Den björklundska önskan om att detaljstyra skolan har antagit närmast löjliga proportioner. Det senaste exemplet är hur han gjort stor affär av att Skolverket i sitt läroplansförslag velat att kristendomen skulle jämställas med de andra världsreligionerna men att han sett till att den kommer ha en fortsatt särställning inom religionsundervisningen. ”Vad skramlar Jan Björklund om?” frågar Maria Schottenius träffande i en kommentar i DN. Hon har läst skrivningen före och efter att Björklund varit där och petat och ser knappt någon skillnad. Lite på samma sätt känner jag när jag läser den nya läroplanen.

Gång på gång har Jan Björklund beskyllt den rådande läroplanen för att vara flummig. Den nya läroplanen skulle bli ett under av tydlighet och fokus på kunskap, som i Björklunds tappning brukar betyda mätbara faktakunskaper. Men en läroplans resonemang kring kunskap, lärande, samhälle och individ ligger troligen på för hög nivå för Jan Björklund. Här har uppenbarligen andra fått ta över och skapat en läroplan som i det mesta är lik den gamla. Kunskap framhålls fortfarande bestå av flera delar (fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet). Krav på skolan att arbeta ämnesövergripande, att eleverna ska ges inflytande över undervisningen och att det är skolans och lärarnas uppgift att stimulera elevernas nyfikenhet och lust att lära stadgas. Liksom att undervisningen ska kännas meningsfull för eleverna, att samhörighet, empati och solidaritet ingår i vad eleverna ska få med sig från skolan och att man ska iaktta respekt för den enskilda individens integritet. Det nya består mest i att kursplanerna presenteras ihop med läroplanen. Men kursplaner i sig är ju inget nytt. I vissa ämnen har de visserligen blivit mer uppstyrda men för andra ämnen är de sig ganska lika. Det är mycket svårt att hitta något som kan anses särskilt banbrytande eller upprörande. Det som kan oroa är att i en tidspressad vardag blir kanske bara det som är enklast avcheckbart genomfört medan mer krävande undervisningsmoment riskerar få stryka på foten.

Läroplan och kursplaner ger hur som helst även fortsättningsvis stöd åt en bred kunskapssyn och ett brett samhällsuppdrag för skolan, där den enskilda individens behov och nyfikenhet ska vara styrande. Jag kan leva med den nya läroplanen och jag kan leva med de nya kursplanerna också. Det jag inte kan leva med är den urbota korkade retoriken kring lärande och kunskap och det håll den styr skoldebatten och skolans praktik åt. Det är där det där skramlet ställer till problem.

kronikor