Torr, varm och mätt. Om utomhuspedagogik. SkogsEko oktober -09

Alla lär på olika sätt

Målet för Orust montessoriskola är att barnen ska känna sig trygga och trivas i skogen. När SkogsEko hälsar på står matte och naturkunskap på schemat i skolskogen.

  • Nu tar jag fram det blå repet och så hittar alla sig en plats!

    Det är torsdag morgon och klass F-1 på Orust montessoriskola i Henån ska som vanligt till skolskogen. Det stojas en del men snart har läraren Christina Parrow sett till att alla barn håller ett stadigt tag i det blå repet och så vandrar man iväg till skogen på led. Skogen ligger inte längre bort än att man kan se den från skolan och varje torsdag hålls lektioner där för barnen i de lägsta klasserna.

    Skolan lånar skogen av kommunen och har fått tillstånd att göra vissa ingrepp. Två eldplatser med stockar runt har man byggt upp, liksom en slags hinderbana där barnen kan klättra, balansera och gå armgång. Mellan ett par träd hänger några bildäck att gunga på och på ett annat ställe finns en enrepsgunga.

    Medan barnen får tillfälle att smaka på medhavd frukt och vatten eller leka en liten stund förbereder Christina Parrow dagens lektion. Några av barnen visar stolt sin koja som visar sig bestå av ett hasselsnår, en ”dator” tillverkad av två stenar samt några pinnar utlagda på marken och upphängda i grenarna.

    – Det är en fälla! Om det kommer någon och trampar på den där pinnen så ramlar han, förklarar Moa ivrigt. Här i kojan brukar hon, Emrik och Emmy ofta leka.

    Orust montessorikskolas skolskog består mest av aspar och hasselbuskar. En klippig brant letar sig upp strax bakom den ena eldplatsen och många av barnen försvinner iväg en bra bit upp men kommer tillbaka när Christina Parrow kallar på dem med bjällrorna som betyder att nu är det dags att samlas.

    Förra gången ute i skolskogen blev barnen indelade i grupper som de själva fick namnge; det blev Vasständerna, Dragon och Vargarna. Idag ska de få börja med att göra flaggor till sina grupper. Jag följer med gruppen Dragon till deras samlingsplats, ett traktordäck en bit ner i slänten. Moa tar befälet över pappret och pennan men försöker aktivera de andra också. Emrik hjälper entusiastiskt till medan Philip och Axel har svårt att motstå gungorna precis intill. De enas i alla fall om att flaggan naturligtvis bör ha en drake på och hjälps åt att rita den.

    Nästa övning handlar om motorik och siffror. Barnen ska kasta pinnar på siffror och börja med femman och avsluta med ettan. Det går som en dans. Sista uppgiften har Christina Parrow fått förbereda genom att ta med sig saker från en annan skog eftersom skolskogen är ganska artfattig. Tillsammans får barnen lägga ihop bär med rätt kvistar: rönnbär med rönnblad, blåbär med blåbärsris, kastanj med kastanjeblad och så vidare. Emrik, Moa, Axel och Philip prövar sig fram och får till sist ihop det. När det är avklarat är det fri lek och Axel visar mig sin koja, även den byggd i ett hasselsnår, med brädor och en gammal stol i plast.

Gungorna, och att äta frukt, tycker Emrik och Axel är det bästa med att vara ute i skogen. Och kojorna naturligtvis.

    • – Vi är här på rasterna också och leker i våra kojor. Vi har byggt på vår koja i ett år nu, berättar Axel.

      Christina Parrow är ganska ny som lärare på skolan men har arbetat med friluftsliv i nästan hela sitt liv, som aktiv i först scouterna och numera Friluftsfrämjandet. På skolan är det hon som har huvudansvaret för utomhusundervisningen och alla elever i förskoleklassen, ettan och tvåan har lektioner i skolskogen varje vecka. Även de äldre barnen ska ha vissa lektioner där och göra exkursioner några gånger under terminen.

      Christina Parrow är lärare i matematik och naturkunskap och kommer använda sig av skogen för att undervisa i de ämnena. Även förmågan att samarbeta och att fungera i grupp är bra att träna upp utomhus. Helt naturligt får barnen också rörelse och motion, en förståelse för årstidernas växlingar och en relation till skogen:

    • – Jag vill att de ska lära känna och tycka om det levande, bli beredda att stå upp för det och inse att man inte kan förbruka jordens resurser, säger Christina Parrow.

        Hade hon fått önska hade hon gärna sett fler olika trädslag och mer variation i skolskogen:

      • – Det är långt till närmsta gran här!

        Klass F-1:s lektion avslutas med en samling och gemensam genomgång av vilka bär och kvistar som hör ihop. Lite smutsiga men glada och trötta vandrar vi tillbaka till skolan. Efter rasten är det sedan dags för tvåorna att ha mattelektion i det fria. Då ska de bland annat få mäta hur många fotlängder det går på en meter.

