På SFI i Uddevalla får eleverna sy, snickra, meka med cyklar och laga mat. Målet är snabbare inlärning av svenska för dem med låg utbildning.

– De här eleverna är mycket mer positiva och motiverade nu. Arbetssättet ökar också integrationen dem emellan, säger rektor Anneli Gustafsson.

 

– Idag ska vi inte sy, vi ska trycka på tyg!

Eleverna i syateljén på SFI i Uddevalla går fram till det stora skåpet som det står Tyger på och läraren Dalia Machrki låter dem välja tyg och schablonmönster. Hela tiden pratar hon: ”Vad ska du göra nu? Du ska välja! Du ska klippa!” Hennes elever upprepar: ”Jag ska klippa”. Bon Nguyen och Mona Alsaigali är först ut. De har valt ett grönt respektive rosa tyg och en siluettbild av två människor.

Tre trappor längre ner, i snickeriet i källaren, arbetar fem andra elever med att tillverka enkla lådor. Där får de såga, spika, limma och måla medan läraren Lena Henningsson tränar dem i verbformer och ordkunskap.

– Vi ska limma och spika, vad behöver vi då?

Sedan i januari arbetar SFI i Uddevalla med vad de kallar för cirkelmodellen. Grunderna har de hämtat från den nya zeeländska pedagogen Pauline Gibbons fyrstegsprogram men sedan förberedelserna började förra hösten har de också arbetat fram och finslipat egna verktyg och strukturer för undervisningen. Personalen har haft en studiedag, läst in en del material och haft många och livliga samtal om pedagogik och metodik med varandra.

– Det finns tyvärr inte så mycket svensk forskning om andraspråk för vuxna. Vi har fått leta, fördjupa oss och omsätta kunskaperna praktiskt på egen hand, säger Anneli Gustafsson.

 

Anneli Gustafsson är rektor för SFI i Uddevalla och den som fick idén till det nya arbetssättet. Medarbetarna Sofie Olofsson och Nadja Zanders-Blomkvist var sedan med och utformade hela Språkverkstan Entré, som de kallar den här delen av SFI-verksamheten. Den riktar sig till dem som har kort, eller ingen utbildning sedan tidigare. Vissa är analfabeter men de flesta har gått åtminstone några år i skola. Det handlar om de elever som står allra längst ifrån arbetsmarknaden.

– Vi behövde hitta sätt att undervisa som nådde de här eleverna. Många av dem har ju mycket kunskaper som sitter i händerna och har lättare för lärande som kommer den vägen, säger Nadja Zanders-Blomkvist, och berättar om en elev som förklarade att ”med händerna kommer jag ihåg.”

Runt 80 av skolans cirka 600 elever är nu involverade i språkverkstan Entré.

– De här eleverna är mycket mer positiva och motiverade nu och arbetssättet ökar också integrationen dem emellan. De kan samarbeta om något handgripligt och får gemensamma erfarenheter som ger samtalsämnen, säger Anneli Gustafsson.

En dag i veckan är ateljédag och då delas klassen upp i tre grupper, med 4-6 elever i varje. I tretimmarspass får eleverna bland annat baka kakor, reparera cyklar, snickra hyllor eller sy förkläden. Det sker under ytterst strukturerade former, för att lära sig så många ord som möjligt, med särskilt fokus på verb och substantiv. De pratar först om vad de ska göra, sedan – under arbetets gång – om vad de gör, därefter om vad de har gjort, för att till sist skriva om hela processen.

I den stora stenbyggnaden på det gamla regementsområdet i Uddevalla finns syateljé, snickeri, kök och en cykelverkstad. I cykelverkstan i källaren får eleverna meka med cyklar men de går också ut för att träna på att cykla. Många har aldrig förut suttit på en cykel. Det finns en trehjuling för vuxna och planer på att köpa en till. För många av eleverna är själva tramptekniken, och att styra och bromsa, tillräckligt svårt utan att också behöva tänka på att hålla balansen.

Alla elever får vara i alla ateljéer i omgångar och visst händer det att några ifrågasätter om kvinnor verkligen ska snickra eller män sy och laga mat. Ibland är någon avvaktande till en början men det brukar släppa, berättar Lena Henningsson i snickeriet. Anneli Gustafsson säger att det har inträffat några gånger att män som i skolans kök lärt sig baka hallongrottor och kolakakor har gått hem och gjort det.

– Sedan har de fått skäll av sina fruar som tycker att köket är deras domän, säger hon och skrattar.

Arbetet med språkverkstan utvecklas vidare hela tiden. Till exempel finns tankar på att eleverna kan förbereda egna recept hemma som de sedan lagar till i skolans kök där de kan beskriva på svenska vad de gör för klassen och lärarna.

