Är livskunskap flum som bör plockas bort eller är det i stället nyckeln till framtiden? Läser man jobbannonser efterfrågas social kompetens, samarbetsförmåga, driftighet och förmåga att hålla många bollar i luften. Hur lär man sig sånt? Och hur ska samhället hantera den ökande psykiska ohälsan bland unga?

Det går antagligen inte att hitta en enda människa med anknytning till den svenska skolvärlden som tycker att det är onödigt att lära alla barn läsa, skriva och räkna (meningsskiljaktigheterna kring det handlar snarare om hur man ska gå till väga för att lyckas) så låt oss lämna den debatten därhän och i stället fundera över vilka ytterligare kunskaper man behöver för att klara sig i livet. Kanske kan man dela in vårt kunskapsbehov i tre delar: kunskap för försörjning, kunskap för att delta i samhället och kunskap för personligt välbefinnande. Vad skolan ska tillgodose går naturligtvis att diskutera men om man ser människan som en helhet och samhället som bestående av alla de enskilda individer det hyser så är det svårt att landa i annan slutsats än att de tre kunskapsbehoven hänger ihop och samspelar med varandra.

PISA-proven – en av de internationella skolkunskapsmätningar som oftast refereras till i skoldebatten – är tänkta att testa hur väl deltagande länders utbildningssystem rustar eleverna för att möta framtiden. Jarl Bengtsson var under många år forskningschef vid OECD:s utbildningsenhet i Paris och var med och arbetade fram proven. Han menar att de ger bra mått på vad våra skattepengar till skolan ger i form av resultat men han är också kritisk:

– De som gör frågorna sitter i Boston och Melbourne och frågorna ska fungera i alla länder som deltar. PISA tar ingen hänsyn till enskilda länders egna mål med sin skola och det är ett demokratiskt-politiskt problem.Visst behöver man veta vissa bassaker men skolan har blivit encyklopedisk och alla ska kunna allt. Det viktigaste när den obligatoriska skolan slutar är att man har lagt en grund för lust till livslångt lärande – det är fundamentalt för det moderna kunskapssamhället. Idag går runt 25 procent ur grundskolan med en avsky för utbildning; det är allvarligt, konstaterar Jarl Bengtsson.

I rapporten Företagens kompetensbehov (Svenskt näringsliv, 2006) önskar författarna utöver baskunskaper och mer utvärderingar också att skolan skapar företagsamhet, initiativkraft, förmåga att identifiera möjligheter och omsätta dem i handling, engagemang och ansvar hos eleverna. Så hur gör man barn initiativrika, engagerade och ansvarsfulla? Sker det med hjälp av tidigare betyg, fler prov och mer disciplin eller kan det kanske krävas goda kunskaper i pedagogik och psykologi och förmåga att skapa bra relationer med barnen?

NUTEK är statens verk för näringslivsutveckling och sedan slutet av 90-talet arbetar man med entreprenörskapsfrämjande insatser i skolan. 2007 gav verket ut boken Så tänds eldsjälar – en introduktion till entreprenöriellt lärande. Jag träffar författarna Marielle Petersson och Christer Westlund på biblioteket i Karlstad en dag då vädret gör sitt bästa för att övertyga mig om att sola i Karlstad inte bara är en myt. Förutom att Marielle och Christer praktiserar entreprenöriellt lärande på en gymnasieutbildning i Sunne håller de högskolevaliderade utbildningar och handleder pedagoger som vill arbeta enligt deras metoder.

Marielle Peterson förklarar att deras undervisningsmetoder syftar till att utveckla elevernas vilja och förmåga att driva egna idéer och ta eget ansvar. Att de har en helhetssyn på eleverna blir snabbt tydligt när man läser deras bok och bland de 22 kompetenser de menar att deras arbetssätt främjar finns tålamod och uthållighet, värderingstydlighet, självkänsla och självförtroende, omvärldsorientering och motivation och framtidstro. De vill hellre prata om kompetenser än om kunskaper eftersom det är kopplat till sammahang, handlingsförmåga och avsikt.

– Syftet är att göra barn och unga självständiga och självgående både socialt och yrkesmässigt, förklarar Marielle Peterson.

– Och att skapa en meningsfull skola som ger människor trygghet med det samhälle vi har idag, tillägger Christer Westlund.

De menar att eftersom vi inte vet vilken kunskap man kommer behöva i framtiden måste skolan stimulera förmågan att tänka nytt och att ändra på saker.

