2009 anmälde 199 elever att de utsatts för kränkningar av en lärare. Året därpå var den siffran i stället 326. Enligt Skolinspektionen ökar kränkningar av lärare riktade mot elever oroväckande fort. Och att mörkertalet är stort är kanske inte en alltför vågad gissning. Att anmäla någon som har makt över ens betyg och fortsatta situation på skolan är självklart väldigt tufft. Kollegialiteten inom de flesta yrkeskårer är stark och för många lärare och skolledare ska det antagligen mycket till för att ställa sig på en elevs sida, mot en kollega. Att man som elev kanske får en annan lärare efter anmälan hjälper då föga.

Att en massa elever skulle okynnesanmäla sina lärare verkar inte särskilt troligt. Men Lärarnas riksförbunds respons blev trots det en oro för att det anmäls för lättvindigt och att det riskerar att underminera lärarnas yrkesutövning. Sett i ljuset av att Skolinspektionen också rapporterar att sju av tio grundskolor brister i sitt arbete mot kränkande behandling är det ett oroväckande ställningstagande.

Om vi i stället utgår från att antalet anmälningar faktiskt avspeglar en reell ökning av kränkningar – vad kan det då bero på?

De senaste åren har skolan varit utsatt för en kanonad av kritik som fortsatt och förstärkts med en kanonad av djupgående förändringar av skolans verksamhet. Lärarkåren är hårt ansatt av svartmålning, kritik och krav på snabba förändringar och förbättringar. När man är trött, frustrerad och känner sig överkörd är det lätt hänt att göra fel. De unga människor, med högst specifika egenskaper, problem, förutsättningar och intressen, som man har att hantera riskerar att förvandlas från enskilda individer till en massa av mänskligt material som ska bearbetas enligt mall. De reduceras till mottagare av de mätbara kunskaper lärarna satts att förmedla och kontrollera.

Före jul kom Maria Rönnlunds avhandling Demokrati och deltagande. Elevinflytande i grundskolans årskurs 7-9 ur ett könsperspektiv. Hon visar att elevernas inflytande över sin skolvardag är liten. Klass- och elevrådsmöten ses av skolan som träning inför framtiden snarare än som fora för medbestämmande. Över undervisningsrelaterade frågor ges eleverna inget inflytande trots att det enligt dem själva är vad de mest önskar påverka. Det tyder på en ständigt pågående strukturell kränkning som tränar eleverna i att se sig själva som föremål för andras yrkesutövning i stället för som subjekt i sina egna liv. Kan man ana att anmälningsstatistiken tränar också lärare att se eleverna på det sättet?