Kamrater i skogen – om scouter. Skogseko maj -11

 

En scout ska enligt scoutlagen lära känna och vårda naturen. I Uddevalla scoutkår försöker man vara ute i skogen så mycket man kan och på Herrestadsfjället får de får göra nästan vad de vill.

– Kolla, massor av bajs!

Uddevalla scoutkår är ute i skogen för att leta djurspår och några av barnen hittar till sin stora glädje redan efter ett par minuter två stora högar i ett dike.

– Vad kan det vara för djur som har varit här? frågar Annika Lilja, som är ledare.

Barnen är snabbt överens om att det är en älg som är skyldig.

Det är blåsig torsdagkväll i april och liksom de flesta veckor är det scoutträff uppe på Herrestadsfjället utanför stan. I ett litet rött torp med ett par tillhörande uthus har Uddevalla scoutkår sin klubblokal och runtomkring ligger vidsträckta skogar med en hel del våtmarker. Inte långt bort finns också ett större sjösystem där man ibland paddlar kanadensare.

Scoutrörelsen startades i England i början av 1900-talet och kom till Sverige 1912. Många förknippar kanske scouting med uniformer och disciplin men i Uddevalla scoutkår tycks man ha en ganska avslappnad inställning till traditionerna. Träffen börjar visserligen med flagghissning och honnör för flaggan men uniformer har bara ledarna och ett av barnen och även om Annika Liljas medledare Roy Sandström, som idag har hand om de äldre barnen, ryar lite om ”uppställning” så verkar det mest vara på skoj. Barnen stojar runt och busar med varandra och står med nöd och näppe stilla under den minut det tar att få upp flaggan.

Efter flagghissning har Annika och Roy delat barnen mellan sig så att Roy tar med de större, upptäckarscouterna, och Annika tagit med sig de yngre barnen, som kallas spårarscouter. Idag består den yngre gruppen av sex barn och tillsammans böjer de sig över bajshögar och avgnagda kottar för att lista ut vilka djur som varit framme. De bläddrar också i medhavda böcker för att lära sig mer om djurens spår i naturen. Något av barnen är mer intresserad av sitt tuggummi och av alla vattenpölar men de flesta söker ivrigt efter fler spår och flockas kring Annika Lilja när hon visar och förklarar. När hon tar upp en torkad rådjurslort i handen rynkar några av barnen på näsan:

– Nu måste du tvätta händerna, säger en flicka.

Det är inte alltid man är ute i skogen på träffarna. På förra veckans träff bakade de äpplekaka tillsammans och när snön gjorde det svårt att ses i klubbstugan for de till simhallen och ishallen tillsammans. Men för ett par veckor sedan höll de årets första hajk. Då övernattade de yngsta barnen i stugan och sent på kvällen fick de gå på vandring i skogen. Med ficklampa letade de sig fram efter reflexer upphängda i skogen.

– Det var jätteläskigt, intygar Emelie Wilhelmsson.

Efter att ha hittat spår efter ekorre, hackspett, rådjur och älg är det dags att gå tillbaka till stugan. Något av barnen föreslår att de ska bygga en koja.

– Det är en jättebra idé, det kan vi göra en annan gång för det hinner vi inte nu, svarar Annika.

Scouting handlar mycket om att lära sig samarbeta, ta hänsyn till andra och vara en god kamrat men sjätte budet i scoutlagen lyder ”En scout lär känna och vårdar naturen”. Så mycket det går försöker Uddevalla scoutkår att vara ute i skogen berättar Annika Lilja. Barnen får lära sig om allemansrätten, att tälja, bygga vindskydd och laga mat utomhus. Man ordnar hajker med lägereld och övernattning i vindskydd. Allt arbete bygger på gemenskapen i patrullerna – små grupper på mellan fem och åtta personer, där alla ska känna sig behövda och kunna få hjälp av de andra.

Uppe på Herrestadsfjället har de stor frihet:

– Klubblokalen ligger på mark som ägs av Fortifikationsverket. Vi har 1200 hektar som vi får göra precis vad vi vill på, berättar Annika Lilja.

Några av ängarna närmast klubbstugan ägs emellertid av en privat markägare och några år tidigare framfördes lite synpunkter på hur scouterna gick över markerna för att hämta vatten ur en källa. Men Roy Sandström tyckte inte att det var något stort problem:

– Vi får tänka lite på hur vi uppför oss, det är inte mer med det.

Annika Lilja var själv scout som barn men slutade när hon började gymnasiet. Engagemanget upptogs igen när hon blev styvförälder. Varken Annika Lilja eller Roy Sandström har längre egna barn som är aktiva i kåren men har ändå valt att fortsätta som ledare och Annika även som ordförande.

