Pojkar kan visst skriva. Genusskolan/NIKK magasin oktober -14

Pojkar kan visst skriva! Så heter forskaren Katharina Anderssons avhandling där hon studerar vad eleverna faktiskt kan, i stället för att leta efter brister. Genom att analysera endast pojkarnas texter kunde deras förmågor undersökas och tolkas utan att samtidigt jämföras med flickornas.

För sin avhandling i pedagogik läste Katharina Andersson 231 pojkars texter, sammanlagt 900 texter, som författats inom ramen för de nationella proven i svenska i årskurs tre.

– Pojkarna visade sig vara duktiga på intertextualitet, på att anpassa sina texter efter mottagaren och på att rätta sitt språk efter förväntningarna, berättar hon.

Nyckelbegreppen för hennes avhandling är pojkar, skrivkompetenser och prov. Hon har bland annat använt sig av norske professorn Kjell Lars Berges forskning kring bedömning av skrivkompetenser. Han problematiserar hur texter ska bedömas och pekar på svårigheterna med att skapa ett skrivprov som mäter rätt saker. Han konstaterar också att norska elever är betydligt duktigare på att skriva berättande än resonerande texter. Katharina Andersson använder sig även av finska professorn Ria Heilä-Ylikallios forskning kring pojkars skrivande och deras attityder till läsande och skrivande. Heilä-Ylikallio var Katharina Anderssons handledare.

Katharina Andersson konstaterar att alla nordiska länder redovisar sina nationella resultat utifrån biologiskt kön och ställer pojkar och flickor emot varandra. Flickornas resultat faller alltid bättre ut än pojkarnas.

Att låna är inte brist på fantasi

Katharina Andersson är utbildad lågstadielärare och reflekterade som pedagog över hur pojkar och flickor hela tiden ställdes emot varandra. Under en kort period hade hon en klass med enbart pojkar och då blev det extra uppenbart att vi är så mycket mer än vårt kön.

– Eleverna blev tydligare som individer, med alla sina olikheter. Det blir stereotypt att bara dela upp utifrån kön, säger hon.

I sin undersökning läste Katharina Andersson pojkarnas texter förutsättningslöst och letade efter sådant som visade att de förstod hur skrivande går till. Hon såg att de var duktiga på att använda sig av de texter som de fått för att klara uppgiften, men också på att väva in berättelser från folksagor, barnlitteratur, TV, film, dataspel och nyheter. Hon berättar om en pojke som med stor inlevelse skrev sin egen version av sagan Hans och Greta – utan Greta.

– Att låna bedöms av många andra forskare som brist på fantasi men jag tänkte på Pär Lagerkvists bok Barabbas. Han skrev sin egen version av en bibelberättelse och fick nobelpriset i litteratur. Det borde räknas som intertextualitet också när barn gör så.

De nationella proven lurar barnen

De nationella proven i svenska mäter för snävt, tycker Katharina Andersson. Hon är rädd att allt ljus på det som går dåligt för pojkarna ska leda till att de slutar skriva, och skulle vilja se en undervisning som i högre utsträckning utgår från vad pojkarna kan – och förstärker det.

– Att få dem att våga använda språket är ett viktigt värnande av demokratin. Alla behöver kunna uttrycka tankar och åsikter och pojkar behöver veta att de också behövs, annars bygger vi inte ett bra samhälle, säger hon, och pekar på risken för att den som inte kan uttrycka sig verbalt i stället tar till nävarna.

2009 års nationella prov i svenska, som är de som Katharina Andersson studerat, hade rädsla som tema för de narrativa texterna och djurens kommunikation för faktatexterna. Kriterierna är fasta för de nationella proven; de som bedömer tittar på elevernas förmåga att skriva fullständiga meningar med stor bokstav och punkt, deras stavning och om de åstadkommit en handling med början och slut. Läraren läser och räknar antal rätt och avgör om eleven blir godkänd eller ej.

– Eleverna luras att tro att ämnet är viktigt och lägger krutet på innehållet men sedan är det nästan enbart formen som bedöms. Vi missar massor med kompetenser och det är orättvist mot barnen, säger hon.

Politiker måste ställa andra frågor

Katharina Andersson vill se bättre instruktioner för proven och en bredare bedömning.

– Det borde tydligare framgå för eleverna vad det är som kommer bedömas och vi måste beakta fler kompetenser. Människor växer av att få positiv feedback och då klarar de också bättre att ta till sig negativ.

Skolverket i Sverige, som skapar proven, rekommenderar redan idag att lärarna markerar de stycken som fungerar bra, så att eleverna kan se vad de kan, men i de texter Katharina Andersson läste hade det gjorts mycket sällan, kanske för att det inte handlade om sådant som lärarna enligt Skolverket ska bedöma.

Hon önskar också att de nationella proven i högre utsträckning användes som underlag för formativ bedömning.

– Nu görs de i maj på vårterminen i trean och det lämnar inte mycket tid för återkoppling innan sommaren.

Katharina Andersson hoppas att lärare och lärarstudenter ska läsa hennes avhandling och att den ska bidra till att deras syn på hur en text ska läsas och bedömas förändras. Hon skulle också önska att hennes resultat når fram till politiker så att de inser att resultatredovisningar inte berättar hela sanningen utan är en återspegling av att som man ropar får man svar.

– Ibland måste vi ställa andra frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s