I några nyligen gjorda intervjuer med Jan Björklund (senast i Expressen i måndags) hävdar han att den av honom själv tillsatta utredningen Det tar tid visar att det forskningsstöd för hans reformer. Stämmer det? I utredningen gås reformerna systematiskt igenom och detta är vad den har att säga:

Om tidigare mål och kunskapskrav: ”Vad gäller de tidiga skolåren konstaterar utredningen att det varken finns forskningsresultat eller utvärderingar som mot bak- grund av läroplansreformer diskuterar betydelsen hur mål konstrueras, till exempel betydelsen av antalet målnivåer för elevernas kunskapsutveckling.”

Om fler betygssteg: ”Huruvida fler betygssteg kan bidra till att stärka elevernas motivation och vilja att öka sin arbetsinsats och höja sina betyg kan alltså varken verifieras eller falsifieras med stöd av befintlig forskning.”

Om högre krav för de högsta betygen: Motsägelsefulla resultat, enligt de rapporter man valt att titta på. Och då har man ändå valt att bortse från en hel del forskning som visar på negativa effekter av betyg.

Om lärarlegitimationer: ”Det är svårt att hitta forskning som har direkt relevans för den reform som genomförts i Sverige”.

Om stärkt pedagogiskt ledarskap: ”Mot bakgrund av ovanstående konstaterar utredningen att det i stor utsträckning saknas forskning om det mesta som skulle kunnat bidra till att belysa effekterna av den obligatoriska rektorsutbildningen respektive Rektorslyftet på studieresultaten och skolans måluppfyllelse. ”

Om stöd till särskilda satsningar: Forskning saknas.

Om ökad tillsyn (skolinspektion) och stärkta sanktioner: Begränsat med forskning men utredare Per Thullberg konstaterar att den som finns visar att ”varje förbättring som är en följd av extern inspektion riskerar att vara av kosmetisk natur och att inspektion underordnar de professionella, politiserar arbetet samt uppmuntrar en bestraffande attityd till skolan”, samt att ”vissa forskare till och med rapporterar något försämrade resultat.”

Så var det med det forskningsstödet. Som i själva verket är svagt, oklart eller rentav obefintligt.

Vi har en utbildningsminister som gärna talar sig varm för kunskap men är sorgligt ointresserad av att själv skaffa sig behövlig sådan. Hans relation till fakta och till sanning är det uppenbarligen också lite si och så med.

Eftersom journalister i allmänhet inte har tid att läsa rapporter utan nöjer sig med pressutskick och politikernas påståenden, så förvandlas Björklundska lögner lätt till sanning.  Och skolpersonal och elever får fortsätta att betala priset för hans infall och nycker.