Vad händer med människor som gör sin militärtjänst i en ockupationsmakt? Yael, Lea och Avishag är tre unga kvinnor, vänner sedan barndomen. Kort efter att de gått ut skolan blir de en del i det maskineri som upprätthåller den rådande ordningen i Israel. Under två år vaktar de vid vägspärrar, tränar andra rekryter och bevakar gränsen mot Egypten. Alla tre är både rädda, uttråkade och förvirrade. Dagarna som passerar är i stor utsträckning lika varandra; avbrotten består mest av våld, ibland riktat mot dem, oftast mot andra. Avhumaniseringen av både soldaterna och dem som betraktas som fiender är ständigt närvarande.

De unga soldaterna ges få redskap för att förstå och hantera det som händer dem. De ser andra dödas, och kränkas och bidrar själv till förnedring, eller vänder bort blicken. Deras drömmar och viljor tas ifrån dem och de både hårdnar, luckras upp och trasas sönder. När de två åren har gått försvinner Avishag in i en depression som passiviserar henne, Yael flyr genom ständig aktivitet och resor runt i världen och Lea upprätthåller en städad yta men under den flyter mardrömmar ihop med verkligheten.

Författaren Shani Boianjiu är född 1987 och gjorde själv sin militärtjänst i Israel innan hon skrev Det eviga folket är inte rädda. I boken ger hon röst inte bara åt de tre unga kvinnorna som är bokens huvudpersoner utan också åt andra soldater, åt anhöriga, palestinier och fattiga ukrainskor som importeras för att bli sexslavar.  Rösterna berättar om allt det onda vi människor kan utsätta varandra för men det saknas heller inte ömhet och humor. Detta är slitsam men också oerhört gripande och givande läsning, inte minst för språkets skull. Boianjiu vet hur hon ska använda sig av det för att skildra både mörker och ljus.

Eva-Lotta Hultén

Det eviga folket är inte rädda

Shani Boianjiu

Översättning: Erik MacQueen

Natur&kultur