Hur kan förskolan undvika att exponera barns ekonomiska situation? Och hur gör man alla familjekonstellationer självklara?

I boken Normkreativitet i förskolan tar författarna Karin Salmson och Johanna Ivarsson upp alla sorters normer: könsbundna, åldersrelaterade, religiösa, funktionsnormer, sexualitetsnormer, etniska och socioekonomiska och förklarar hur vi hjälps åt att bära upp dem. De visar att förändringar i förskolan måste börja med att vuxna vänder den kritiska blicken mot sig själva och sina egna värderingar.

Effektivt, och med konkreta exempel, tar de också udden av vanliga invändningar mot att arbeta normkritiskt i förskolan, som att barn är för små för att prata om homosexualitet (varför skulle de vara det, vi pratar ju heterosexualitet med dem hela tiden och det är vuxna som sexualiserar allt utanför heteronormen, inte barn) eller att det faktiskt är skillnad på pojkar och flickor (variationerna är större inom könen än mellan men vi osynliggör dem som bryter normer, och det gäller framför allt pojkar).

Målet är att alla barn ska tillåtas att utvecklas enligt ett oändligt antal spår i stället för de få samhället hittills tillåtit bli upptrampade. Den aktuella barngruppen är utgångspunkten. Tycker inte barnen att det är något konstigt att ha två mammor bör förskolans personal inte heller problematisera det.

Begreppet normkritik är relativt nytt och den här boken handlar alltså om normkreativitet. Vad är då skillnaden? Den adderade kreativiteten handlar om att omvandla ett normkritiskt förhållningssätt till handling. Det räcker inte att vara medveten om att normer styr oss – vi måste också anstränga oss för att vidga dem, och att göra det på ett sätt som gör praktisk skillnad för barnen. Vad händer till exempel om man väljer att måla självporträtt på bruna papper i stället för på vita? Eller frågar vad barnen skrattat åt på ledigheten, i stället för vad de gjort?

Normkreativitet i förskolan är full av både reflexionsfrågor och praktiska övningar och många är både kloka och roliga. Men boken hade vunnit på att sålla lite, dels för att underlätta för dem som ska använda den som handbok men också för att öppna för just kreativitet – och låta användarna själva tänka ut vad de vill göra. Språket, särskilt i början, är också onödigt snirkligt och upprepningarna blir väl många. Men med det sagt fungerar denna bok som ett bra stöd för den förskola som bestämmer sig för att vidga normerna. Ett plus också för snygg layout, roliga och normbrytande illustrationer och bra sammanfattningar och tips i marginalerna.

 

Normkreativitet i förskolan – om normkritik och vägar till likabehandling

Karin Salmson och Johanna Ivarsson

Illustrationer av Emili Svensson

Olika förlag