Vi föds med nyfikenhet och behov att utforska men på högstadiet är lusten att lära låg. Joanna Giota forskar på vad som gör barn motiverade och hon menar att skolan måste bli bättre på att förklara varför man ska lära sig vissa saker och på att stimulera elevernas egen nyfikenhet.

 

Den etablerade motivationsforskningen pratar om två olika typer av motivation, inre och yttre. Den som är inre motiverad lär främst av lust och nyfikenhet, den yttre motiverade för att exempelvis få bra betyg, imponera på kompisarna, göra mamma glad eller komma in på en särskild utbildning. Djupast och mest bestående kunskaper tycks man få man om man lär av inre motivation.

Joanna Giota, pedagogikforskare med inriktning på motivation, har kommit fram till att de kunskapsmässigt duktiga eleverna klarar att vara både inre och yttre motiverade samtidigt men för ”svagare” elever riskerar den inre motivationen att dö om kraven på prestation blir för starka. Yttre motiverade elever behöver ofta beröm eller belöningar från lärare och föräldrar för att lära sig och en skola där man främst arbetar med barnens yttre motivation riskerar att slå ut dem som inte lever upp till skolans kriterier för lärande och dem som saknar stöd hemifrån.

– Det är jätteviktigt att skolan tar reda på vad eleverna har för egna mål och bygger vidare på dem för att de ska behålla sin lust att lära. Skolan måste söka en gyllene medelväg mellan sina kunskapsmål och elevens, säger Joanna Giota.

Medbestämmande och variation viktigt

 Vi föds med nyfikenhet och lust att utforska, förstå och utvecklas för att kunna bemästra vår omgivning, förklarar Joanna Giota. Förskolebebarn är så gott som uteslutande inre motiverade men redan i första klass har uppskattningsvis tio procent av barnen gått över till att bli främst prestationsinriktade (det vill säga yttre motiverade). Ju längre upp i skolan man kommer desto fler blir prestationsinriktade.

– Som lägst är den inre motivationen under de sista åren i grundskolan, vilket bland annat beror på en fokusering på betyg och höga prestationer, säger Joanna Giota.

 Hur ser då en undervisning ut som tar tillvara barnens egna mål och lust att lära?

Eleverna får vara med och bestämma om sådant som påverkar dem, de ges reella valmöjligheter och varierade uppgifter som är anpassade till den enskildes förutsättningar, berättar Joanna Giota.

– Läraren måste visa respekt för elevernas olika förutsättningar, för deras egna kompetenser och för dem som personer. Respekten och attityden mellan elever och lärare är jätteviktig! säger Joanna Giota.

Hon förklarar att i sin återkoppling till eleven är det oerhört betydelsefullt att läraren lyfter fram elevens starka sidor eftersom elevens tilltro till sig själv och den egna förmågan är mycket viktigt för lusten att lära.

– Och berömmet måste vara äkta, handlar om konkreta framsteg och om sådant som betyder något för eleven själv, tillägger hon.

 

Varför ska man lära?

Joanna Giota återkommer hela tiden till vikten av ett helhetsperspektiv på eleven och på goda sociala relationer i skolan; saknas trygghet har lärandet svårt att ta form. Hon menar också att vi vuxna i mycket högre grad måste ifrågasätta vårt förhållningssätt och de mål vi sätter upp för skolan, kunskapsmässiga såväl som sociala.

–Vi måste börja fråga oss varför vi vill lära eleverna vissa saker och vilka arbetssätt som är bra att använda för olika elever. Kanske har vi för tråkiga läromedel eller för starkt fokus på lärande via böcker i vissa ämnen, säger hon.

Joanna Giota vill se mer forskning och mer utbildning för blivande lärare om hur man arbetar med barnens egen lust att lära.

– Så många livsavgörande val fattas utifrån vilken motivation eleverna kommer att utveckla!

Faktaruta

Tillsammans med kollegor vid Göteborgs universitet har Joanna Giota genomfört en studie på 9000 elever i årskurs sex. I den angav 92 procent av eleverna att de alltid eller nästan alltid lär sig saker för att kunna komma in på en bra utbildning. Motsvarande siffra för svarsalternativet ”Att utvecklas som människa” var 83 procent, och nästan lika högt för att ”bli smartare”. Nära hälften angav att de alltid eller ofta lärde för att ”kunna hjälpa till i samhället”, liksom för att ”inte verka dum inför andra.”. Eleverna har alltså högst varierande mål för sin skolgång.

ELEVERNA

Moa Ström, Ellen Sandén och Alinde Hjelm-Rosén är klasskompisar i åttan på Linneaskolan i Ljungskile. Över en äpplekaka på Tant Gröns café berättar de vad som ger dem lust att lära.

