På Hällsberget utanför Ödsmål strövar fågelskådaren Thomas Liebig varje dag, om vädret är vackert. Tillsammans med markägaren har han skapat en skog som lockar till sig en lång rad arter. Småfåglar som letar bo har många holkar att välja mellan och både pilgrimsfalk och röd glada känner sig hemma.

 

– Hör ni? Det är årets första gransångare, berättar Thomas Liebig så fort vi kommit ur bilarna vid hans lilla torp utanför Ödsmål.

Stugan ligger i kanten av en stor inhägnad för kronhjort. Om somrarna strövar också highland cattle fritt och betar av skogens örter och löv. Thomas Liebig och markägaren Jan-Olof Larsson är vänner sedan tonårstiden i Fältbiologerna. Våtmarken som breder ut sig nära Thomas’ stuga har de återskapat tillsammans. Den var tidigare utdikad men nu trivs grodor, snokar, ödlor och insekter där. ”Vi fick ett ryck” förklarar Thomas Liebig den troligen ganska tidskrävande anläggningen. På bänken i kärret kan man sitta och bli till rastplats för sländor.  Och med stor sannolikhet bli ganska myggbiten också, men det nämner Thomas Liebig inte.

Runt kärret finns ängar med sälg och hamlad al. I den här miljön trivs törskatan, som också synts häcka där. Sälgen blommar tidigt och drar, liksom kärret, till sig insekter, som drar till sig fåglar. Thomas Liebig visar på hål i sälgen. De är åstadkomna av myskbock, en stor, grön skalbagge med långa horn.

– Deras larver är populära bland fåglar. Exempelvis mindre hackspett brukar uppskatta dem, berättar Thomas Liebig.

Alen hamlas för att ge vinterfoder åt hjortarna men hamlingen påskyndar också trädens åldrande, vilket skapar fina miljöer för insekter. Den som inte fattat galoppen själv får det nu skrivet på näsan: att skapa en fågelrik skog handlar till stor del om att skapa en insektsrik skog, så fåglarna har något att äta.

 

Thomas Liebigs röda stuga, som för tankarna till en liten, liten gumma, med en liten, liten ko, ligger vid foten av ett berg. Vi vandrar uppför mellan ek, gran och stora klippblock. Här trivs korpen och här har skogen lämnats helt orörd åtminstone sedan 60-talet, troligen ännu längre. Thomas Liebig visar på skägglav, som tyder på att träden är gamla och att halten av luftföroreningar är låg.

När vi kommer upp visar det sig ha varit väl värt den branta promenaden uppför. På Hällsbergets topp har vi milsvid utsikt över bohuslänska skogar och öar och över sundet mellan Orust och Tjörn. Här uppe sitter Thomas Liebig ofta och spanar efter fåglar, med kamera eller någon av sina kikare i hand. I sin lilla anteckningsbok noterar han arter, datum och antal. Det har han gjort sedan han var 14 år.

Flyttfåglar orienterar sig efter kustlinjer och dalgångar. Ett sträck sångsvanar drar över oss medan vi står där. Som mest hittills i år har Thomas Liebig sett över tusen sångsvanar på en och samma dag.

– De ska vidare till Finland eller kanske den sibiriska taigan över sommaren, berättar han.

Det är gott om flyttande småfåglar också. De brukar komma från sydväst runt klockan halv tio på förmiddagen.

– Det tajmar bra med take-off från Skagen.

Fåglarna har övernattat vid den danska nordspetsen, varifrån de fortsätter sin färd över till Sverige när det börjar ljusna.

Här uppifrån Hällsberget siktar Thomas Liebig ofta pilgrimsfalk, som häckar i området, ormvråk och ibland röd glada och havsörn. Denna soliga aprildag ser vi bland annat stare, grönsiska, mindre hackspett, svartmes, ormvråk och spillkråka. Tre bofinkar dyker ned för branten och parkerar i en talltopp där de slår sina drillar. Långt nerifrån havskanten hör vi ejdrar.

Till Hällsberget går Thomas varje dag, om det är fint väder; gärna i sällskap med vänner, så de kan hjälpas åt att spana. Han är medlem i Sveriges ornitologiska förening och aktiv i en kommitté för observationer i Bohuslän. Många fågelskådare tävlar med sig själva och andra om att se så många olika arter som möjligt och kan åka över halva Sverige för att bocka av en ovanlig art. Sådan är inte Thomas Liebig. Visserligen kan han tänka sig att resa en bit för att få se en raritet men för honom är fågelskåderiet bara en, om än viktig och stor, del i hans intresse för naturen.

– Fåglarna är ett bra mått på hur naturen mår.

