I den skola vår utbildningsminister gick var eget sökande efter kunskap, kritiskt tänkande och problemlösande kanske inte riktigt så högprioriterade som de borde ha varit. Resultatet av det kan vi nu se i en skolpolitik som inte bygger på något sökande efter vare sig reella orsaker till tillståndet i skolan eller efter de mest adekvata lösningarna. Nu har Skolverket på eget initiativ gjort det jobb som borde utförts innan de stora omstöpningarna av skolan började: de har ställt frågan ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” och i en rapport med just det namnet ger de sedan svaren, byggt på tillgänglig forskning och statistik. Man kan lugnt säga att rapportförfattarna ger mycket litet stöd åt den förenklade syn på skolan som utbildningsdepartementet så ivrigt torgför. Det är nästan så man kan höra tänder gnissla där inifrån.

De försämrade resultaten (som är reella, om än långt ifrån så stora som de ofta framställts) har enligt Skolverket framför allt fyra orsaker och de stavas segregering, decentralisering, differentiering och individualisering. Sedan 90-talet har stora neddragningar på skolans område gjort förutsättningarna att driva en bra undervisning sämre, en ökande tendens att skilja ut hög- och lågpresterande elever från varandra leder sammantaget till sämre skolresultat, kommunerna är dåliga på att fördela pengarna mellan skolor och elever på ett sätt som ger rätt stöd till dem med särskilda behov och i stället för att se fel i systemet har man alltmer börjat att lägga ansvaret för mindre lyckade resultat på eleverna själva. Inte direkt problem vi löser genom att ta elevernas mobiltelefoner ifrån dem eller inrätta elitklasser …

Rapporten pekar bland annat på vikten av ett gott socialt klimat i skolan, att lärare är duktiga på att undervisa (snarare än har enorma faktakunskaper) och att de har stor social kompetens. Sammantaget ger den underlag för mycket radikal kritik av regeringens skolpolitik. Här finns helhetssynen – skolan är en del av samhället och eleven är både en hel individ och del av en grupp, och här finns förmågan att se sambanden mellan större samhällsskeenden, sämre ekonomi och den enskilda elevens resultat.

Så vad kommer hända med denna rapport? Vad kommer den få för resultat? Inga alls, är en ganska kvalificerad gissning. I alla fall inte under sittande regering. Men oppositionen gör klokt i att läsa den noga och sedan ta tag i ett skapa en egen skolpolitik i kraftig polemik mot den rådande. Det är dags för alla som verkligen älskar bildning och lärande att ta tillbaka problemformuleringsprivilegiet.