Moa Ström, Ellen Sandén och Alinde Hjelm-Rosén har varit vänner och klasskamrater ända sedan sexårsverksamheten och de minns att det var spännande att få börja i riktiga skolan, med större barn och en matsal att gå till. Idag tycker de att det är roligt i skolan ibland, men inte alltid:

– Det är upp och ner. Vissa elever befinner sig på dagisnivå och en del lärare är halvdåliga men jag vill hellre gå i skolan än inte, säger Alinde.

Alla tre betecknar sig som nyfikna och de vill gärna förstå varför saker fungerar som de gör.

– Det är störande ibland i matten med regler som bara är, säger Ellen Sandén.

– Ja, ibland kan man svara rätt men man vill ju veta varför också, säger Alinde Hjelm-Rosén.

De praktiska ämnena är roligast i skolan; musik, bild, slöjd och idrott men Ellen tycker också om när de får skriva uppsatser i svenskan:

– Det är roligast att få utlopp för sin fantasi och att få göra saker med händerna, säger hon.

Moa Ström instämmer:

– Man vill få göra nya saker och inte bara arbeta med böcker.

De är överens om att en bra skoldag har något kreativt ämne i mitten av dagen så att man får lite avkoppling. På sin fritid spelar de ibland musik tillsammans, trummor och gitarr, och de vill gärna lära sig mer. Därför tycker de att det är tråkigt att inte ha någon musikundervisning nu i åttan. Ellen och Alinde har engagerat sig för att de ska få ha musiklektioner i alla fall men hittills utan resultat.

Nivåskillnader blir stor sak

Stämningen i Moas, Ellens och Alindes klass har länge varit dålig:

– Vi skulle behöva göra övningar i gruppkänsla, vi har ingen alls i vår klass, tycker Alinde Hjelm-Rosén.

– Det tråkigaste med skolan är att det är så stökigt i klassen, tycker Moa Ström och de andra håller med.

De tror att stöket beror på att eleverna i klassen befinner sig på väldigt skilda nivåer vilket gör det svårt för läraren att hinna med.

– När några behöver hjälp och får vänta så börjar de prata i stället. Det skulle behövas två lärare i klassen, säger Alinde.

Ellen menar att de flesta egentligen är lugna men att många hänger på när andra börjar stöka.

Nivåskillnaderna började märkas först i sjuan tycker de. Läraren på mellanstadiet klarade av att hjälpa alla och då var det heller ingen som riktigt tänkte på var de låg i förhållande till de andra.

-Nu görs det så stor sak av det, säger Alinde Hjelm-Rosén.

På frågan om de tror att de elever som är lite svagare tycker att det är roligt att gå i skolan svarar alla tre med emfas nej. De tycker att lärarna gör för lite för att hjälpa de långsammare eleverna; de ger dem bara samma uppgifter som innan och säger åt dem att jobba på. Men att ligga långt fram är inte heller så lätt. Då riskerar man att sitta och ha tråkigt med för lätta uppgifter, eller att få hjälpa dem som ligger efter – något som känns besvärande för båda parter, menar de.

Läraren spelar stor roll

För egen del tror Ellen, Moa och Alinde att betygen får dem att kämpa lite extra men inte att det fungerar så för alla. Alla tre ser också en risk att man bara lär för betygen om fokus blir för starkt på det. Lärarna säger ofta att de måste tänka på sina betyg vilket är stressande.

Det känns som att utan bra betyg är det kört, säger Ellen Sandén.

Ändå tycker hon att det är bra med betyg, så man vet var man ligger till:

– Men bara om man får kommentarer också, annars är det meningslöst!

De andra instämmer. De skulle gärna få mer skriftlig och muntlig information om hur de ligger till vid enskilda samtal med lärarna.

– Om man vill ha respons så kan man fråga men lärarna tar inte initiativ till det, säger Alinde.

De är överens om att lärarna spelar stor roll för om man tycker ett ämne är kul eller ej. Alinde berättar att en av lärarna delat ut en enkät om vilken typ av undervisning de tycker om och hon hoppas att det ska leda till roliga lektioner. Annars är det ovanligt att de får tycka till om undervisningen. Efter skolans fördjupningsdagar har de fått göra utvärderingar men det har fungerat dåligt, tycker de.

Ellen Sandén, Moa Ström och Alinde Hjelm-Rosén har redan börjat tänka på val till gymnasiet och alla tre funderar på att välja något estetiskt program. Tankar på naturbruksskola, fotbollsgymnasium och naturvetenskapliga programmet finns också. Alinde Hjelm-Rosén:

– Det är jättesvårt att välja för det finns så mycket som verkar roligt!