Att engagera sig i elevrådet har låg status och det är främst flickor som tar på sig formella uppdrag och driver frågor om inflytande. Samtidigt är det pojkar på yrkesförberedande gymnasieprogram som ges störst möjligheter att påverka.

 

I den blommande trädgården utanför café Yerba i Uddevalla sitter Märta Johansson och Pernilla Engelbrektsson. Det är augusti och de ska börja andra året på samhällsprogrammet på Agnebergsgymnasiet. Båda känner stort förtroende för de lärare de har idag och är i stort sett nöjda med sin skolsituation.

– Om jag vill påverka så går jag direkt till lärarna. Jag tycker de lyssnar på oss även om de kanske inte kan göra något, säger Pernilla Engelbrektsson.

De får göra utvärderingar som de hoppas påverkar den fortsatta undervisningen men har inget direkt inflytande över lektionsuppläggen. Men båda tycker att vissa lärare lämnar större möjligheter än andra för eleverna att uttrycka sina åsikter på lektionerna.

• Vissa säger bara att man har fel och andra är positiva till att man tycker saker. Då blir man mer motiverad och vågar säga vad man tänker, säger Märta Johansson.

 

Det finns matråd och elevråd på skolan men varken Märta eller Pernilla är aktiva i något av dem. De ser inte elevrådsuppdrag som någon attraktiv syssla eftersom det gör att man missar lektioner. Men de som, mer eller mindre motvilligt, ändå tar på sig att vara elevrådsrepresentant är nästan alltid är tjejer, berättar de.

– Tjejer säger mer rakt ut vad de tycker och killarna bryr sig inte lika mycket. De säger bara nej om de blir tillfrågade om att gå på möten, berättar Märta Johansson.

Sådant de skulle vilja ändra på eller få mer inflytande över handlar mest om skolmat och lokalfrågor och de ser inga större könsskillnader i vad man vill påverka.

• – Men på högstadiet var killarna mer intresserade av att få bra parkeringar till sina mopeder och epa-traktorer, konstaterar Pernilla Engelbrektsson.

De tyckte att det var större skillnad mellan killar och tjejer när de gick på högstadiet. På Pernillas högstadieskola fanns en lite busigt killgäng och hon berättar att när de kom med förslag och idéer så blev de ofta ignorerade.

– Lärarna blev alltid surare på dem och lyssnade inte bara för att det var de som sa något. Det var framför allt en lite äldre, manlig lärare som alltid blev arg på dem.

I oktober disputerar Umeåforskaren Maria Rönnlund på en avhandling om elevinflytande i årskurs 7-9, med särskilt fokus på kön. Under ett år följde hon tre klasser och tittade på både det formella och det informella inflytande eleverna utövade. Hon fann att det främst var flickor som deltog aktivt och påverkade både i undervisningssituationer och i klass- och elevråd.

– Det var ett väldigt tydligt mönster som också stämmer överens med annan forskning. Främst är det studiemotiverade flickor med högutbildade föräldrar som engagerar sig.

En majoritet av pojkarna i Maria Rönnlunds studie var inte intresserade av att delta i de formella demokratiska sammanhangen men både lärarna och eleverna påpekade att det inte alltid var flickorna som bestämde. I en av klasserna dominerade pojkarna klassrumssituationerna och på raster kunde det också se annorlunda ut. En tolkning som kan göras är att de eelver som väljer att inte delta inte uppfattar det som statusfyllt eller viktigt att vara med i elevrådet eller engagera sig under klassråd.

 

Att det fanns en könsobalans var något som alla lärare i de klasser Maria Rönnlund studerade var medvetna om och på olika sätt försökte åtgärda. I en av klasserna ordnade man exempelvis könskvoterade man i de formella sammanhangen. Hon tror att en förklaring till många pojkars ointresse för inflytande kan finnas i bemötandet av de engagerade eleverna.

– Flickors demokratiutövande sågs ofta som en del i deras allmänna skolarbete. De omtalades som duktiga och det kan ha bidragit till att avskräcka de elever, kanske främst pojkar, som inte vill uppfattas som pluggiga.

