägar mellan soluppgång och solnedgång och bara plocka de bär man kan nå från stigen. För Skovforeningen är en fortsatt begränsning av allemansrätten på privat mark en viktig fråga och Martin Einfeldt är över huvud taget skeptisk till restriktioner i det privata skogsbruket. Samtidigt är han mån om att en fungerande dialog hålls vid liv:

– Det gagnar inte naturvärdena med konflikter. Vi vill se tillit mellan skogsägare och samhälle. Både samhället och skogsägarna ska kunna känna att de får något ut av det när skog skyddas. Det viktigaste är god psykologi för att undvika konflikter, säger han.

Sedan några år tillbaka finns beslut om att all statlig skog ska brukas kalhyggesfritt. Martin Einfeldt tycker att metoden är intressant, men menar att strategiändringen orsakar problem för de privata skogsägare som han företräder. Eftersom många tolkar den danska PEFC-standarden som att den kräver att man brukar skogen kalhyggesfritt känner Skovforeningens medlemmar ett starkt tryck att gå över till det. Föreningen vill att standarden ska stadga att det går att bedriva hållbart skogsbruk även på andra sätt.

    – Det går tio danskar på varje hektar skog och ytorna utnyttjas flitigt för friluftsliv så det finns ett behov av att driva den frågan, säger Martin Einfeldt.

För tvåhundra år sedan var Danmark i det närmaste helt tömd på skog och 1805 såg sig staten föranledd att ta fram en skogslagstiftning för att rädda de få kvarvarande skogarna och få återplantering till stånd. Tvåhundra år senare var det dags för nästa stora paradigmskifte i dansk skogspolitik. 2005 började man implementera det naturnära skogsbruket i de danska statsskogarna. Professor J Bo Larsen var den som tog den ursprungligen tyska skogsbruksmetoden till Danmark och det var han som lotsade igenom metoden från idé till verklighet.

I Skodsborg, någon mil norr om centrala Köpenhamn växer mest bok men också ask, lönn, ek, gran och björk. I den här typen av skog innebär det naturnära skogsbruket att man inte kalavverkar utan skördar enstaka träd eller grupper av träd med så täta intervaller som fem år. Återplanteringen sköter mestadels sig själv med frösådd. Tanken är att i största möjliga utsträckning efterlikna skogens egen, för platsen naturliga, dynamik för att tillväxten ska bli optimal, förklarar Bo Larsen för mig.

– Naturnära skogsbruk medför en balans mellan naturskydd och produktion. Man kan fälla träd pö om pö och det märks knappt någon skillnad för dem som rör sig i skogen, säger han.

Det naturnära skogsbruket är mindre teknikintensivt än kalhyggesbruk men kräver å andra sidan större arbetsinsatser i samband med avverkning då trädurvalen ska göras och träden märkas, berättar han.

En skolklass med barn i sjuårsåldern passerar oss på den breda stigen; Skodsborg används flitigt för friluftsliv. Rekreation är för övrigt ett frekvent återkommande begrepp när Bo Larsen pratar om skogens funktioner och värden. Friluftslivet i skogen har stor betydelse i ett land med så lite skog som Danmark. Men det naturnära skogsbruket är inte bara avsett att främja rekreations- och naturvärden utan också tänkt att leverera högre ekonomiska värden än det gamla kalhyggesbruket. Med naturnära skogsbruk blir skogen mer stormfast. Bo Larsen påpekar att 80 procent av all dansk granskog antingen faller i stormar eller avverkas i förtid av olika orsaker och att det sällan tas med i beräkningarna när man räknar på granens lönsamhet. Variation av trädslag ger också en större ekonomisk flexibilitet, menar han.

– Om skogen består av många olika trädslag kan man välja att skörda de träd som för tillfället ger bäst betalt och spara resten till senare.

Vi passerar ett område med tät granskog och Bo Larsen säger att gran visserligen kan ha sin plats i mindre omfattning i blandskogar men inte som monokulturer. Granskogen i Skodsborg ska få växa färdigt men sedan kommer området antingen att kalavverkas och lämnas öppet för rekreationsändamål eller återplanteras med trädsorter som mer naturligt hör hemma här.

Att driva igenom det naturnära skogsbruket har inte gått konfliktfritt. Precis som Martin Einfeldt berättar Bo Larsen att stora privata markägare protesterat eftersom de upplever ett tryck att även de ska lämna kalhyggesbruket. Den danska skogsindustrin har i sin tur uttryckt sitt missnöje eftersom den vill ha fortsatt tillgång till exempelvis gran.

