Spara pengar, spara lidande. GP mars -10

  Barngrupperna i förskolan i Göteborgs bara växer och samtidigt fortsätter gängkriminaliteten att orsaka stora skador. Ett direkt orsakssamband saknas naturligtvis eftersom gängen inte rekryterar från förskolorna, men om vi funderar över hur vi på längre sikt ska hindra gängen från att växa finns plötsligt sambandet där.

2004 kom en statlig rapport som fick namnet Tänk långsiktigt! och som visade på hur tidiga investeringar i barns välfärd och hälsa gav goda förebyggande effekter på lång sikt, vad gällde sådant som psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. I rapporten konstaterades att man kunde spara mycket stora summor på tidiga insatser. Ganska självklart kan man tycka men tydligen ändå svårt att implementera i praktiken. I nyutkomna rapporten Nu – inte senare! (utgiven av Stiftelsen Allmänna barnhuset) dammas den tidigare rapporten av. Journalisten Bitte Lundborg berättar om ett antal kommuner där man som konsekvens av den tidigare rapporten har sökt nya vägar för att förebygga sociala problem tidigt, och hon intervjuar forskare och politiker. Claes Sundelin, professor emeritus i socialpediatrik, konstaterar, föga överraskande: ”Poängen med god kvalitet i förskolan och skolan är att färre barn och unga hamnar i riskzonen.”

Under en trettioårsperiod kan enligt rapporten en enda missbrukare kosta samhället 12-15 miljoner. För samma summa går det att göra enorma förbättringar på en förskola eller skola. Så vad är det som hindrar kommunerna från att göra rätt investeringar? Svaren tycks vara flera. Kostnaderna för tidiga investeringar görs inom en kommunal enhet (exempelvis utbildningsnämnden) medan besparingarna hamnar på helt andra enheter (t ex socialnämnden eller landstinget), vilket inte främjar samarbete. Kostnaderna bokförs på kort sikt medan vinsterna ses först på lång sikt. Och ansvariga tjänstemän och politiker ser inte investeringar i människor som just investeringar utan bara som kostnader.

Så skulle det emellertid inte behöva vara. Rapporten visar på kreativa samarbeten mellan olika instanser och nationalekonomen Ingvar Nilsson berättar att kommuner faktiskt kan föra in investeringar i förebyggande åtgärder som en tillgång i kommunens balansräkning, på samma vis som man kan göra med exempelvis byggandet av ett nytt kommunhus. Inom det privata näringslivet bokförs ofta immateriella tillgångar, såsom kunskap, och så kan kommuner också göra.

Många exempel på hur man kan tänka och arbeta rent praktiskt, för att spara pengar och lidande, ges i rapporten. Kanske skulle Göteborgs politiker och tjänstemän ta och läsa den?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s