I våras kom boken Jämlikhetsanden som visade på samband mellan ekonomisk ojämlikhet och olika sociala problem i ett antal rika länder (mätt i BNP). Boken är skriven av de båda brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett, och att med forskning och statistik visa att ekonomisk jämlikhet har många fördelar visade sig vara sprängstoff i debatten. Den av högerelement omhuldade tesen att alla i ett samhälle kan vara nöjda bara smulor från de rikas bord ramlar ner till de mindre bemedlade – så att också de får det lite bättre hela tiden – visade sig vara inkorrekt. Människor mår sämre när de lever i ett land där de upplever fördelningen av rikedom vara orättvis.

Inte otippat har den högerorienterade tankesmedjan Timbro nu öppnat moteld – med boken Jämlikhetsbluffen. Med ett antal alternativt uppställda diagram försöker journalisten Christopher Snowdon, verksam vid högertankesmedjan Democracy institute i Storbritannien, visa att Wilkinson och Pickett har förvrängt statistiken.

Jag ser många problem med Snowdons bok, både vad det gäller hur han valt ut sina fakta och hur han debatterar genom att tillskriva Wilkinson och Pickett åsikter de inte givit uttryck för och uttalanden de inte gjort. Jag ser också många problem med att högerns redan resursstarka tankesmedjor har en okritisk hejaklack bland de stora dagstidningarnas tyckare. Jämlikhetsbluffen har omfamnats varmt av många högerdebattörer, som inte ens tycks ha brytt sig om att söka upp de svar till Snowdon och andra kritiker som är lätta att hitta på Wilkinson och Picketts hemsida. Svar som gör det väldigt tydligt att det finns anledning att starkt ifrågasätta Snowdons bok. Medan Jämlikhetsanden till största delen bygger på vetenskapligt granskad forskning bygger Jämlikhetsbluffen på en enskild journalists sammanställningar av godtyckligt hopplockade data.

Jämlikhetsanden erbjuder statistik och forskning om hur en variabel, nämligen ekonomisk ojämlikhet, påverkar ett samhälle. Självklart är det långt mycket mer som inverkar på hur enskilda individer mår. Det betyder emellertid inte, som Snowdon försöker göra gällande, att ojämlikhet är ointressant som förklaringsmodell.

Visst finns det skäl att läsa Jämlikhetsanden kritiskt, inte minst med tanke på att det är mycket svårt att visa orsakssamband av den typ författarna ägnar sig åt, men Jämlikhetsbluffen är på grund av sin låga trovärdighet till liten hjälp för den som vill ha seriös vägledning för sitt ifrågasättande.