Jag hör nyheten om nya FN-rapporten som säger att vi går mot tre graders uppvärmning på radio. I inslaget pratar de om hur olika länder misslyckas med sina åtaganden och om hur det leder till fler extremväder. Men inget sägs om vad dessa extremväder i sig leder till och inget om vad vi mer konkret kan göra för att förhindra det. Jag är rädd att det gör saken alldeles för abstrakt. ”Länder” som ska åstadkomma saker gör att jag personligen inte behöver känna något ansvar, och extremväder – är det så himla farligt?
Många håller klimatuppvärmningen ifrån sig med snuttefilten att det är systemet som är problemet. Och det är det ju. Men vi ingår alla i systemet och hjälps åt att bära upp det.
Så hur får vi i praktiken folk att ta ansvar där de faktiskt kan – i sina yrkesroller, som konsumenter och som aktiva medborgare med rösträtt?
Vi behöver få människor att vilja förändra och själva förändras. Jag tror på skrämsel som medel.
I stället för att prata om ”extremväder” som det stora hotet behöver våra politiker och våra medier börja tala klarspråk om vad dessa extremväder kommer att få för effekter: konflikter om vatten och odlingsbar mark, enorma flyktingströmmar, höjda havsnivåer som kommer att dränka kustsamhällen, skördar som slår fel eller helt uteblir vilket i sin tur kommer att leda till massvält.
Vi skulle kunna börja sätta varningstext på saker som släpper ut koldioxid eller gynnar överkonsumtion, på samma sätt som vi nu varnar för rökning och alkohol. På bensinpumpen: ”Bilkörning ökar risken för svält och krig.” På klädesplaggen: ”Onödiga inköp ökar allvarligt risken för utplåning av kuststäder.” En liten ruta som blinkar när du klickar på ”Betala” vid nätköp: ”Behöver du verkligen den här varan? Överkonsumtion ökar risken för flyktingkatastrofer i din närhet.” Tvärsöver Black Friday-annonser: ”Shopping leder till skogsbränder och torka.”
Vi behöver också få människor att förstå att klimatförändringar och utarmning av ekosystemen pågår nu och här. Det är inte bara något som kommer att drabba barnbarnen i framtiden. (Som om det inte vore nog.)
De flesta är i dag ekologiska analfabeter och fattar inte vad som håller på att hända eftersom de inte har någon uppmärksamhet på naturen. Utbildningskampanjer behövs på skolor och arbetsplatser. Före- och nutidsbilder av degraderande ekosystem på spårvagnar, tunnelbanetåg och andra ställen i det offentliga rummet. Utskick från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om vad som väntar om vi inte agerar. Man ska inte kunna gå med skygglappar genom det här.
Det pratas om vikten av hopp och kunskap för att lösa kriserna vi befinner oss i och jag håller helt med. Det existerar en massa smarta lösningar (de flesta har inget med ny teknik att göra utan snarare med begränsningar, nya styrelseskick, resursfördelning, återbruk och smartare markanvändning) men omställningen går alldeles för jävla långsamt. En rejäl skrämselkampanj skulle kunna sätta fart på omställningen. För det är först då som hoppfullhet blir realistiskt.
Eva-Lotta Hultén 