Än så länge betar fem lånade får bland blåbärsris och kruståtel. Så småningom hoppas man ha egna får i hagarna och att betet ska räcka till fler djur. Utsiktens ekoby på Orust satsar på artrikedom med skogsbete.

 

Den inhägnade bergknallen bjuder på både mager tallmark, hassellund, ek och oxel och inte minst en fantastisk utsikt över Grindsbyvattnet. Här har några av medlemmarna i Utsiktens ekoby röjt och satt upp 500 meter stängsel för att skapa ett vackert och artrikt kulturlandskap, ett skogsbete. Maja Vindrelid, Ann-Catrin Östman och Eva Kårbo visar runt.

– Det kommer att bli fantastiskt fint här när träden får sin fulla karaktär. Man ser ju att vi bara är precis i starten än men vi har tid på oss, säger Maja Vindrelid.

Hon har tidigare bott intill ett naturreservat i Sörmland som formats av bete och pratar lyriskt om stora, vackra träd som fått breda ut sig och om ett rikt fågelliv. De andra fyller i med träd de gärna vill se.

– Mer hassel vore toppen, och lind. Ja allt som blommar så det ger pollen och nektar så vi får honung från våra bin, säger Eva Kårbo.

De växer några små bokar och flera ekar i hagen. Att fåren inte tycker om att äta ekblad är lätt att konstatera efter att de gått i hagen i en månad. Asp och björk är favoriterna. Än så länge växer det mycket blåbärsris på marken. Här och var sticker det upp veketåg och kruståteln vajar silvrig och vacker i den svaga vinden. Målet är en mer varierad och artrik markflora.

– Här är gammal barrträdsjord och ganska surt men så fort det kommer in mer ljus så börjar det komma nya blommor, säger Ann-Catrin Östman.

Maja Vindrelid har bett länsstyrelsen att komma igen för att se om de är på rätt väg och om det behöver göras något särskilt:

– Det är en otrolig tillgång med den dialogen med en auktoritet, säger hon.

– Det gör det lätt för oss, då kan vi bara göra som de säger, fyller Ann-Catrin i.

 

Idén att skapa ett skogsbete kom efter att föreningen varit i kontakt med Länsstyrelsen för att söka gårdsstöd. Det visade sig att ekobyn inte hade tillräckligt med brukad mark för att få det bidraget. Representanten från Länsstyrelsen föreslog att de skulle göra ett skogsbete av den den trädbevuxna bergknallen ovanför husen, där det även tidigare betat djur. Ekobyn nappade och Länsstyrelsen hjälpte till att upprätta en restaureringsplan på fem år.

Bidraget från Länsstyrelsen är inte stort, 3600 kronor per år, men det räcker för att täcka kostnaderna för stängsling. Förra året var det första och då glesade man ut rejält bland träden, röjde bort sly och brände eller forslade bort materialet. I år ska marken betas av så mycket som möjligt.

Ann-Catrin Östman är den som tar huvudansvaret för fåren. För henne är det viktigaste att skapa ett bra bete för dem. Träd behövs för att ge skugga och skydda från regn men hon konstaterar att det räcker med färre träd än vad som finns i hagen nu. Max 110 stycken ska det stå på den dryga hektaren hage. Ännu återstår en del trädfällning och röjning och Eva Kårbo påpekar att de också behöver städa bort mer av det som fälldes förra året.

– Att marken är näringsfattig är viktigt för att gynna örterna, förklarar Maja Vindrelid, enligt egen utsago ”en växtnörd”.

Fåren, två tackor och tre lamm, har ekobyn lånat över sommaren och på hösten kommer de att köpa lammen av fårägaren. I det närbelägna slakteriet i Varekil kommer resultatet av en sommars bete i den egna skogen att omvandlas till lammkotletter och stekar.

Betad skog är ett av de landskap som minskat mest i Sverige under de senaste hundra åren. Naturtypens rika biologiska mångfald kan bero på att det före människans uppodling fanns stora flockar av vilda betesdjur som bidrog till att skapa ett mosaikartat landskap med öppna gräs- och trädmarker. Det gynnade utvecklingen av arter anpassade till en sådan natur. Exempelvis vill 90 procent av skalbaggar som lever på ek ha solexponerade träd och även skalbaggarna knutna till lindträd gynnas av solexponering.

Weronika Axelsson Linowski är forskare vid Centrum för biologisk mångfald. Hon är knuten till programmet Naptek som arbetar med att samla lokal och traditionell kunskap kring bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Weronika Axelsson Linowski menar att skogsbete ofta har förbisetts när man talar om bevarande av skogarnas mångfald. Många av de skogslevande rödlistade arterna behöver en öppnare skog än vad både produktions- och vanliga naturvårdsskogar ger.

– Skogsbetet hamnar mellan stolarna i gränsen mellan odlingslandskap och skog. Att få skogsmark klassificerad som betesmark är ofta svårt, konstaterar hon.

Men vinsterna är många. I kunskapssammanställningen Utmarksbete, främst skogsbete, och effekter på biologisk mångfald ger hon en historisk tillbakablick på utmarks- och skogsbetets omfattning och betydelse för försörjningen och berättar om den flora och fauna som gynnas av ett mer öppet och solexponerat skogslandskap. Traditionellt är det mark som inte lämpat sig för odling eller slåtter som använts för bete. Det har varit magra jordar eller blockig och bergbunden mark. Fäbodbruk under sommarhalvåret har varit mycket utbrett och betydelsefullt för formandet av landskapet i stora delar av Sverige. Utmarksbete var en självklar del i alla småhushåll även in på 1900-talet. Att idka skogsbete idag är både en kultur- och en mångfaldsgärning.