Med enskilt ägande och växande intresse för skogen som naturresurs kom också motsättningar. Skogsägaren har genom åren hamnat i många strider.

 

Fram till riksdagen 1823-24 hade mycket skog brukats kollektivt i Sverige men vid detta möte slog man fast att den mark runt byarna som fungerat som allmänningar inte tillhörde staten utan skulle fördelas på privata markägare. Gemensamt ägd mark styckades upp och privatiserades.

När skogsindustrin växte under 1800-talet ledde det till rena klondykestämningen i delar av Sverige. Ett antal personer gjorde sig stora pengar på att köpa upp mark och hugga ner och sälja skogen. Man började tala om baggböleri. Baggböleriet fick sitt namn efter Baggböle sågverk, som anklagades för att ha försett sig med timmer från kronans marker. Begreppet kom att stå för sågverkens metoder att lura av skogsbönder deras mark till underpris, att fälla skog utan tillstånd, eller rätt och slätt att skövla. Baggböleriet kan jämställas med en form av kolonialism. Norrland och dess befolkning utnyttjades och plundrades. Pengarna hamnade hos människor som kom utifrån. 1906 antog riksdagen norrländska förbudslagen, som reglerade och begränsade skogsbolagens möjligheter att köpa enskild skogsegendom i Norrland.

 

Renbetet i skogen

I Norrland har det också funnits en konflikt om mark mellan dels de renskötande samerna och staten och dels samma grupp av samer och enskilda skogsägare. I de delar av Norrland där det bedrivs renskötsel har ofta två parter rättighetsanspråk på samma mark.

–Det förekom tidigt en del motsättningar om jakt- och fiskerätt och det kunde bli bråk när bönder menade att renarna åt upp deras skörd men till en början fungerade samspelet mestadels bra. Det var i och med industrialiseringen och en ny syn på naturresurserna som problemen ökade, berättar Malin Brännström, forskare i juridik och tidigare förbundsjurist vid Svenska samernas riksförbund (SSR).

Det var kring sekelskiftet 1900 som de norrländska skogarna på allvar började betraktas som en ekonomisk tillgång och renorsakade skador på plantor sågs av många skogsägare som ett problem. På 1950-talet började samerna att organisera sig och samtidigt växte trakthyggesbruket med sin markberedning fram, vilket fick till följd att renarnas bete hotades. Motsättningarna trappades upp och kulminerade under 70- och 80-tal. Flera konflikter om renskötselrätt på markägares fastigheter hamnade i domstol. Men grunden för konflikterna fanns i skogspolitiken och statens mål för skogsbruket, där produktionen sattes före allt annat, menar Malin Brännström.

–Från samiskt håll har man riktat in sig på att ta striderna med storskogsbruket, för att undvika att underblåsa konflikter grannar emellan. Familjeskogsbruket har andra förutsättningar och sedan 90-talet har man arbetat med dialogprojekt för att skapa bättre förståelse, berättar hon.

 

Skogsägarna leveransvägrar            

Kring sekelskiftet 1900 började de första virkesmätningsföreningarna arbeta. De startades på initiativ av sågverken för att undvika konkurrens om virket. Tidigare hade en del sågverk mätt generöst för att locka till sig säljare. Virkesmätarföreningarna var till en början bundna till de specifika ådalar från vilka deras medlemmar tog emot virke. Först ut var Ångermanälvens timmerintumningsförening, som startade 1892, berättar Ronny Pettersson. Han är doktor i ekonomisk historia vid Stockholms universitet och författare till boken Mitt emellan virkesintressen. Virkesmätningens historia i Sverige.

Till en början var säljarna helt utestängda från föreningarna och mycket missnöjda med mätningarna. En bit in på 1900-talet började de ställa krav på medlemskap och jämbördigt inflytande.

– Säljarsidan var oorganiserad och försökte få igång egna försäljningsföreningar men de blev kortlivade. De prövade också att leveransvägra, berättar Ronny Pettersson.

Konflikterna mellan säljare och köpare fortsatte, och blossade särskilt upp när virkespriserna föll eller om kvalitetskraven skärptes. På 30-talet restes krav i riksdagen på en virkesmätningslag och en utredning tillsattes.

 

Virkesmätningen viktig för skogsägarföreningarna

– Parterna uppmanades att lösa konflikten, annars skulle det stiftas en lag som reglerade säljarnas rätt att vara representerade i föreningarna. Det fick effekt, säljarna fick representation, säger Ronny Pettersson.

Skogsägarna företräddes vid det här laget av skogsägarföreningarna, som bildades mellan 1925 och 1935. De var till en början svaga och hade bildats för att kunna påverka prissättningen.

– Framgångarna med virkesmätningsföreningarna var ett viktigt steg i deras utveckling. Nu kunde de peka på en fördel med att vara medlem och de växte snabbt, säger Ronny Pettersson.

Misstron kring virkesmätningarna kvarstod i viss mån och 1947 fick vi till sist en virkesmätningslag, vilket till sist ledde till mer pålitliga mätningar och ett fungerande samarbete. Ronny Pettersson pekar på att det sedan 60-talet uppstått mer komplicerade förhållanden kring vilka som är köpare och säljare, i och med att massa- och sågverk började köpa av och sälja till varandra, och skogsägarföreningarna själva startade eller köpte upp sågverk, men han menar att i alla fall virkesmätarsystemet i huvudsak fortsatt att fungera väl.