Idag börjar SVT sända Ebba von Sydows 15 avsnitt långa programserie Det kungliga bröllopet. Det går inte att låta bli att fundera över om det var med avsikt eller i brist på eftertanke som programstarten förlades till Internationella kvinnodagen. För vad kan passa sämre den åttonde mars, än berättelsen om en ung kvinna bland vars främsta uppgifter i livet ingår att se representativ ut, föda fram en tronarvinge och fylla ut vår önskan om saga och glamour i vardagen, och som måste fråga pappa om lov för att få gifta sig? Att hennes titel blir ”statschef” och att det i hennes kommande äktenskap är hon som kommer ha högst rang är inget mer än anomalier i sammanhanget. Som symbol för en modern kvinnoroll fungerar Victoria synnerligen illa. Man behöver bara titta på de närmast parodiskt kvinnliga poser hon intar i officiella sammanhang, med huvudet lätt på sned, ett milt leende, benen sedesamt ihophållna och lagda lätt på sned – det är knappast en kvinna med makt hon försöker framställa utan en traditionellt undergiven flickkvinna.

Beslutet att tillsätta Ebba von Sydow som programledare för SVT:s stora satsning inför bröllopet är en mycket stark garanti för att inget större ifrågasättande av tingens ordning kommer att ske. Folket ska serveras en konserverad gröt bestående av traditioner, klänningar, kungligt skvaller, smycken, traditionell kvinnlighet, romantik och bröllopsförberedelser och hela den politiska manifestation som ett kungligt bröllop faktiskt också utgör kommer med största sannolikhet drunkna i ett hav av gräddfärgad satäng och slisk.

Vad är det som får annars intelligenta människor att helt tappa huvudet när prinsessor kommer på tal? Jag kan förstå lockelsen på förskolebarn, men knappast på programplanerare på SVT. SR är för övrigt inte mycket bättre. Som reporter till P4:s bröllopssatsning har man anställt en ung man vid namn Niklas Ek, vars främsta meriter för jobbet består i att han arbetat som ljudtekniker – och är kompis med den blivande brudgummen. Som expertkommentator har man anlitat Elisabeth Tarras-Wahlberg. Här ska minsann också hyllas och gullas.

Jag säger inte att SVT och SR kommer vara värre rojalistiska än andra medier – de kommer troligen göra ett och annat kritiskt inslag i andra program och bli slagna med hästlängder i skvallergenren av de flesta kommersiella medier. Men hur mycket korkad monarkireklam ska vi egentligen behöva stå ut med för våra licenspengar? Man borde kunna förvänta sig lite mer av public service.