Idéerna har de hämtat ur etablerad arbets- och organisationspsykologisk, pedagogisk och sociologisk forskning.

– Vi har översatt det som ofta ses som flummigt i läroplanen, brutit ner och strukturerat det och lagt upp strategier för hur man kan arbeta med läroplanens strävansmål och stimulera eleverna, säger Christer Westlund.

Att inte all kunskap är mätbar är nog de flesta som arbetar i skolans värld överens om men i en skola där alltmer fokus läggs på prov och betyg är risken stor att icke mätbara områden kommer i kläm. Enligt Jarl Bengtsson ligger Sverige till exempel mycket långt framme när det gäller att lära barn ett demokratiskt förhållningssätt och att debattera, diskutera, ifrågasätta, samarbeta och söka information på egen hand. Varför hör vi så litet om det? Och varför frikopplas PISA-resultaten ofta från de samhällen de görs i? Som Jarl Bengtsson påpekar är PISA ett alldeles för enkelt instrument för att utvärdera något så komplext som ett utbildningssystem och han tar Finland, med höga PISA-resultat men också hög ungdomsarbetslöshet som exempel. Uppenbarligen räcker inte höga PISA-resultat för att klara sig i samhället, i alla fall inte i Finland.

Man gör vare sig bra ifrån sig på prov, startar projekt eller deltar i samhällslivet om man mår psykiskt dåligt och vi lever i ett samhälle som får alltfler unga att må dåligt och känna stress. Sedan 1980 har de unga kvinnor som får vård för depression och ångest ökat åtta gånger och antalet unga män med psykiska problem ökar också. 2006 blev en utredning tillsatt av förra barn- och ungdomsmininstern Lena Hallengren, om ungas psykiska ohälsa, klar. Några slutsatser är att ohälsan beror på en osäker arbetsmarknad och på en ökad individualisering. Utredarna konstaterar att träning av barns emotionella förmåga i förskola och skola minskar risken för psykiska problem och föreslår översikter av pedagogiska metoders effekter på psykisk hälsa samt regelbundna mätningar av barns psykiska hälsa och deras upplevelser av skolmiljön. Vad som kommer hända med de konkreta förslagen är ännu inte klart och man kan bara hoppas att ansvariga skolpolitiker tar rapportens slutsatser på allvar.

Ingen människa är en ö, och ingen skola är det heller. Ett ord som gång på gång återkommer i mitt huvud är helhet. Fakta är bara en del av helheten ”kunskap” och för att eleven ska kunna lära måste vi också se den som en människa i sin helhet, inte bara som en maskin att programmera in fakta i. Och till sist: för att skolan ska fylla en samhällsfunktion måste vi sluta se på den som en fabrik som ska leverera mätbara kunskaper (något som bara kan leda till ett lärande för proven i stället för lärande för livet) och se på den som en del i en helhet – ett samhälle. Ett samhälle som är i stor förändring och där vi har bara vaga aningar om vad för typ av kunnande framtiden kommer efterfråga och framtidens individer behöva. Lusten och förmågan att lära nytt är inte mätbar, men kanske ändå det allra viktigaste skolan har att förvalta och arbeta med.

Faktaruta

Den gällande läroplanen kom 1994 och innehåller information om skolans värdegrund och uppdrag samt mål att sträva mot och mål att uppnå. Under rubriken ”kunskaper” fastslås att skolan ska sträva mot att varje elev utvecklar sitt eget sätt att lära och tillit till sin förmåga och lär sig reflektera över erfarenheter. Några mål att uppnå är att behärska svenska språket och kunna lyssna och läsa aktivt, uttrycka idéer och tankar i tal och skrift och behärska grundläggande matematiskt tänkande.

PISA – OECD:s mätning av kunskaper i naturvetenskap, matematik, problemlösning och läsförståelse hos femtonåringar. Svenska elever ligger på eller över snittet på alla områden.

EU-kommisssionen har slagit fast åtta nyckelkompetenser: 1. Kommunikation på modersmålet 2. Kommunikation på främmande språk 3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens 4. Digital kompetens 5. ”Lära att lära” 6. Interpersonell, interkulturell och social kompetens samt medborgerlig kompetens 7. Entreprenörskap och företagaranda 8. Kulturella uttrycksformer

Citat: ”Att lära sig hur man utvecklar en ståndpunkt, hur man försvarar den och att inse när man har fel, är inte någon exklusiv verksamhet förbehållen eliter; det är i själva verket demokratins kärna.”

Roger Säljö, professor i pedagogik, i boken I kunskapens namn

ra kunskap