– Min familj tycker ibland att det här tar lite för mycket tid men det känns meningsfullt för mig.

– Det är en liten oas häruppe. Utom på sommaren, då är det är fruktansvärt mycket knott. Det är ju så mycket våtmarker häromkring, tillägger Roy Sandström.

Faktaruta scouterna

Scoutrörelsen startades i England av en brittisk general, Robert Baden-Powell, därav de militära inslagen men exempelvis uniform och honnör. Den ursprungliga tanken var att blanda överklass med arbetarklass för att ingjuta disciplin i arbetarklassen. I Sverige finns det fem olika scoutförbund: Frälsningsarméns scoutförbund, KFUK-KFUM, SMU-scout (Missionsförbundet), NSF (nykterhetsrörelsen) och Svenska scoutförbundet som är störst, med runt 55 000 medlemmar. Uddevalla scoutkår hör till Svenska scoutförbundet och är en av 600 kårer i landet.

Scoutverksamheten delas in i spårarscouter, upptäckarscouter, äventyrarscouter, utmanarscouter och roverscouter, efter stigande ålder. Svenska scoutförbundets uniformen är numera en blågrön skjorta med tillhörande blå-orange scarf. Utifrån deltagande på olika hajker och efter att ha klarat av vissa prestationer tilldelas scouterna olika märken att sy fast på sin skjorta.

Scouterna finns i nästan alla länder i världen och det finns två världförbund där de nationella kårerna är medlemmar. I slutet av juli hålls ett så kallat världsjamboree – ett scoutmöte som hålls vart fjärde år med deltagare från hela världen, på Rinkabyfältet i Skåne. Mer om arrangemanget kan man läsa på www.worldscoutjamboree.se

Mellan 27 juli och 7 augusti står Svenska scoutförbundet värd för World Scout Jamboree på Rinkabyfältet utanför Kristianstad. Man räknar med runt 30 000 deltagare i 14-17-årsåldern från 150 länder.

Lägret kräver omfattande planering och föreberedelser och Ida Wedin är en av alla svenska scouter som arbetar ideellt för att få det hela att fungera. Hennes uppgift är att hitta platser där man kan ordna så kallade camp in camp. Under tre dagar ska alla 30 000 deltagare få möjlighet att känna på mer traditionellt svenskt scoutliv på mindre scoutläger i naturmiljöer runtom i Skåne, Halland och Blekinge. Målet är att hitta runt 100 platser.

– Varje läger ska rymma mellan hundra och fyrahundra personer, med lokala scouter och de internationella deltagarna tillsammans, berättar Ida Wedin.

På själva lägren är tanken att de internationella besökarna ska få lära sig om svensk allemansrätt, laga mat, paddla kanot, göra lägerbål och leka lekar.

– För svensk scouting är friluftsliv en väldigt viktig del och så är det inte överallt. I en del andra länder fokuserar man mer på att göra sociala insatser, säger Ida Wedin.

Många lokala scoutkårer har mark som passar men man har också ringt runt till kommuner och privata skogsägare för att få ihop tillräckligt med ställen.

– Det är de lokala kårerna som ordnar själva lägren och vi har tagit fram ett avtal som de kan använda sig av med de skogsägare som lånar ut sin mark, berättar Ida Wedin.

Eftersom de som arbetar med projektet främst har ringt till personer som har haft scoutarrangemang på sin mark tidigare så har de flesta varit positivt inställda och hjälpsamma, berättar Ida Wedin.

– Om vi får ett okej från markägaren så har vi åkt ut och kollat platsen. Det ska ju gå att hitta vatten, komma dit med buss och få plats med väldigt många tält så det fungerar inte överallt, konstaterar Ida Wedin.

Skogsägare som har mark de tror kan passa får väldigt gärna höra av sig till jamboreearrangörerna, som också efterlyser ved och slanor att bygga av.

Ulf Hammarstrand är en av de skogsägare som har sagt ja till att ha läger på sin mark. Han äger skog i Hasslebro utanför Eslöv och har aldrig haft scoutläger på sin mark förut men känner ingen oro:

Nej, jag tror inte att de kommer fördärva något. De har ju kunskap om naturen och jag känner förtroende för att de inte kommer skräpa ner, säger han.

Ulf Hammarstrand har själv aldrig varit scout men dottern Emma, 21 år, är aktiv scout och ska vara med på World Scout Jamboree. Och Ulf Hammarstrand tänker hälsa på när det är läger på hans mark i sommar:

– Jajamensan, det kommer jag att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s