Mer fakta och mindre resonerande i skolan – är det verkligen vad vi behöver?

Idag kom läroplansutredningen och den förordar mer kognitionsvetenskap och fakta i skolan. Jag bjuder därför på en några år gammal recension av kognitionsprofessorn Daniel T Willinghams bok ”Varför gillar eleverna inte skolan”. Här kommer den:

Jag har svårt att förstå den starka skepsis mot kognitionsvetenskapen som förekommer i skolans värld; självklart har den som vill undervisa nytta av kunskaper om hur hjärnan fungerar. Men lika svårt att förstå är somligas referenser till kognitionvetenskapen som något slags facit för hur man ska arbeta i skolan. Att man exempelvis lär sig fakta bättre med repetition är helt enkelt inte ett argument för att skolan borde ägna mer tid åt det, istället för, säg, att låta eleverna träna upp sin förmåga till samarbete och ansvarstagande genom att grupparbeta. Skolans mål är helt enkelt mycket större och vidare än att fungera som effektivast möjliga faktaförmedling.
För övrigt är överdrivet bruk av repetition uselt för motivationen och sänker därmed lärandet, enligt Daniel T Willingham, professor i kognitionspsykologi. Lagom, och på ett varierat sätt, är bäst. I sin bok Varför gillar elever inte skolan? förklarar han hur arbetsminne, långtidsminne och omgivning samspelar, och på vilket vis man med den kunskapen kan hjälpa sina elever att lära mer. Willingham skriver lättillgängligt även när han refererar till forskning och han ger konkreta tips för klassrummet, som att presentera kunskaper i form av berättelser eftersom vi minns vad vi lärt oss bättre då. Det mesta han skriver är både matnyttigt och klokt. Han dödar också en och annan myt, som att det finns auditiva, visuella och kinestetiska lärstilar, eller att intelligens i första hand är medfödd.
Boken kretsar kring nio punkter som författaren menar har mycket stort stöd i forskning. En av dem lyder ”Faktakunskaper måste komma före färdigheter” – ett hett debattämne i Sverige just nu. För att träna tänkande och ifrågasättande måste vi självklart ha stoff att applicera det på, men Willingham framhåller också att förmågan till resonerande och problemlösning är nära sammankopplad med faktakunskaper i långtidsminnet. Det här betyder emellertid inte, som somliga i svensk skoldebatt vill ha det till, att eleverna måste ägna sig enkom åt faktainhämtande i flera år, innan de till sist kan få börja resonera och ifrågasätta. I stället, påpekar Willingham, bör vi se till att bakgrundskunskaper ges parallellt med att eleverna får öva på kritiskt tänkande. Eleverna kan till exempel ges fördjupade kunskaper inom begränsade områden, för att ge dem möjlighet att träna sina färdigheter på just dessa. Kanske kan det vara en tanke värd att repetera in?


Varför gillar elever inte skolan?
Daniel T Willingham
Natur och kultur

Det känns som att världen skriker efter mer eftertanke, mer kritiskt tänkande, bättre förmåga att se flera sidor av saker – inte mindre, och sämre. Om vi nu alltså inte vill göra unga människor till lätthanterligt och lydigt material för fascistiska krafter.