De senaste åren har antalet barn som ansökt om könsidentitetsutredning ökat mycket kraftigt. För att må bra behöver de kunna vara öppna med sin identitet och känna sig trygga i den skola där de går.

 

Den finaste presenten får Ella redan några dagar före sin födelsedag: en ny hund.

– Den är bara min och ska få sova i min säng!

Hunden är hett efterlängtad, men det finns också något annat Ella väntar på och längtar efter: sin könsidentitetsutredning.

Ella är 13 år. Hon föddes som Gustav men har vetat att hon egentligen är flicka sedan hon var ungefär sju år. För snart ett och ett halvt år sedan berättade hon för sina föräldrar, några kompisar och vissa släktingar. I sin dåvarande skola fortsatte hon att vara Gustav utåt men inuti, och på all övrig tid var hon Ella. I höstas började hon på en ny skola och då helt och fullt som Ella.

Den gamla identiteten, som hon inte alls kände sig hemma i, fick henne att må dåligt. Ångest, sömnstörningar och magproblem var några av symtomen och hon äter fortfarande ångestdämpande mediciner och melatonin för att sova bättre. Samtidigt har livet börjat bli väldigt mycket bättre.

– Det är stor skillnad. Hon har mycket färre sjukdagar, är gladare och har inte lika mycket ångest, säger Ellas mamma Sofia.

På förra skolan upplevde Sofia att personalen såg det som att Ella hade ett problem som hon behövde hantera. På den nya skolan har bemötandet varit ett annat.

– De inser att det är skolans självklara ansvar att alla mår bra oavsett vilka de är. De behandlar Ella som den personlighet hon är och gör inte så mycket väsen av just transbiten.

– Jag har en bra mentorsgrupp. Det är bra stämning, säger Ella själv.

 

Cecilia Dhejne är forskare inom området könsdysfori på Karolinska institutet och ledningsansvarig överläkare vid Enheten för könsidentitetsutredningar vid Psykiatri sydväst i Stockholm. Hon har genomfört en studie om hälsa hos personer som genomgått könskorrigering. Den visar att det finns en förhöjd psykisk ohälsa i denna grupp men att många också har ett bra och vanligt liv.

– Att uppleva sig född med en kropp som inte passar med ens könsidentitet är förknippat med många risker, som mobbning, diskriminering och utanförskap. Det kan ge ärr som sitter kvar länge. Men många mår också som folk gör mest, säger hon.

De unga transpersoner hon möter kan i vissa fall ha haft svårt att hänga med i skolan på grund av att de mått dåligt men hennes erfarenhet är att många 18-åringar hon träffar inte har några problem alls i skolan.

– Unga idag är mindre fördomsfulla än tidigare. Det kan vara lättare att göra en övergång som ung eftersom färre känner en i det kön man tilldelades vid födseln.

Cecilia Dhejne konstaterar att mycket har hänt både vad gäller vård och medicinsk behandling för transpersoner och när det kommer till samhällelig acceptans.

– Idag har runt 1500 personer i Sverige genomgått könskorrigering och ju fler de blir desto mindre är också risken att känna sig avvikande.

 

Skolan får inte verka som rum för normering och förtryck utan måste vara en plats för förändring av normer, menar Irina Schmitt i sin artikel Normkritiska pedagogiker, antidiskriminering och maktanalys. Hon är genusforskare knuten till Lunds universitet. Med en queerfeministisk inriktning intresserar hon sig för hur hierarkier i skolmiljö formas utifrån normer om kön, identitet och sexualitet. I artikeln förklarar hon att normkritikens mål är att skapa kunskaper om att normer har ojämna effekter på människor, beroende på var de står i samhället.

Att arbeta normkritiskt innebär att bli medveten om vilka normer som styr på skolan och skapa möjligheter att ifrågasätta och förändra dem. Rasism, sexism, homofobi och transfobi tas upp till diskussion och granskas. Ingen ska behöva känna sig instängd i ett ”vi normala” eller ett ”de som avviker”. Ingen ges rätt att ”tolerera” någon annan utan alla görs till jämlikar.

Lärare måste, förklarar Irina Schmitt i sin i artikel, ifrågasätta sina egna kategoriseringar, exempelvis av flickor och pojkar som separata och homogena grupper. De behöver öppna sig för olikheterna mellan individer i stället, så att inget barn blir begränsat av förutfattade förväntningar.

Efter nyår ska Irina Schmitt påbörja en större studie om hur unga transpersoner bemöts i skolan. Projektet pågår 2015-2017 och kommer bland annat att undersöka hur unga transpersoner formar sin självuppfattning i relation till skolans normer, vilket stöd de skulle vilja få samt vilket stöd lärare skulle behöva för att kunna möta transpersoner på ett bra sätt.

