Så har senaste PISA-testresultaten kommit och debatten om skolans problem blossat upp på nytt. Och det finns goda skäl till upprördheten. Sverige sjunker i mätningarna, inte bara relativt andra länder utan även jämfört med egna tidigare resultat. Ja, vi är rentav det land i undersökningen som haft allra sämst resultatutveckling sedan det förra testet. Det som en gång användes som skäl för att genomföra stora förändringar av skolan – lögnen att Sverige presterade dåligt i PISA – har nu blivit sann.
Så hur går vi vidare ur detta? Hur kommer vi bort från tvärsäkerhet, pajkastning och ogenomtänkta och ounderbyggda hastreformer som bland annat skapat mer stress och mindre frihet för elever och lärare, mer segregation och sjunkande nivåer av mätbar kunskap? Kanske genom att ta PISA-resultaten på allvar men samtidigt konstatera att den del av PISA som handlar om mätbara kunskaper faktiskt bara är en indikator bland många på hur det står till i den svenska skolan. Kanske genom att sluta stirra oss blinda på vad som utmärker de länder som presterar högt på PISA, för att kunna härma dem, och i stället ställa oss den centrala frågan: vad ska vi ha den svenska skolan till? Vad är det vi vill vi åstadkomma? Och hur når vi dit?
Vill vi ha en skola där prestationer är allt, konkurrensen är stenhård och många barn pluggar fjorton timmar per dag, som i PISA-framgångsrika Korea? Vill vi ha en skola där eleverna saknar lust att lära och upplever klassrumsklimatet som dåligt, som i Finland (som ligger bäst till av de nordiska länderna)? Eller kan vi skapa egna ambitioner, som bygger på en helhetssyn på eleven och på skolans roll i samhället, och som inte handlar om att tävla med andra i kunskap utan om hur vi får elever att både må och lära bra, bli empatiska och kreativa och att vilja och kunna samarbeta och ta ansvar för, och bidra till vårt samhälle?
Jag tror faktiskt att de flesta kan komma överens om att skolans övergripande mål är något annat och mycket större än att komma högt i PISA-rankingen. Vi har en mycket bra läroplan som på ett klokt sätt pekar på skolans viktiga roll för att utveckla inte bara faktakunnande utan också sådant som demokrati, kreativitet, social förmåga, samarbetsförmåga och tänkande, så kanske kunde alla upprörda tyckare börja med att läsa den? Om vi vet vart vi vill ta oss och klarar att stå över lusten att tävla i kunskap blir det kanske också lättare att fundera över vilka vägar som är lämpliga för att nå dit.
Eva-Lotta Hultén 
SVERIGES NYA SKOLA.
Sture Eriksson
20 juni 2015
I decennier har den svenska grundskolan styrts av socialdemokratisk ideologi; under lång tid har hävdats att Sverige har världens bästa skola! Kritiken mot skolan har, även om den varit befogad och vetenskapligt grundad, enbart ansetts vara en svartmålning av den svenska skolan.
Den s.k. PISA-chocken 2013 visade emellertid att något var allvarligt fel i den svenska skolan. Det är nu inte längre möjligt, speciellt när omvärldens skolsystem inför radikala, vetenskapligt underbyggda förbättringar, att i skydd av föråldrad politik och önsketänkande försöka stoppa utvecklingen och med inkompetensen som ledstjärna fortsätta det sakrosankta projektet ”lappa och laga”.
Följande åtgärder måste genomföras för att bryta Sveriges nedåtgående spiral och inleda utvecklingen mot Europas bästa skola.
1. Inför Kinsey-rapportens krav på urval av läraraspiranter. Välj ut de bästa aspiranterna till att bli lärare. Utveckla ett urvalstest i form av ett flerdimensionellt testbatteri “Lärartestet” bl.a. inkluderande begåvning, ämneskunskaper, mått på empati, mått på samarbetsförmåga.
2. Genomför en radikal förändring av lärarutbildningen så att den förutom dagens ämnen inkluderar statistik, populationsgenetik, forskningsmetodik.
3. Höj lärarlönerna kraftigt (riktpunkt 50.000 kr per månad enligt Norge, Danmark). En applikation av SKL-strategin innebärande löneökningar på delar av delar av procent blir naturligtvis en garanti för att den svenska skolan allt mer kommer att halka efter omvärldens skolor.
Reducera lärarnas administration. Tillsätt lärarsekreterare som skall överta delar av administrationen.
4. Ge lärarstuderande god lön under hela studietiden.
5. Skapa ett institut “Speciallärarinstitutet” för pedagogisk vidareutbildning av lärare. Efter att någon tid ha verkat ute i skolorna bör intresserade lärare, med bibehållen lön, kunna välja slutlig inriktning av sin verksamhet. Detta institut bör leda till specialpedagogisk kompetens baserad på differentiell psykologi, genetik och pedagogik för att ge lärarna kompetens att undervisa svagbegåvade elever, medelbegåvade elever, högbegåvade elever med olika inriktningar och elever med olika funktionshinder. En viktig del av utbildningen bör avse ämnesdidaktik relativt elevernas begåvningsprofiler.
6. NYA LÄROPLANER. Skapa nya läroplaner för olika begåvningstyper och olika intresseinriktningar. Formulera de gemensamma och specifika studiemålen för de elever som är hyperbegåvade, högbegåvade, medelbegåvade eller svagbegåvade.
7. Skapa ett nytt “Läromedelsinstitut” som skall utveckla läromedel anpassade till olika begåvningstyper, intresseinriktningar och läroplaner.
8. Skapa ett nytt “Skolforskningsinstitut” som på basis av differentiell psykologi, populationsgenetik, neuropsykologi och pedagogik skall undersöka effekterna av olika grupperingar av skolklasserna, pedagogiska metoder och läraregenskaper. En viktig fråga för framtidens forskning avser den optimala tidpunkten för differentiering rörande olika elevkategorier och ämnen. Vidare bör undersökas optimala divergenser (utvecklingskurvor) för olika elevkategorier, både interindividuellt och intraindividuellt och hur dessa är relaterade till olika pedagogiska metoder och inlärningsstilar.
9. Starta ett kontinuerligt forskningsprojekt för att ta fram grundläggande fakta rörande individualisering i dagens skola samt hur olika individualiseringsmodeller fungerar för olika elevkategorier och olika begåvningsprofiler. Låt lärarna ingå i projektet som pedagogiska experter. För att bryta den nuvarande negativa trenden är en kraftsamling på detta forskningsområde nödvändig. Samtidigt har Sverige här en unik möjlighet att råda bot på brister i Kinseyrapporten och bli vägledande då det gäller individualiseringens pedagogik.
En rad fakta i sammanhanget finns på min hemsida: http://www.stureerikssonshemsida,n.nu
GillaGilla