Nu satsar jag på att skriva en krönika här! Visst låter det lite mer fartigt och initiativrikt än ”och här kommer ännu en krönika av Eva-Lotta Hultén”. Satsningar, nytänkande och friska tag är vad samhället behöver. Som regeringens satsning på spetskompetens inom forskningen. Den har hittills hamnat i bakgrunden, hävdar Jan Björklund, men nu blir det andra bullar. Eller blir det verkligen det? Satsningen på så kallade starka forskningsmiljöer har redan pågått i flera år i Sverige. I den nya budgeten blir den satsningen ännu lite tydligare men det är alltså inget nytt man kommer med, bara mer av vad man redan håller på med. Fast ser man det så hade det inte gått att skriva på DN Debatt att bristen på satsning på eliten beror på ”en socialdemokratisk jantelag” och naturligtvis hade det inte fått lika stort genomslag i medierna.

 

En satsning från regeringen som också fått mycket uppmärksamhet är den på en jämställdhetsutredning som fokuserar på frågor som rör män. I pressmeddelandet förklarar man att ”De framgångar jämställdhetssträvandena vunnit under senare decennier har i hög grad förändrat kvinnors livssituation. Vi vet emellertid inte tillräckligt om hur ökad jämställdhet när det gäller utbildning och föräldraskap har påverkat mäns livssituation eller hur bristande jämställdhet påverkar män.” Så nu tillsätter man en utredning – inget fel i det. Men vilka ingår egentligen i det där ”vi”-et som inte vet tillräckligt? Saknas det verkligen kunskaper om män och jämställdhet generellt eller kan det vara så att det bara är regeringen som är dåligt insatt?

 

I en debattartikel i SvD välkomnar ett antal doktorander och professorer i genusvetenskap utredningen men vänder sig emot bilden att det skulle saknas kunskap och forskning kring män och jämställdhet. De ger en lång rad exempel på frågor som redan belysts av genusforskningen: män och föräldraskap, pojkars sämre prestationer i skolan, män och sexualitet, och så vidare. De påpekar också att det även tagits flera politiska initiativ och gjorts utredningar kring män och jämställdhet redan. Den nya utredningen kanske snarare borde karakteriseras som kunskapssammanställning – men det låter ju inte lika nytänkande förstås.

Jag kommer att tänka på clownen Manne och hans banan. Det är visserligen gott och nyttigt med banan men lite fånigt blev det ju när han i varje avsnitt visade fram en som om den vore världens åttonde underverk. Och hur vore det med lite research innan man som reporter rapporterar om gammal skåpmat som om den vore något nytt och revolutionerande?