I pengarnas tid. Recension GP augusti -09

För den som vill kritisera det västerländska ekonomiska systemet är det för tillfället något av öppet mål (även om jag gissar att den öppningen är ytterst tillfällig) men Niall Ferguson tillhör inte dem. Ferguson är professor i historia och ekonomi vid Harvard och i boken I pengarnas tid gör han både översikter och djupdykningar i pengarnas och finansmarknadens historia. Att han kan sina ämnen behöver man inte tvivla på men han är en person som anser att de som är ”smarta” tjänar pengar och han tycker det är positivt när fackföreningar förlorar makt eftersom han menar att det är bra för ekonomin. Han lyckas också framställa sådant som materialism och kolonialism i ganska positiv dagar enligt någon slags idé om att mer pengar är mer eller mindre synonymt med utveckling och lycka. Med andra ord konstaterar jag ganska snabbt att Ferguson och jag har olika utgångspunkter när vi betraktar fenomenet pengar. För Ferguson verkar det inte riktigt finnas någon värld utanför finansvärlden och heller inga värden som inte går att mäta i pengar. Går det bara bra ekonomiskt för ett land så är allt frid och fröjd om man får tro denne Harvardprofessor och det känns ju som en ganska torftig och oreflekterad inställning till ämnet.

I pengarnas tid är alltså en bok skriven av en skolad ekonom, upptagen och väl etablerad i ekonomgiganternas krets och den tycks också skriven främst för ekonomer eller möjligen människor som ägnar största delen av sin fritid åt aktiehandel i olika former. Det kryllar av ekonomiska termer och för en lekman relativt invecklade formler och samband. Detta är alltså ingen bok man direkt lustläser – om man inte hyser ett närmast perverst intresse för ekonomi – men den är ändå onekligen spännande. Bitvis är den också ganska läsbar, främst i de avsnitt med mer anekdotisk stil, som gärna fått vara fler.

Framför allt är det sex frågor Niall Ferguson kretsar kring: hur pengar skapas, hur skulder kan buntas ihop och förvandlas till tillgångar, hur centralbankerna blundar för finansbubblor, hur försäkringsmarknaden har utvecklats, hur den senaste bolånebubblan uppkom och hur den ekonomiska symbiosen mellan Kina och USA ser ut. Under dessa rubriker tittar han närmare på sådant som familjen Rotschilds betydelse för framväxten och utvecklingen av obligations- och bankmarknaden, hur de första aktierna uppstod, hur Chiles ekonomiska fall och uppgång gestaltade sig (och han ger en mycket annorlunda bild än den Naomi Klein gav i Chockdoktrinen), hur de som hanterar bankväsendet har haft makt att avgöra om krig ska startas eller ej, hur den amerikanska bolånemarknaden kraschade på grund av subprimelån (som i sin tur fanns att ge i överflöd på grund av pengar från den kinesiska finansmarknaden), och mycket annat. Om Niall Ferguson har någon mission så är det att dagens kapitalistiska system ska stärkas och bli mer uppmärksamt på riskerna med finansbubblor. Delvis tycks han mena att detta är en utbildningsfråga. Om folk i gemen bara lär sig mer om hur finansmarknader fungerar så kommer mycket att lösa sig av sig självt. Men också de finansiella storspelarna rekommenderas av Ferguson att skaffa sig nya insikter – i psykologi. Tron på homo oeconomicus (en helt rationellt tänkande och handlande varelse) måste avskaffas för att ge plats åt de högst verkliga människorna, menar Ferguson. De som inte alls är särskilt rationella utan följer med flocken, underskattar risker i vissa situationer och överskattar dem i andra, har svårt att avgöra vilken information som är relevant och vilken som bör sorteras bort och som gärna hemfaller åt önsketänkande. När dessa irrationella varelsers girighet plötsligt vänds till rädsla spricker lätt en alltför kraftigt uppblåst bubbla. Det gäller i nutid såväl som i början av 1700-talet då den företagsamme skotten John Law investerade och spekulerade i det franska Västindiska kompaniets framtida vinster och orsakade en finansbubbla som fullständigt kraschade den franska ekonomin och ruinerade det franska hovet. Kan vi alltså ta med människans irrationalitet i beräkningarna kan vi slippa mycket turbulens på finansmarknaden, menar Ferguson.

Niall Ferguson berättar om John Law och andra ekonomiska krascher de senaste århundradena för att han vill att vi ska lära av historien. Det vore säkert bra, men lite mer regleringar skulle kanske inte skada det heller. Vårt finansiella system framstår som ett gigantiskt monopolspel även i Fergusons tappning och det borde göra vem som helst med en gnutta socialt ansvarstagande bekymrad. Historiekunskaper är trots allt inte så mycket att hålla sig i när girighet, flockmentalitet och rädsla härjar i den kollektiva kroppen. Inte om social rättvisa, en effektiv fördelningspolitik eller en ekologiskt hållbar utveckling är målen i alla fall.

Eva-Lotta Hultén

Niall Ferguson

I pengarnas tid

Albert Bonniers förlag

2 reaktioner på ”I pengarnas tid. Recension GP augusti -09

  1. […] Här och här kan man läsa mina recnesioner av två väldigt olika böcker som båda handlar om pengar. Den första är srkiven av Harvardekonomen Niall Ferguson och heter I pengarnas tid. Den andra är skriven av författaren och systemkritikern Ellen Hodgson Brown och heter Bankerna och skuldnätet. Like this:GillaBli först att gilla denna post. Skrivet av Eva-Lotta Hultén Arkiverad i Uncategorized Lämna en kommentar » […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s