I panelsamtalet i söndagens God morgon världen hävdade DN:s ledarskribent Hanne Kjöller att skolforskningen är ”genompolitiserad”. Ämnet för samtalet var den debattartikel som ett antal forskare, lärare och professorer skrivit i Svenska dagbladet förra veckan. De var kritiska till de nya kursplanerna i geografi och till vad de menade var ett alltför snävt fokus med för lite orsakssamband och sammanhang och en för starkt eurocentrisk världsbild.

Bara ett par av de undertecknande kan i någon mån betraktas som skolforskare, övriga är knutna till exempelvis kulturgeografi, hydrologi och naturgeografi. Man kan således fråga sig om Hanne Kjöller med sitt uttalande menar att alla forskare som uttalar sig om skolan bör betraktas som ”skolforskare” eller om det hon låter underförstå är att de pedagogiska forskarna på något vis infiltrerat också övriga institutioner vid våra universitet och på så viss spritt sitt förgiftade ”politiserade” budskap om skolan. Eller om hon helt enkelt bara gick på autopilot.

Att hävda att skolforskningen är politiserad har de senaste åren nämligen varit ett återkommade argument för att inte ska lyssna på forskningsbaserad kritik av den förda skolpolitiken. Följden har blivit en skolpolitik utan koppling till pedagogisk forskning och således en ”kunskapsskola” utan underbyggnad i kunskap. Men om nu inte den svenska skolforskningen duger, borde man då inte se sig om efter internationell forskning? Så har hittills inte skett, vare sig bland borgerliga skoldebattörer eller på utbildningsdepartementet. Kanske ska det tolkas som att den skolpolitiserade konspirationen är världsvid. Ingen pedagogisk forskning på hela jordklotet är tillräckligt neutral och vederhäftig för den svenska skolan. Frågan är då hur man utan att göra internationella utblickar ändå har lyckats komma fram till att den svenska skolforskningen är politiserad. Utifrån vilka kriterier har bedömningen skett? Min teori (ännu inte fastslagen genom forskning och sålunda precis lika vederhäftig som stora delar av Jan Björklunds politik) är att kriteriet för ”politiserad” har varit ”överensstämmer ej med fastslagen politisk inriktning”. Allt som avviker från Jan Björklunds personliga åsikter om skolan är sålunda politiserat. Slut på samtalet. Diskussionen om skolan blir på så vis snöpt och utan någon som helst grund att stå på. Samma personer som ropar på krafttag för att komma till rätta med vad de menar är allvarliga problem i skolan anser alltså att det bästa vi kan göra är att famla oss framåt i blindo. Är det värdigt ett kunskapssamhälle?

Eva-Lotta Hultén