Många är de småbarnsmammor som hörts ursäkta att de inte lever jämställt: egentligen har de ambitionen att dela lika men ”han kan inte vara ledig från arbetet” eller ”det är jag själv som väljer att ta mer ansvar”. I boken Skriet från kärnfamiljen vänds och vrids på dessa, och en del andra, vanliga argument mot varför det ”inte passar just oss” att leva jämställt. Varför lurar vi oss själva och andra till att tro att vi är nöjda med mindre än hälften och varför förlorar både vi och resten av våra familjer, och även alla kvinnor som inte har barn, på att vi missar den privata jämställdheten?

Tinni Ernsjö Rappe har i ett par tidigare böcker, tillsammans med Jennie Sjögren, skrivit om hur man som ung kvinna och mamma kan hitta balans i livet. Med Skriet från kärnfamiljen har hon bytt parhäst till Rebecka Edgren Aldén, men stilen och upplägget känns igen. Det är lättläst och lite småpratigt men med argumentation som hämtar tyngd från forskning och statistik. Edgren Aldén och Ernsjöö Rappe använder exempel från sina egna och sina vänners liv och läsningen känns lite som att prata feminism med ett par kloka vänner över ett glas vin. Man känner igen sig, får lite nya infallsvinklar, håller med ibland och ibland inte. Budskapet är att det går att kombinera små barn med ett stimulerande yrke, också för kvinnor, om man kräver jämställdhet i familjen och lär sig rensa bland sysslorna.

Författarna är båda journalister i Stockholm, de har arbetat på tidningar som Svenska dagbladet, Mama och Family living (och erkänner villigt att de antagligen bidragit till att späda på många småbarnsmammors inredningshets och perfekta-mamman-stress) och det är kanske inte direkt vårdbiträdet som gift sig med en busschaufför som kommer känna igen sig i bokens anekdoter. Men med det sagt är detta ändå en bok att rekommendera till många, många småbarnsföräldrar (jo, pappa mår också bra av att läsa det här).

Skriet från kärnfamiljen

Rebecka Edgren Aldén, Tinni Ernsjöö Rappe

Albert Bonniers förlag