– Men det är ju tokigt att tro att man kan förutse vad samhället efterfrågar om 50-100 år och anpassa skogsbruket efter det. Förändringarna går inte så fort, industrin kan få gran i minst 30 år till, säger Bo Larsen.

Han påpekar också att klimatförändringarna kan medföra att gran över huvud taget inte går att odla i Danmark om 50 år och att man måste anpassa skogsbruket efter klimatet. Men sammantaget tycks han ta de stundom ganska hätska sammandrabbningarna med ro:

– Det är ju klart att den största systemförändring som skett i danskt skogsbruk sedan 1805 orsakar debatt, säger han lugnt.

På frågan om Sverige har något att lära av Danmark svarar Bo Larsen att södra Sverige borde ha nytta av de studier hans institution genomfört om tillväxten i de naturliga danska lövskogarna men att han inte märkt något intresse:

– Det är lite konstigt att gränsen mellan den boreala skogen och den tempererade tycks gå genom Öresund, säger han och skrattar.

Han tycker att det verkar som att många från den svenska skogsnäringen uppfattar de danska idéerna som ett hot och berättar att när han ställde en svensk skogsprofessor mot väggen och ifrågasatte hans skepsis mot den danska skogspolitiken så svarade hans svenske kollega ”jag vågar inte tänka annorlunda.”

I Danmark har genomslaget för hans idéer i stället varit oerhört snabbt. Några kraftiga stormar under 90-talet, där mycket gran föll, öppnade för att politikerna skulle lyssna till Bo Larsens idéer om att gå över till ett skogsbruk som var mer motståndskraftigt mot klimatförändringarna.

– Miljöorganisationerna hakade på och det naturnära skogsbruket har förenat många olika krafter, säger han.

Men idag är Bo Larsen delvis besviken på hur den danska regeringen hanterar skogsfrågorna och han är upprörd över vad han uppfattar som en total brist på skogspolitik. I Danmark sorterar skogspolitiken under miljöministeriet och han beskriver hur pengar hela tiden plockas därifrån och hur miljö- och skogsfrågor tappar alltmer i betydelse. Det är en analys han delar med Skovforeningens Martin Einfeldt men också med Danmarks Naturfredningsforenings Nora Skjernaa Hansen.

I källaren under Danmarks Naturfredningsforenings kontor finns en liten matsal där det varje dag serveras ekologisk mat. Nora Skjernaa Hansen visar mig tillrätta och vi plockar för oss från skålarna. Runt det stora vita bordet har ett tjugotal personer redan huggit in på ris, quorngryta och grönsaker.

– Vårt skogsbruk är inte alls lika intensivt som i Sverige och på många sätt är det bättre. På stora ytor förekommer inga kalavverkningar, säger Nora Skjernaa Hansen.

Men hon berättar att alla skogsaktörer är överens om att det behövs ett ökat fokus på skogsfrågor:

– Vi har en regering med väldigt lite motivation när det gäller miljö och natur. De gör minimala insatser och verkar närmast stolta över det, säger hon.

Men Nora Skjernaa Hansen ser en ljusning. Miljöministern har tillsatt en kommission för att diskutera vad som behöver göras på skogsområdet. Det har visserligen nu gått ett år utan att något har hänt men Nora tillåter sig ändå att vara hoppfull om att den kan leda till förändring.

– Det kan i alla fall inte bli sämre än idag.

Det finns en statliga ambition att fördubbla arealen skog och Danmarks Naturfredningsforening tycker att den är bra men anser att det går alldeles för långsamt om målet ska vara nått på de stipulerade 60-80 åren.

– Det skulle behöva gå dubbelt så fort och stat och kommuner borde ta ett mycket större ansvar för att plantera. Nu är det nästan bara privata markägare som planterar och ofta handlar det om bara små plättar på upp till fem hektar,säger Nora Skjernaa Hansen.

Ett tungt vägande argument för att odla mer skog är att det då blir mindre andel jordbruk på dansk mark. Med 25 miljoner grisar är kväveutsläppen ett mycket stort problem i landet. Mer skog skulle skydda grundvattnet från ännu mer kväveföroreningar – viktigt eftersom Danmark hämtar allt sitt dricksvatten från grundvattennivå. Ofta är vattenverk inblandade vid kommunala skogsplanteringsprojekt.

