Kungens barn. Barnboksrecension GP mars -14

Andra världskriget härjar och Jeremy och Cecily evakueras tillsammans med sin mor från London till sin farbrors stora gods ute på landet. De får sällskap av flickan May som ensam skickats till landsbygdens trygghet av sin mamma. Mellan Cecily och May uppstår genast en kamp om makt och självbestämmande. Cecily är socialt klumpig och den barnsligare av de två men likväl tycker hon sig ha rätten att styra över May. Men May är inte den som låter sig styras; hon har stark integritet och vilja.

ALMA-pristagaren Sonya Harnett låter spelet mellan Cecily och May spegla spelet mellan parterna i det pågående kriget och frågan om vad makt gör med människor är också ett återkommande samtalsämne mellan bokens olika karaktärer. Jeremys och Cecilys far är en högt uppsatt person (exakt vad han sysslar med framgår aldrig) och rapporterar regelbundet till sin bror på godset om vad som händer i kriget. Den fjortonårige Jeremy hör och begrundar, känner sig maktlös och drömmer om att få göra en insats.

Parallellt med kammarspelet inne i det stora huset och skildringarna av det skrämmande krigets utveckling innehåller boken ännu en berättartråd. I en slottsruin på godsets ägor möter Cecily och May två pojkar iklädda sammetskläder och mantlar. De tycks övergivna och rädda men vill inte ha den mat flickorna förser dem med. Om kvällarna berättar farbrodern den rysliga historien bakom ruinen, om två pojkar av kunglig börd, som kanske en gång gömdes undan där för att inte hota sin farbror hertigens väg mot kungatronen.

Sonya Hartnetts bok Kungens barn påminner en del om den engelska barnboksklassikern Den hemliga trädgården (med fler i samma genre), med sitt stora, dystra hus, sina viljestarka barn och sin känsla av mystik. Den gammaldags stilen går så långt att boken utan problematisering anammar den tidens syn på flickor och pojkar, vilket ibland stör mig. Men i Hartnetts berättarvärld är människor komplexa, ofta motsägelsefulla och det går aldrig att i förväg räkna ut deras nästa drag.

Kungens barn är en underbart mångbottnad och hela tiden spännande berättelse om intriger, samspel, krig, behovet att känna sig behövd och om hur historiens händelser hänger samman i en lång kedja.

 

Eva-Lotta Hultén

 

Kungens barn

Sonya Harnett

Översättning: Helena Ridelberg

Atrium förlag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s