Om man kan bli förälskad i en bok så har jag just blivit det.

Stina Wirsén har tidigare illustrerat en lång rad barnböcker, bland andra de spralliga böckerna om Rut och Knut, som Carin Wirsén skrivit texten till, och de lite filosofiska Vem-böckerna om bland annat döden, ilska och makt. Stina Wirséns nya bilderbok Jag handlar om ett mycket litet barn och är en utvecklingspsykologisk resa.

Det börjar med en förlossning, som med Wirséns karaktäristiska stil skildras med bara några streck. Jaget föds, ber att bli hållet och omsluts genast av en famn. På nästa uppslag är det sedan dags att bli släppt och därpå följer en resa på en hundrygg, en båtfärd utan styrmöjligheter, ett möte med en tiger, en tugga på en frukt från kunskapens träd (att döma av ormen runt stammen), en flygfärd med en fågel och så det livsfarliga fallet – som slutar i den lyckligtvis fortfarande emottagande famnen och i en trygg säng.

Varje sida har sin färg, allt är enkelt tecknat med svart tusch. Historien innehåller knappt fler ord än jag använde för att återberätta den. Ändå är det en fantastisk liten bok. Vi föds och vi behöver trygghet och frihet i kombination. Rätt att upptäcka och rätt att tas emot när vi faller. Den farliga tigern morrar men går snällt vidare när barnet ber ”Tiger, ät inte mig”. Värnlöst möter den lilla livets faror men tillit och öppet sinnet räddar. Och föräldern (som bara är just famn och händer) låter barnet söka sin egen väg utan pekpinnar.

Det är naket och vackert. En snabblektion i konsten att upptäcka livet och konsten att vara förälder i ett.

Eva-Lotta Hultén

Stina Wirsén

Jag

Bonnier Carlsen