Anna Kronlid är en av två rektorer på Orust montessoriskola och hon berättar att de arbetat aktivt med utomhuspedagogik i sju år . Montessoripedagogiken innebär att undervisningen utgår från barnens nyfikenhet och intressen och läromedlen ska locka barnen att själva söka kunskap.

  • Skolskogen hjälper oss att nå målen i vår pedagogik men vi vill också göra barnen vana vid friluftsliv och få dem att känna sig trygga i skogen, säger Anna Kronlid.

      Hon upplever att både eleverna och deras föräldrar är positiva till utomhusundervisningen. Vissa barn kan vara ovana vid att vara ute i skogen till en början; de kanske inte vill smutsa ner sig, har lätt för att frysa eller känner behov av en mer avgränsad yta. Men å andra sidan passar inte innerummet för alla barn heller, menar Anna Kronlid:

    • – Alla lär på olika sätt. En del lär sig bättre när de får använda hela kroppen och vara utomhus!

Torr varm och mätt

viktigt för att kunna lära in ute

Skogen blir klassrum och underlag för lärande när man arbetar med utomhuspedagogik. Anders Szczepanski är den svenska utomhuspedagogikens nestor.

    När Anders Szczepanski för tjugo år sedan började forska på barns inlärning utomhus blev han kallad för högskolemulle. Det hade han inget emot, tvärtom – han är glad över vad han och har åstadkommit på utomhuspedagogikens område. Idag kommer forskare från hela världen till Sverige för att lära sig mer av honom och hans kollegor på Nationellt Centrum för Utomhuspedagogik, vid Linköpings universitet.

    – Att lära ute ger motion som motverkar fetma, diabetes och benskörhet, det ökar koncentrationen och sänker stressnivåerna. Det sociala klimatet bland både barn och lärare blir bättre och det finns studier som visar att barn med ADHD får färre symptom i miljöer med mycket träd, berättar Anders Szczepanski.

    Han menar att delar av alla skolans ämnen passar för utomhusinlärning.

    – Ta en sådan sak som att bygga en kolmila, då får man med både matte, fysik och kemi. Begrepp som volym och lutande plan kan enkelt åskådliggöras. Det gäller att läraren ser platsens möjligheter och kan utnyttja dem, säger han.

    Just nu håller Anders Szczepanski och hans kollegor på att ta fram lärarhandledningar i hur man kan arbeta utomhus med olika ämnen, även språk. Det betyder inte att de anser att man ska vara utomhus hela tiden. Anders Szczepanski betonar att utomhuspedagogiken och den vanliga undervisningen inomhus måste komplettera och växelverka med varandra.

En ideal miljö för utomhuspedagogik är en variationsrik skog med många formelement, som stenar, branter, stockar och vatten, berättar Anders Szczepanski. Man har lov att hugga och såga för att skaffa material och det finns både kulturell och biologisk mångfald. Där finns också en basplats för att laga mat och samlas på och en bod att förvara material i.

Som lärare bör man förbereda sig på att det till en början kan vara svårt att veta hur man ska hantera barnen ute. Det kan bli lite som ”ett kosläpp”, som Anders Szczepanski formulerar det.

– För att inlärningen ska bli optimal är det också viktigt att barnen är torra, varma och mätta.

Länge har utomhuspedagogiken i Sverige varit en ganska marginaliserad företeelse men på sista tiden har intresset ökat, berättar Anders Szczepanski.

– Det har varit rena ketchupeffekten, plötsligt pratar alla om utomhuspedagogik!

Faktaruta utomhuspedagogik

Traditionen att koppla inlärning till sinnliga upplevelser går tillbaka till de joniska naturfilosoferna som var verksamma i nuvarande Turkiet på 500-talet f. Kr. Den återkommer hos sådana filosofer och pedagoger som Rousseau, Ellen Key, Jean Piaget och John Dewey. Idag återfinns den i organisationer som Friluftsfrämjandet och 4H-rörelsen (de fyra H:na är hand, huvud, hjärta, hälsa).

Utomhuspedagogiken arbetar med problembaserat lärande vilket innebär att man använder verkligheten som underlag och försöker ge svar på de frågor som uppstår på plats. Man förenar erfarenhets- och begreppskunskap. Människan ses som en ”ekologiskt beroende social varelse” och man vill lära barnet om människans plats och roll i naturen och på vår jord.

”Outdoor education” är stort i bland annat USA, Kanada, Nya Zeeland och Skottland. Anders Szczepanksi gör bedömningen att ett hundratal förskolor och ungefär lika många F-6-skolor i Sverige idag bedriver regelbunden utomhusundervisning.

I september hölls den andra svenska nationella konferensen för utomhuspedagogik vid campus i Norrköping (som hör till Linköings universitet) och över 1000 lärare deltog.

Läs mer på http://www.liu.se/ikk/ncu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s