^{”Inget som rör människor och lärande blir enkelt bara för att man vill att det ska vara det.”}

Bjuder på ännu en gammal recension:

”Flumskolans död” löd en ledarrubrik i Svenska dagbladet hösten 1992. Texten handlade om att Aktionsgruppen för kunskap i skolan hade lagts ner eftersom de menade sig inte längre behövas – allt tydde på att skolan var på väg åt rätt håll. En ny läroplan hade tagit form och socialdemokrater och moderater var eniga om att med den hade kunskapen äntligen hamnat i centrum. Lpo 94 beskrevs under denna tid som avideologiserad och fri från progressivism.  Bara några år senare lät det helt annorlunda, när Jan Björklund övertog Göran Perssons begrepp ”flumskola, och i en artikel på DN debatt krävde att den skulle skrotas. 

                      I sin nya bok Striden om den goda skolan skriver Magnus Hultén, biträdande professor i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet, om kunskap som stridsfråga. Särskilt uppehåller han sig vid de utredningar och reformer som skedde på 90-talet. Betygsberedningens och Läroplanskommitténs arbetsprocesser och resonemang blir ingående utredda, kanske onödigt detaljerat när det gäller vem som sa vad när men detaljrikedomen ger trovärdighet. Viktigt eftersom det som hände på 90-talet återspeglas mycket tydligt i dagens skoldebatt och politik – och vi är i stort behov av perspektiv. Magnus Hultén konstaterar till exempel att dagens debatt om att arbetet med Lpo 94 handlade om att införa en konstruktivistisk kunskapssyn helt saknar stöd i arkiven. Tvärtom är det en syn på kunskap som man ville röra sig bort ifrån och han ser i stället hur kursplanerna färgades av ämnesexperter och ämnestraditioner.

                      Magnus Hultén resonerar på ett fördjupande sätt kring de teorier om kunskap som påverkat debatt och praktik, inte bara den nu av många bespottade konstruktivismen – som försöker förklara hur ett barns tänkande stegvis utvecklas i samspel med sin omgivning utan också exempelvis det sociokulturella perspektiv som utmanade. Grundlig är Hultén också i beskrivningen av övergången från relativa betyg till målstyrda. Kritiken mot målstyrning lydde att det är väldigt svårt att styra med mål och att det riskerar att leda till en alltför detaljerad och instrumentaliserad reglering av skolan och lärarens uppgift. Kritikerna tycks ha fått rätt.

                      Så vad kan man dra för slutsatser av Magnus Hulténs bok? Till exempel att debatten om skolan och kunskapen varit intensiv länge och att det inte går att dela upp i två tydliga sidor i kamp mot varandra (flum och ordning). Argument har i stället ofta byggt på en komplex syn på både kunskapsbegreppet och skolans uppgift, där många röster gett olika infallsvinklar. Vidare att det är svårt att avgöra vad som är värdefull kunskap och hur den bäst förmedlas och bedöms; och att önskemål att göra inlärning, kunskap och skolans uppgift till något entydigt, enkelt greppbart och mätbart var minst lika levande på 90-talet som idag, med starka tendenser att idiotförklara dem som dristade sig till att påpeka att inget som rör människor och lärande blir enkelt bara för att man vill att det ska vara det.

Eva-Lotta Hultén

Magnus Hultén 

Striden om den goda skolan. Hur kunskapsfrågan enat, splittrat och förändrat svensk skola och skoldebatt.

Nordic Academic Press

Jag är inte släkt med Magnus Hultén!