En mamma i ett fjärran land tar sitt lilla barn i ett knyte och ger sig ut på resa. Någonstans längs vägen kommer de ifrån varann och knytet hamnar på ett tåg i främmande land. Han blir upphittat av en stins som tar med honom hem men det är inte så lätt att vänja sig vid en ny värld, ny mat och en ny förälder. Den lilla varelsen, som kanske är ett människobarn men lika gärna kan vara ett troll, får namnet Kokong. Kokong har svårt att acklimatisera sig och ”fräser och spottar värre än fem igelkottar”, välter möbler, matvägrar , brottas med sina svåra minnen och rymmer. Den tålmodigt kärleksfulle stinsen hämtar tillbaka honom igen.

Maud Mangolds och Sassa Buregrens bilderbok Kokongs långa resa är en saga om att som barn tvingas med på en förälders flykt, komma på villovägar och försöka finna ro och trygghet med en ny vuxen när ens mamma har försvunnit. Berättelsen, på rim, är en drömsk och melankolisk berättelse för de riktigt små och ger en stark känslomässig ingång till det ensamkommande flyktingbarnets, eller kanske det redan halvstora adoptivbarnets situation. Sassa Buregrens akvarellillustrationer förhöjer vemodet och sagotonen ytterligare.

På bokens sista uppslag har Kokong krupit in i magen på stinsens stora moraklocka – där han sitter i fosterställning som vore klockan en livmoder. Stinsen sjunger för honom och Kokong är av allt att döma tillfreds – det går att börja om. Det är väl att denna fina och sorgliga bok slutar ganska lyckligt för en berättelse om att komma ifrån sin mamma och hamna hos en främling kan självklart lätt bli ångestskapande för ett litet barn. Mangold och Buregren tar sig an det svåra ämnet med stor känslighet.

Eva-Lotta Hultén

Kokongs långa resa

Maud Mangold (text

Sassa Buregren (bild)

Kabusa böcker