 

För något år sedan disputerade Johanna Jormfelt med avhandlingen Skoldemokratins fördolda jämställdhetsproblem. Eleverfarenheter i en segregerad gymnasieskola. Jormfelt fann bland annat att ju fler pojkar det var i en undervisningsgrupp desto sämre fungerade elevdemokratin. Samtidigt fann hon att gymnasieprogram med traditionellt maskulin inriktning erbjöd större möjligheter till inflytande.

Forskningsprojektet Ett aktivt medborgarskap. Om demokratifostran i gymnasieskolan är nu inne på sitt sista år. Professor Elisabet Öhrn vid Göteborgs universitet är en av dem som hållit i det och kön har varit en av de faktorer man särskilt studerat.

– Tidigare forskning visar att pojkar har sämre demokratikunskaper och är generellt mer tveksamma till sina möjligheter att påverka. Det är främst flickor som driver på i de formella demokratiska sammanhangen, säger Elisabet Öhrn.

 

I studien har man jämfört olika gymnasieprogram med varandra och kommit fram till att de yrkesförberedande programmen har mer inflytandemöjligheter än de studieförberedande – men bara i frågor som inte rör undervisningen. Men mellan de olika yrkesförberedande programmen finns också skillnader som har med kön att göra. Pojkar på fordonsprogrammet driver fler undervisningsrelaterade frågor än vad flickor på barn- och fritidsprogrammet gör. Och på de studieförberedande programmen pratar ofta pojkarna mer på lektionerna medan flickorna är mer drivande i enskilda frågor som de vill påverka, berättar Elisabet Öhrn.

– Men oavsett kön så har de högpresterande eleverna lättare att få genomslag när de vill påverka, säger Elisabet Öhrn.

Samtidigt är det svårare att påverka ju högre status ett utbildningsprogram har. Elisabet Öhrn menar att eleverna ofta får vara med och påverka när det gäller rena elevaktiviteter men ju närmare undervisningens innehåll man kommer desto mindre inflytande har eleverna. När man pratar om demokrati i skolan handlar det ofta om den formella demokratin och sällan om elevernas egen vardag.

– Elever vill diskutera och prata om både samhällsfrågor och skolfrågor. Det är värdefullt att få träning i att argumentera och lära sig vilka strategier man kan använda för att få inflytande. Skolan kan bli mycket bättre på att underlätta för unga att påverka och visa att det har betydelse att de engagerar sig, säger Elisabet Öhrn.

 

Även Tobias Jobring, ordförande i Sveriges elevråd (SVEA) tycker att det finns mycket skolor kan göra för att förbättra demokratin. Han anser att alltför få skolor idag lever upp till läroplanens intentioner vad gäller elevinflytande och demokrati.

– Vi vill att alla skolor ska ha lokala styrelser med elevmajoritet. Det är viktigt att få vara med och påverka styrdokumenten. I klassrummen ska eleverna kunna påverka både undervisningsmetoder, innehåll och examinationsformer, säger Tobias Jobring.

För att få fler killar att engagera sig i skoldemokrati och elevinflytande i skolan så förespråkar han mer normkritik i undervisningen.

– Alla elever behöver få en större förståelse för hur normer kan skapa fördomar och begränsa ens handlingsutrymme. Lärarna behöver mer kunskaper om normkritisk pedagogik och om hur man ger eleverna verktyg för att kunna påverka.

SVEA organiserar elevråd i årskurserna 6-9 och gymnasiet. Tobias Jobring berättar att av dem som är aktiva i SVEA är ungefär 70 procent flickor och resten pojkar. Ändå består styrelsen för tillfället av sex killar och en tjej.

– Vi har nog varit lite blinda för könsmaktsstrukturerna i vår egen organisation och har precis påbörjat ett omfattande likabehandlingsarbete. Vi tittar på vilka maktstrukturer som råder inom vår organisation och hur vi kan göra för att alla ska ges samma förutsättningar och möjligheter.