Både lärare och elever kopplar rasism till pojkar från arbetarklass. Det visar forskaren Per-Åke Rosvall i sin studie av två gymnasieklasser.

Apelskolan var känd för att ha problem med rasistiska och nationalistiska grupperingar. När Per-Åke Rosvall kom in i byggnaden kunde han se svastikor målade på väggarna och elever med typisk nynazistmundering.

Under ett år gjorde han sedan klassrumsstudier i en klass på samhällsprogrammet och en på fordonsprogrammet. Den senare bestod uteslutande av pojkar och det fanns en grupp elever som kan beskrivas som nationalister. De visade öppet sina rasistiska och främlingsfientliga värderingar men blev aldrig ifrågasatta av sina lärare.

– Lärarna undvek att diskutera eftersom de ville förhålla sig neutrala. Det fanns också en känsla av osäkerhet inför hur man skulle behandla de här frågorna för att inte ytterligare förstärka rasismen, säger Per-Åke Rosvall som är forskare i pedagogik vid Borås högskola.

Att gå i svaromål var inget som överhuvudtaget diskuterades. Vid intervjuerna framkom att lärarna inte var medvetna om att deras passivitet och tystnad ledde till en normalisering och tillåtelse av rasism och en ständigt närvarande vardagsrasism.

Rasism som del i jakt på status

Både eleverna i samhällsvetarklassen och i fordonsklassen uppgav att de såg rasism som kopplat till kön och klass och att det hörde samman med pojkar från arbetarklass. Även lärare gav uttryck för den synen. Men också i klassen på samhällsprogrammet uttrycktes rasistiska åsikter, uteslutande av pojkar. Vid intervjuerna uppgav eleverna att de inget menade med sina uttalanden.

– De var inriktade på att utmana läraren för att bygga social status bland vännerna och de valde rasism eftersom de vet att det provocerar, förklarar Per-Åke Rosvall.

Han menar att det finns anledning att fundera över vilka maskulinitetserbjudanden som ges till pojkar. Pojkar och män ur arbetarklass kan också uppleva en större konkurrens vad gäller arbete än flickor och kvinnor ur samma klass.

Flickorna tog inte lika mycket plats i gruppen och deras värderingar framkom främst vid intervjuer. Det är då inte lika vanligt att man uttrycker värderingar som inte är politiskt korrekta.

– Men det verkar också vara så att om man själv har erfarenhet av marginalisering så har man en mer tillåtande attityd till andra marginaliserade grupper. Det skulle kunna vara en förklaring till att fickor allmänt verkar vara mindre rasistiska än pojkar, säger Per-Åke Rosvall.

Pojkar i fordonsklassen mer nyanserade

Bland fordonsklassens pojkar var emellertid inte bara rasismen mer påtaglig än i samhällsvetarklassen utan också medvetenheten om hur den yttrar sig i vardagen.

– De pojkar i fordonsklassen som inte hade rasistiska värderingar var mer nyanserade i sin förståelse av vad rasism kan vara än pojkarna i samhällsvetarklassen. Det kan bero på att de upplevt den på närmare håll och därför lärt sig att reflektera mer nyanserat och se att de ibland själva var bärare av främlingsfientliga föreställningar. De funderade över om de borde stötta invandrareleverna mer. I samhällsvetarklassen var man snabb med att bara slå det ifrån sig och säga att problemen fanns bland pojkar i till exempel fordonsklassen, säger Per-Åke Rosvall.

Per-Åke Rosvall menar att lärarna hade behövt prata i arbetslaget om hur man skall bemöta elevers rasism, och också få igång samtal och resonemang med eleverna.

Det gäller att vara påläst

Flera elever uttryckte vid intervjuerna en önskan att få lära sig mer om det politiska innehållet och inte bara om politiska beslutsvägar, men av samtalen med lärarna framgick att de tyckte att elevernas faktakunskaper behövde höjas först.

Per-Åke Rosvall skrev sin doktorsavhandling om elevdemokrati och medger att det emellanåt var frestande att komma med förslag på hur de kunnat arbeta med fakta och analys parallellt för att stärka elevernas demokratiska och resonerande förmågor.

– Så här i efterhand undrar jag vad som hade hänt om jag gjort det, men jag var där för att studera den vanliga skolvardagen så jag försökte påverka så lite som möjligt.

Per-Åke Rosvalls råd till lärare som vill bemöta pojkars rasistiska värderingar och skämt är att aldrig vara tyst:

– Lärare ska alltid ta chansen att lyfta och bemöta den här typen av åsikter och man behöver skola både sig själv och eleverna i argumentation. De nationalistiska grupperna har blivit mer slipade och det krävs idag erfarenhet och analys för att kunna svara. Det gäller att vara påläst.

Fotnot: Apelskolan är ett fingerat namn.

För den som vill skaffa kunskap om hur man kan arbeta mot rasism i klassrummet rekommenderar Per-Åke Rosvall engelska professorn Lynn Davies bok Educating against extremism.