 

– Vad gör Mona?

-Hon stryker tyget.

– Vad gjorde hon?

-Hon strök tyget.

Efter rasten har eleverna i syateljén hunnit göra färdigt sina schablontavlor och också städat bort allt material. Nu är det genomgång av vad de varit med om. Läraren Dalia Machrki, som dokumenterat arbetet med sin läsplatta, visar bilder på eleverna i de olika momenten och de får träna på verbformer. Framför henne ligger små högar med inplastade ord och det är imponerande hur hon lyckas hålla ordning på dem alla. Åtta verb i sina olika böjningsformer ska nötas in idag, och ett tiotal substantiv.

Ram, tejp, mönster. Sakerna läggs fram på bordet och eleverna får i tur och ordning benämna dem. Om någon inte svarar tillräckligt snabbt fyller någon annan i. Dalia Machrki håller upp sina lappar och korrigerar men slösar också med berömmet. Det blir mycket skratt när det blir fel. Eleverna hjälper varandra med uttalet och ställer frågor till Dalia. Sedan är det dags att skriva om arbetet.

Erfarenheterna från ateljédagarna används även under de andra lektionerna. När snickeri- och syateljépassen är slut kommer Dalia Machrki och Lena Henningsson att skicka över de ordmallar eleverna arbetat med, arbetsbeskrivningar och bilddokumentation till övriga involverade lärare.

 

Det nya sättet att arbeta har inte bara inneburit anpassning av lokalerna på skolan utan också omstuvningar i personalgruppen. Några nyrekryteringar för att hitta lärare som har praktiska kunskaper har gjorts, men Anneli Gustafsson betonar att det fortfarande är språkkunskaperna som är det viktiga. Det är inte meningen att eleverna ska utbildas till kockar eller skräddare, utan bara att hitta andra och bättre vägar för alla elever att lära sig svenska.

För att kunna dra igång projektet sökte och fick skolan pengar från Skolverket, som också kommer göra en utvärdering efter nyår.

-Visst är det dyrare att arbeta så här men vi tror att det kommer löna sig i längden eftersom de lär sig fortare, säger Anneli Gustafsson.

Lärarna ser redan resultat i form av bättre förmåga hos eleverna att både uttrycka sig muntligt och formulera sig skriftligt.

I snickeriet har lådorna blivit färdiga och målade. Awatef Swed visar stolt upp sina fina låda, dekorerad med blommor. När eleverna röjt av verktygen och tagit av sig arbetsrockarna sätter de sig till bords och tar fram sina ordmallar, med åtta verb och ett antal andra ord och tillsammans repeterar de: ”Jag ska spika. Jag spikar. Jag spikade. Långsida. Kortsida.”

– Är ni trötta? frågar Lena Henningsson efter en stund och alla nickar.

– Då slutar vi nu så fortsätter ni arbetet med att skriva om detta hos Diman i morgon.

 

Eva-Lotta Hultén

 

Enkät

Ali Faarah, från Somalia

Vad tycker du om ateljéerna?

Jag är intresserad. Det är roligt att sy! Jag kunde inte sy innan.

Vilken ateljé trivs du bäst i?

Jag gillar mest att sy. Snickra är också mycket bra. Jag vill inte laga mat (skratt).

Vad tycker du om att jobba såhär?

Jag kan inte prata mycket svenska men jag lär mig mycket här. Jag vill klara SFI så jag kan arbeta.

 

Bon Nguyen, från Vietnam

Tycker du om att sy?

Ja, jag gjorde det i Vietnam också. Kläder och förkläden till exempel. Jag tycker bäst om att sy.

Vad tycker du om cykelverkstaden?

Jag kunde inte cykla innan men det är väldigt roligt.

Vad hoppas du kunna göra när du klarat SFI?

När jag slutar på SFI vill jag jobba med att sy.

 

Shonam Omar, från Irak

Vad tycker du om att lära på det här sättet?

Jag gillar att snickra men allra bäst tycker jag om att vara i köket. Jag har jobbat i kök i Irak och på en restaurang som heter Mona Lisa här i Uddevalla.

Vad lär du dig när ni är i ateljéerna?

Mycket verb och många ord på saker. Och det är nytt för mig att sy.

 

Pauline Gibbons fyrstegsmodell

1. Prata om vad man ska göra
2. Arbeta praktiskt och prata om vad man gör
3. Berätta för andra om vad man gjort
4. Skriva om det man gjort

 

Ordmallarna

I SFI Uddevallas ordmallar ges en kort beskrivning av vad dagens arbete går ut på och sedan listas åtta verb i tre kolumner: ”Idag ska vi:”, ”Nu” och ”Gammal tid”. Det finns också plats för 10 – 15 ord och begrepp.