En förstelärartillsättning kan leda till känslor av orättvisa och till minskat engagemang i gruppen. Det behövs tydliga riktlinjer för vad tjänsten innebär. Forskaren Ann Ludvigsson föreslår att försteläraren får fungera som skolans pedagogiska utvecklingsledare.

 

– Om det finns förstelärare, finns det då andrelärare och tredjelärare? Det blir en så tydlig hierarki. Skolan har ingen tradition av att människor höjs upp ur kollektivet, säger Christian Jacobsson.

Över skrivbordet hänger ett stort porträtt av Freud och i hyllorna trängs psykologiböcker av allehanda slag. Christian Jacobsson är forskare vid psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och konsult inom ledarskap och grupputveckling. Han forskar för närvarande på gruppdynamik och människors hälsa och arbetar med att utveckla alla sorters grupper, även i skolvärlden.

Ett bra sätt att ge försteläraren möjlighet att understödja utveckling i kollegiet är att öppna för diskussion där alla får vara med och bestämma vad personen ska bidra med, menar Christian Jacobsson.

– Ska försteläraren utveckla nya metoder att undervisa eller ligga i framkant kunskapsmässigt i ett visst ämne? Vad hinner vi inte med själva? Vad behöver vi?

 

Tydlighet minskar risk för konflikter

Christian Jacobsson konstaterar att om en utnämning till förstelärare fungerar väl så kan det vara ett bra sätt för ledningen att signalera hur de vill att en duktig lärare ska vara. Men det finns risk för konflikter när någon tycks ha andra villkor än man själv, om man inte förstår varför.

– Känslor av orättvisa gör det svårt att samarbeta. När någon i ett kollegium får en högre tjänst är tydlighet därför oerhört viktigt, påpekar Christian Jacobsson

Om det funnits konkurrens om tjänsten inom kollegiet är tydlighet extra viktigt, så att den eller de som sökt men inte fått den vet vad de kan göra för att ha en chans nästa gång. Det kan handla om att ha gått vissa kurser eller lett projekt. En rektor ska helt enkelt kunna ge ett tydligt svar på frågan ‘Vad ska jag göra för att ha en chans att få tjänsten’, förklarar Christian Jacobsson.

Att förankra beslutet väl i gruppen så att inte avundsjuka eller upplevelser av orättvisa etableras bäddar också för att försteläraren kan göra ett bra arbete. Uppstår det ett glapp mellan den nyutnämnde och kollegiet blir det ju svårt att sprida kunskaper och idéer.

 

Ovana vid hierarkier

Om allt redan gått fel och konflikterna uppstått måste rektorn erkänna det giltiga i klagomålen och visa att hen förstår orsakerna till dem.

– Säg att du ska vara tydligare och ta in hela gruppens synpunkter i förväg nästa gång, säger Christian Jacobsson.

Att förankra beslutet i efterhand genom att koppla förändringen till värdefulla mål för verksamheten och diskutera vad som är prioriterat är också viktiga steg på vägen.

– Om situationen är väldigt infekterad kan det vara klokt att samla information  genom individuella kontakter först. Vad är problemet? Vad har gått fel? Hur tänker man sig att det borde vara eller ha gått till, säger Christian Jacobsson.

Ibland är missämja kring förstelärartillsättningen ett symtom på en djupare konflikt i gruppen. Då kan man behöva ta hjälp utifrån för att få syn på de destruktiva mönstren och bryta dem.

Christian tror att schismer kring förstelärartjänster kommer minska i takt med att lärarna vänjer sig vid att det finns karriärmöjligheter också inom deras yrke.

– Men det kommer ta ett tag. De som kanske jobbat i tjugo år och vant sig vid jämlikheten ändrar kanske inte inställning på ett år.

 

Engagemanget kan begränsas

Ann Ludvigsson är forskare i pedagogik vid Högskolan i Jönköping och skrev sin doktorsavhandling om samproducerat ledarskap mellan rektor och lärare. Hon konstaterar att det finns risk för att karriärmöjligheter skapar en negativ konkurrens mellan kollegor.

– Det finns forskare som pekar på att när hierarkiska ledningsstrukturer införs så kan det leda till främlingskap och till att engagemang och samarbete mellan människor begränsas, säger Ann Ludvigsson.

I vissa kommuner har det väckt förargelse att förstelärare fått högre lön än rektorer och förskolechefer. Men det kan också uppstå missnöje eller konkurrenssituationer mellan rektor och förstelärare av andra skäl.

– Om den som utses kanske har magisterexamen eller har mycket mer erfarenhet så kan det skapa problem om det inte finns avgränsningar som visar vem som ska göra vad, säger Ann Ludvigsson.

 

Försteläraren kan bli utvecklingsledare

Att byta roll i en grupp är ofta förknippat med svårigheter, menar Ann Ludvigsson.

– Det finns studier som visar att det kan vara svårt att gå från en i kollegiet till en tjänst som rektor. Samma kan gälla för förstelärare och kanske kan det bli lättare om den som får tjänsten kommer utifrån, eller har legitimitet i gruppen, säger Ann Ludvigsson.

Precis som Christian Jacobsson föreslår hon att kollegiet bjuds in till samtal om vad försteläraren ska bidra med.

– Det handlar inte om att alla ska tycka lika utan om att låta olika synpunkter komma fram för att förståelsen för arbetet ska kunna utvecklas.

Ann Ludvigsson skulle gärna se mer arbete med lärandegemenskaper i skolorna, då lärare får tid att samtala om sin praktik med kollegor och alla lär av varandra. En möjlig funktion för en förstelärare skulle då kunna vara att ansvara för att skapa utrymme för sådana samtal.

– Många lärare efterfrågar ett större pedagogiskt engagemang från sin rektor men det kan vara svårt att hinna med. En förstelärare skulle kunna bli ett stöd för rektorn, och fungera som skolans pedagogiska utvecklingsledare.

 

Eva-Lotta Hultén