Sammantaget menar Nora Skjernaa Hansen att den danska staten ändå sköter sitt eget skogsinnehav ganska bra, med inriktning mot ett naturnära och kalhyggesfritt skogsbruk där man arbetar för ökad andel lövskog och mer våtmarker och död ved. Men hon tycker att det är synd att staten inte bedriver ett mer aktivt skogsbruk på sina marker utan mest är inriktade mot rekreation och friluftsliv:

– De ska ju visa att det går att driva ett aktivt och hållbart skogsbruk och vara det goda exemplet för andra. Nu verkar de tro att skogen bara ska sköta sig själv men naturnära skogsbruk är arbetsintensivt om det ska bli bra, säger hon.

Hon tycker också att staten tar alldeles för litet ansvar för de 75 procent av skogarealen som är privatägd.

– Man har inga synpunkter på hur den privata skogsskötseln bedrivs och man har ingen rådgivning. Det finns inga miljömål liknande dem i svenska Levande skogar och ingen överblick över nyckelbiotoper på privat mark. Inte heller går det att göra en inventering eftersom man inte får röra sig fritt i privatägd skog, säger Nora Skjernaa Hansen.

Ökad tillgänglighet finns på Naturfredningsforeningens agenda men frågan måste drivas vid rätt tillfällen:

– Positionerna är ganska låsta eftersom markägarna inte vill ha någon ändrad lagstiftning, berättar hon.

På statlig mark liknar rättigheterna mer de svenska och Nora Skjernaa Hansen menar att i praktiken så är det ofta inga problem att röra sig ganska fritt också på privatägd mark. Få markägare protesterar och frågan är mer av principiell natur. Där allmänheten vill se en större frihet att röra sig i landskapet vill markägarna gärna behålla friheten att själva bestämma var och hur allmänheten ska ha tillgång till deras mark.

Nora Skjernaa Hansen berättar att hennes organisation just nu driver ett mycket stort lobbyprojekt. 1200 hektar skog är hotad eftersom danska staten vill avverka för att åstadkomma goda vindförhållanden åt en försöksanläggning för mycket stora vindkraftverk. Visserligen gillar den danska miljörörelsen vindkraft men inte om priset är stora skogsavverkningar. Ett intensivt lobbyarbete pågår, riktat mot politikerna i folketinget och en namninsamling har hittills givit 15 000 underskrifter mot avverkningen.

– Staten riskerar att förlora sin FSC-certifiering om de genomför det här projektet. Jag tror vi har goda chanser att vinna den här kampen och det är spännande, säger Nora Skjernaa Hansen.

Vad har då Sverige att lära av Danmark, anser Nora Skjernaa Hansen?

– Sverige skulle kunna titta på Danmark när det gäller hantering av konflikter som rör tätortsnära skogar. Det är något som vi har arbetat med länge, säger hon.

Lösningen är dels att separera olika slags besökare och skapa separata områden för exempelvis mountainbikeåkare och ryttare och att se till att alltid informera allmänheten ordentligt inför förändringar i skogen.

– Dialog är jätteviktigt, säger Nora Skjernaa Hansen.

Faktaruta

I nuläget är cirka 13,2 procent av Danmarks yta täckt av skog. Det motsvarar 570 800 hektar. Danmarks skogar tillhör den tempererade zonen, där lövskog med inslag av barr normalt dominerar. Idag är gran och bok de vanligaste trädslagen i den danska skogen. 20 procent av skogen ägs av staten och cirka hälften av privatpersoner. Resten ägs av kommuner och stiftelser. Det finns drygt 26 500 skogsegendomar i Danmark och av dem utgörs 64 procent av egendomar under fem hektar.

    Danmark och julgranarnaOm Finland har lagt rabarber på tomten så har Danmark gjort sig kända som julgransproducenter.

    35 000 hektar, vilket motsvarar 6.6 procent av den danska skogarealen, täcks av julgransodlingar och varje år skördas 10 miljoner träd. Exportvärdet låg 2006 på 1,2 miljarder danska kronor.

    – Julgransodlingarna har varit räddningen för danskt skogsbruk i 30 år och en tredjedel av de danska skogsintäkterna kommer fortfarande från julgranarna även om det är på väg nedåt, berättar Martin Einfeldt på Skovforeningen.

    De danska skogsägarna får bara odla julgran på max10 procent av sin skogsareal men kontrollen av efterlevnaden är inte särskilt stark. Nora Skjernaa Hansen på Naturfredningsforeningen påpekar att julgransodlingarna gödslas och anser inte att de har något att tillföra för besökare. Men framför allt vill organisationen se att planteringarna av julgran i större utsträckning blir ekologiska eftersom de idag besprutas mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s