När kompisarna badar står Alf bredvid och tittar på och när de ska plaska i ett dike väljer han att stanna hemma. Alf är huvudperson i Eva Lindströms nya bilderbok Jag tycker inte om vatten. Han inte bara ogillar vatten utan verkar tycka att allt som har med vatten att göra är skrämmande. När grodyngel ska släppas ut i en damm blir det för mycket för honom: han vänder sig bort och håller för ögonen för säkerhets skull.

Eva Lindström fångar på ett bra sätt vilken stor roll vatten ofta spelar i barns liv och vilket socialt handikapp det kan medföra att då inte tycka om vatten. När Alf och kompisen Igor välter med sin kanot förfasar sig Alf över våta kläder och uppblött matsäck. Igor sliter i stället glatt av sig de våta paltorna och beger sig åter ner till stranden, för att bada. Alf har kompisar men är ändå hela tiden lite bredvid och lite udda.

Jag tycker inte om vatten är vackert illustrerad, i Eva Lindstöms säregna stil. Det är något med bilderna som får mig att associera till Roy Anderssons filmer: kanske den nedtonade färgskalan och de sparsmakade miljöerna men också de fulsnygga figurer hon tecknar. Hennes barn är aldrig söta, de har potatisnäsor, stripigt hår och är spolformade.

I tidigare böcker, som I skogen och Min vän Lage har Lindströms berättarstil utmärkts av oförutsägbarhet och crazyhumor. Denna bok kännetecknas snarare av banal vardaglighet och ganska intetsägade story. Efter att i ett antal scener visat att Alf inte tycker om vatten och att det medför problem för honom får man på sista uppslaget se Alf flyta omkring på en luftmadrass och glädjas över att han inte är en groda. Det känns lite tunt. Jag tycker inte om vatten lever främst på sina bilder.

Eva-Lotta Hultén

Eva Lindström

Jag tycker inte om vatten

Alfabeta