Det är sorgligt att se hur personer som påstår sig ömma för kunskap i skolan ofta överser med att införskaffa sådan för egen del. Diskussionen kring skolfrågor förs följaktligen stundtals på sorgligt låg nivå. Exempelvis hävdar GP:s ledarskribent Malin Lernfelt i en krönika på fredagens tidning apropå skoldebatten att det finns en ”grupp som inte vill kännas vid att det faktiskt spelar roll vad barnen lär sig, och inte bara hur de gör det”, och hon citerar bland andra mig. Problemet är bara att inget av de återgivna styckena ger något som helst stöd åt hennes påstående om att det existerar en sådan grupp. Det Lernfelt citerar är i själva verket försök att vidga och nyansera kunskapsbegreppet samt ett stycke som är lösryckt ur en debattartikel som ifrågasätter det rimliga i att sätta betyg redan i förskoleklassen, och hennes tolkningar av de citerade inläggen är minst sagt fria.

Malin Lernfelt skriver i krönikan också att ”Att kunna rabbla fakta är en grundförutsättning för att senare kunna skapa mening, se samband och kritiskt granska.” Lernfelt skulle få svårt att hitta särskilt mycket modern pedagogisk forskning som understödjer det påståendet men hon kommer troligen aldrig bekymra sig om att leta. Fakta tycks helt enkelt inte vara av intresse för Malin Lernfelt (sådant kanske bara är för barn?).

Malin Lernfelts attityd illustrerar mycket väl vad jag anser vara ett stort problem med ledarsidor. Vill man gå i svaromål så hänvisas man vanligtvis till insändarsidan eller webben, som till stor del läses av andra än dem som läser ledarsidan. Det är ett effektivt sätt att dölja kritik och döda debatter och det öppnar för att ge sig själv som skribent friutrymme att påstå lite vad som helst och sedan vägra svara om man blir ifrågasatt. En arrogans som mången ledarskribent hade kunnat skriva indignerade artiklar om – om den återfanns hos någon annan makthavare.

Lernfelts inlägg demonstrerar också väldigt tydligt ett stort problem med skoldebatten. Gång på gång tillskriver ordning och reda-förespråkarna sina meningsmotståndare påhittade åsikter, som de sedan börjar argumentera emot. Att ingen över huvud taget hävdat att ”ämneskunskaper är oviktiga” hindrar inte skrupelfria skribenter från att påstå att – och argumentera som om – sådana åsikter vore allmänt förekommande. För övrigt ett retoriskt grepp som Jan Björklund fulländat.

Samtalet om vad kunskap är och vad skolan ska satsa på att lära ut drunknar i vulgärargument, ojuste debatteknik och lögner (själv skulle jag gärna se en skola som lär dagens barn det olämpliga i att bete sig på det viset). I dagsläget riskerar vi därför att politiska beslut fattas utifrån enskilda och högljudda personers förmenta sunda förnuft, snarare än utifrån verklig kunskap om hur lärande går till.