Ett antal fackförbund och branschorganisationer driver numera kärnkraftskampanj ihop, finansierade av Svenskt näringsliv. Lägg därtill att Folkpartiet vill se en utbyggnad av kärnkraften och man kan konstatera att det tidigare tabut nu definitivt är brutet. Kärnkraften framställs som en verklig klimaträddare – ren, inhemsk och effektiv och väl så god som vind, sol- och vågkraft ur miljösynpunkt. Men något är lurt med denna plötsliga lovsång till kärnkraften.

Det finns forskare som menar att de förnyelsebara energislagen skulle kunna förse oss med all energi vi behöver om man bara satsar på forskning och rejäl utbyggnad – och sol och vind och vågor lämnar inte något radioaktivt avfall efter sig, utgör inte något större hot vid eventuella terroristattacker, riskerar inte att hamna i händerna på någon som vill göra kärnvapen av det och kan dessutom skötas småskaligt och med fördel användas även i u-länder. Andra forskare har räknat fram att den svenska industrin kan effektivisera bort runt femtio procent av sin elanvändning (att de inte redan börjat beror på investeringskostnaderna) och den statliga Energieffektivitetsutredningen pratar också om möjligheter till stora effektiviseringar vad gäller svensk energianvändning; en minskning på 14 procent redan till 2016.

Så vilka krafter tjänar på att kärnkraften framställs som vår räddning? Vems ärenden går IF Metall, Pappers och de andra fackförbunden som nu vill ser mer kärnkraft?

Att bygga kärnkraftverk är dyrt, mycket dyrt. Sådana summor hostar bara riktigt stora bolag, som exempelvis E-on och Vattenfall, upp. Småskaligheten som vind-, sol- och vågkraft för med sig innebär att makt och vinster kan komma att fördelas på många små aktörer men satsas det på storskaliga och dyra lösningar hålls små entreprenörer undan och bjässarna kan säkra en större del av marknaden för sig själva. De tunga elefanter som på skilda nivåer och från olika håll har att administrera vår energiproduktion, slipper dessutom hantera fler sociala och affärsmässiga kontakter.

Mer kärnkraft i stället för vindkraft gör alltså att maktbalansen kan behållas intakt men det sker med falska klimatargument. Kärnkraften är ett ganska slött vapen i kampen mot klimatuppvärmingen. Minst tio år tycks de flesta vara överens om att man får räkna med för att politiska beslut, miljögranskningar, upphandlingar och själva byggandet av ett nytt kärnkraftverk ska hinnas med och det gör den alldeles för långsam. Ska uppvärmningen hejdas vid två grader så är det på de närmaste årens förändringar det hänger och tio är är en hel evighet. Det känns därför extra tråkigt att nu se flera fackförbund springa kvartalskapitalismens och de stora elbolagens ärenden.