 

Thomas Liebig är lärare till yrket och undervisar högstadieelever i biologi, kemi och geografi. Han tar ofta med eleverna ut i naturen och driver också ett holkprojekt på skolan. I år har de för första gången monterat en kamera i en av holkarna, så att de ska kunna följa vad som händer därinne.  På fritiden guidar han grupper som vill komma ut och spana efter fåglar eller fjärilar. Han tar konsultuppdrag åt myndigheter också. För Naturvårdsverket är han så kallad fältarbetare i ett starprojekt. De vill veta mer om varför arten minskar i omfattning. Han hjälper även kommuner att ta fram naturvårdsprogram där fåglar används som måttstock för naturvärden.

Pedagogiskt förklarar Thomas Liebig skillnaden mellan generalister och specialister för oss. Generalistfåglarna har lätt för att anpassa sig och trivs i många olika sorters miljöer. Specialisterna kräver specifika förhållanden för att trivas. Svartmes och tofsmes är två specialister som trivs i den varierade miljö som Hällsberget har att erbjuda. Thomas Liebig gör vad han kan för att de, och alla andra, småfåglar ska känna sig välkomna genom att sätta upp rikligt med holkar. Många består av en bit trädstam urholkad med motorsåg, en botten och ett avtagbart tak som gör det möjligt både att ringmärka fåglarna och att tömma bon efter att häckningen är avklarad. Holkarna sitter på bekväm arbetshöjd, nära marken.

 

Från utkikspunkten på bergets topp går vi in i en riktig sagoskog. Här lutar sig knotiga och förvridna tallar och krattekar över oss. På marken vilar urgamla lågor och mellan de levande stammarna vakar spökiga torrakor.

– Det är fascinerande att tänka på att den där lågan antagligen låg ner redan när Carl von Linné reste här på 1700-talet, säger Thomas och pekar på vad som en gång kan ha varit en ståtlig tall men nu bara till hälften sticker fram ur mossan, till största delen förmultnad.

Död ved i alla former gynnar fågellivet, påpekar Thomas Liebig. De ger både mat och bostäder. I en torraka har spillkråkor skapat ett skogens höghus: tre fint uthackade bon i lodrät rad.

Flera gånger nämner Thomas Liebig att denna skog är ovanlig. Den har fått stå ifred länge, träden är gamla och det finns gott om död ved som får stå eller ligga ifred.

–       Sådana här områden behövs. De blir refuger för arter som hotas. Det är bra att man numera sparar skog runt sjöar men det behövs många flera områden som lämnas för fri utveckling.

Fick han önska sig något av svenska myndigheter så vore det mer avsatt och skyddad skog.

Olof Widenfalk är forskare på Skogforsk i Uppsala och arbetar med mångfald och bevarande. Han menar att mycket tyder på att de mest negativa trenderna för skogslevande fåglar har vänt.

– Det går att se vissa resultat av att vi blivit bättre på att lämna naturhänsyn, som död ved, i skogen, säger han.

Men det finns fortfarande arter som har det svårt i dagens skog. Olof Widenfalk konstaterar att det som gynnar vissa arter inte alltid är bra för andra och att solexponerad ved på hyggen, som gynnar många insekter, inte alltid är bra för fåglar som behöver skyddande vegetation runt sina bon. Det gör att man måste sträva efter en mångfald av miljöer i skogen. Hans råd till skogsägare som vill skapa fågel- och artrika skogar är att spara död ved, öka andelen löv i de boreala skogarna och gärna lämna skyddande vegetation runt bohål.

–       Variation är alltid viktigt. En mer flerskiktad skog med höga inslag av lövträd gynnar fåglarna.

 

 

Faktaruta

 

Det finns cirka 30 000 föreningsanslutna fågelskådare Sverige. Den största organisationen, Sveriges ornitologiska förening (SOF) har funnits sedan 1945 och har 16500 medlemmar.  Genom Ottenby fågelstation på Öland bedriver SOF forskningsprojekt om fåglar och kartlägger dem genom ringmärkning. Man ordnar resor och olika evenemang. Genom föreningen kan man också bland annat tävla om att se så många arter som möjligt.

Skogsägare som vill ha en fågelrik skog kan få hjälp av SOF:s projekt SAMSKOG, som går ut på att öka kunskaperna om hur man ska sköta sin skog för att fåglar ska trivas. Sök på http://www.sofnet.org.

För kvinnliga fågelskådare finns nätverket Rapphönan. Den som vill tävla eller bara träffa andra skådare eller lära sig mer om fåglar kan också söka sig till Club300.

Mer om skogen på Hällsberget, och djuren som finns där, kan man läsa på http://www.ekogard.se.

 

 

 

Några åtgärder för att få fler fåglar i skogen:

–       ökad generell hänsyn och större variation, med fler trädslag och mer skiktning

–       återskapande av varierade miljöer, genom skötsel eller avsättning

–       avsättning av områden med höga naturvärden

–       lämna död ved och skapa mer genom att lämna liggande och stående döda träd kvar i markerna, ringbarka eller bränna träd.

 

Källa: Sveriges ornitologiska förening