 

Klara Hellman är en av Ellas lärare och Emma Persson är skolans rektor. De tycker egentligen inte att de har något särskilt att berätta. Ella är som vilken elev som helst. När Ella skulle börja så läste skolsköterskan och kuratorn på om transsexualism och respektive lärare i Ellas årskurs informerade sedan i sina mentorsgrupper. Eleverna uppmuntrades att komma på hur de kunde stötta och välkomna Ella:

– Det var samma saker som kom upp som alltid när vi får en ny elev: att de skulle visa henne att hon var välkommen och fick vara med i gruppen, konstaterar Klara Hellman.

Alla elever fick ställa frågor och de som inte ville ta dem inför andra kunde lägga dem i en frågelåda.

– Men det blev inga frågor alls, säger Klara Hellman.

Inte heller senare har någon ifrågasatt Ellas identitet, berättar de. Emma Persson tror att det kan ha bidragit att skolan alltid arbetar mycket med värdegrundsfrågor.

– Våra elever är vana vid att reflektera kring relationer, moraliska dilemman och hur de kan visa respekt för och ta hand om varandra.

Det enda som märker ut Ella i skolmiljö är att hon byter om i eget rum före och efter idrotten.

– Men det är inte så ovanligt att barn byter om enskilt, så det var inte heller något nytt eller unikt för just Ella. Vi hade redan rutiner för det, säger Emma.

 

– En del transpersoner kommer ut först för en lärare eller annan skolpersonal de har förtroende för. Alla hittar inte stöd hos sin familj, berättar Hanna Hannes Hård.

Hen är projektledare för RFSL Ungdom:s projekt Nära, vars syfte är att svara på frågor och sprida kunskaper om transpersoners nära relationer (och med nära relationer avses både familj, partner, vänner, arbetsplats och skola).

Många av de frågor de får som rör skolan handlar om praktiska saker, som rätten att bli kallad det pronomen och det namn eleven själv vill, hur en ska agera om lärarna delar in i tjej- och killgrupper och eleven placeras i fel grupp, eller hur ombytet vid idrotten kan hanteras.

– Det här är saker som skolan väldigt lätt kan göra något åt och som har mycket stor betydelse för eleven, konstaterar Hanna Hannes Hård.

Hen vill se könsneutrala toaletter och tycker att uppdelning i grupp utifrån kön ska undvikas så långt det går. Vill läraren ändå göra det bör det göras tydligt att alla har möjlighet att välja vilken grupp de känner sig hemma i.

– Ens könsidentitet kan förändras över tid men upplevelser av att ha en könsöverskridande identitet får aldrig osynliggöras eller avfärdas med att det kanske går över utan måste alltid tas på allvar, säger Hanna Hannes Hård.

 

Eva-Lotta Hultén

 

 

Ellas råd till skolpersonal som möter transpersoner: bemöt dem för vilka de är. Jag är en vanlig person och vill bli behandlad som en vanlig tjej.

Sofias råd: Kör med öppenhet för att undvika ryktesspridning. Skolan måste se att det är deras ansvar att alla elever trivs och mår bra. Det är inte enskilda elever som ska behöva anpassa sig.

Klara Hellmans och Emma Perssons råd: Var lyhörd och att möt varje barn som den det är, oavsett vad det gäller. Det är viktigt att ta upp och svara på alla frågor som kan uppkomma och erkänna om man inte har svar direkt.

Cecilia Dhejnes tips: Var extra uppmärksam vad gäller mobbning, utanförskap och psykisk hälsa för transpersoner och var noga med att använda det namn och pronomen som eleven önskar.

Hanna Hannes Hårds tips: Lyft fram trans som en möjlighet. Att synliggöra trans på ett positivt sätt har oerhört viktiga stärkande effekter för dem som bär på tankar och frågor kring trans.

 

Fakta

”Trans” är ett paraplybegrepp för personer som bryter mot samhällets normer för kön och könsidentitet. För transpersoner stämmer inte könsidentiteten eller sättet att vara med det juridiska kön personen tilldelades vid födseln.

Som transpersoner räknar sig både människor som vill genomgå könskorrigering men också de som varken räknar sig som kvinna eller man (som bigender, genderqueer, intergender) och människor som använder kläder och annat som brukar anses typiska för ett annat än ens eget kön. Det finns även personer som inte kan eller vill definiera sig i fråga om kön (som agender, neutrois, nongender). Källa: transformering.se

 

 

Läs mer om unga och trans

RFSL Ungdoms:s och projektet Nära:s sida www.transformering.se.

Nära:s målgrupp är transpersoner i åldern 12-26 samt närstående till dem.

Längre artikel om forskning kring transsexualism:

http://issuu.com/karolinska_institutet/docs/mv_nr_2_2010/32

”Är du kille eller tjej?” – En intervjustudie om unga transpersoners livsvillkor. Finns på nätet: http://www.rfsl.se/halsa/public/ardukilleellertjej.pdf

Läs mer om Ella och Sofia, samt intervju med Per-Anders Rydelius vid barnutredningsteamet på Karolinska: https://evalottahulten.com/artiklar-och-reportage/ung-och-transsexuell-modern-psykologi-maj-14/